Jag är inte en sån som vaknar så lätt, tvärtom. Därför vaknar jag heller inte om någon skickar sms mitt i natten, och sånt händer ju ibland. Jag vaknade för en halvtimme sen ungefär, på sådär halvdåligt morgontrött-humör. Klädde på mig och ryckte åt mig telefonen innan jag gick ut på balkongen.

Mitt halvdåliga morgontrött-humör försvann när jag såg att jag fått sms.

Underbara människa! <3

Tänk att en enda mening kan värma ett hjärta så mycket.

<3

Lyssnar på Missy Higgins och tänker.
Jag borde gått för länge sen.
Ingen, absolut ingen förtjänar att behandlas så.
Visst att vi är trasiga, men ingen ska stå ut med att behandlas som en trasdocka.
Som en dörrmatta.
Allt jag är. Allt jag var. En sak att kasta runt med.
Aldrig mer säger jag bara. Jag borde gått för länge sen.
Jag valde att stanna, men det betyder inte att jag inte bryr mig, inte kan bli ledsen. Visst, jag har valt att lägga min moral och min naivitet åt sidan, jag tog tillbaka min cynism. Samma cynism som Du lyckades få mig att lägga undan.

Vad kan jag säga? Du lärde mig att trygghet finns, så jag står i skuld till dig.
Därför stannar jag här.

I’m too worried ‘bout what you’re doing
Are you worried ‘bout what I’m doing too
What ya doin to me
Why cant you see
I’m too worried bout what you’re doing
Are you worried bout what I’m doing too
What ya doing to me
Wanna be free

And who could blame you
I made it so complicated
If i just drain you
‘Til working it out
Is over rated
But why are we so blind to see
That truth and love
They could overcome

I’m too worried ‘bout what you’re doing
You’re not worrried ‘bout what I’m doing too
What you’re doing to me
Wanna be free
I’m too worried ‘bout what you’re doin’ doin’
You’re not worried ‘bout what I’m doing too
What you’re doing to me
Why can’t you see

That I can’t change you
Nor was that my intention
Please explain
Your earnest words
Are just shucking and jiving
You like to see your thumb on me
Just checking in
To make it begin again

And for the last four years of my life I’ve thought about you pretty much
Every fifteen seconds

Last four years of my life
Prettty much every fifteen seconds

Oh my heart, my heart’s gonna break again
Oh my god my god won’t forsake again
Oh mercy I want to be taken in
Oh mercy

I’m too worried ‘bout what you’re doing
You’re not worried about what I’m doing too
What you’re doing to me
Honey why can’t you see
I’ll stop worrying ‘bout what you’re doin’
Cause you’re not worried bout what I’m doing too
And then you will see
What it was like to be me

And fuck off!
Jag är lite bakis, ja. Fast inte alls så mycket som jag skulle ha kunnat vara, så pepppepp! Jag tog det faktiskt lugnt igår, precis som vi sa. Och jag hade skitkul, precis som vi sa att vi skulle ha!
Och natten blev lång och ensam och lite kylig, men inte alls lika illa som jag trodde!

Och när man dessutom blir väckt av en underbar lite anki som sätter sig på sängkanten och ger en kopp kaffe till en, då, DÅ kan inte dagen bli särskilt dålig heller!

Och längtan till nästa helg håller mitt mod uppe.

Nu ska vi åka buss
Och jag kommer säkert kräkas
Jag vill alltid göra det när jag åker buss
Nu är jag dessutom bakis
Men det skiter man väl i!

Fuck off! Idag blir en lång jobbig och underbar dag. Lätt.

Pussigull för fan

Första ölen knäppt.
Musik ON
Anki här
Fulla grannar
Partykläder på
Väckning beställt tills imorgon

Let's drink away the pain bitaches!

Fredagmorgnar på jobbet är bra, jag gillar dom.
Efter jobbet ska jag träffa min Kimmie, min älskling, som jag inte träffat på gud vet hur länge.
Sen ska jag träffa Anki och vi ska försöka hitta nån present till min mor som fyller år på lördag.

Sen
SEN kommer det äventyrliga.
Vi ska hem
Vi ska dricka
Vi ska ut på krogen
Vi ska ha skitkul!
Men jag är ändå lite orolig.
Orolig för mig själv
Hur jag kommer reagera med alkohol i mig
Om jag kommer skita i det
Eller bryta ihop totalt

I värsta fall drar jag till Travelsize, hon gör alltid sitt bästa för att trösta och muntra upp.
Jag älskar min Travelsize.

Nu ska jag nog strimla lite papper.

Peace

Driving away from the wreck of the day
And the light's always red in the rear-view
Desperately close to a coffin of hope
I'd cheat destiny just to be near you
If this is giving up, then I'm giving up
If this is giving up, then I'm giving up, giving up
On love, On love

Driving away from the wreck of the day
And I'm thinking 'bout calling on Jesus
'Cause love doesn't hurt so I know I'm not falling in love
I'm just falling to pieces






Ge mig ljus, ge mig hopp, ta bort min förtvivlan
Ta bort MIG
Lång bort härifrån
Snälla, jag dör

Jag faller verkligen i bitar! Och jag vill inte mer! FanfanFAN!
Panik på bussen; Check!
Panik på jobbet; Check!
Panik på jobbet igen; Check!
Panik på jobbet IGEN; Check!
Panik på bussen hem; Check!
Panik på balkongen; Check!






Hej, här har ni mig. Världens mest sorgliga och patetiska tjej!
Backa, lämna mig ifred.
Annars drar jag med mig er ned.
Hej, här har ni mig. En trasig, ångestfylld och hatfull tjej.
Sup ner mig.
Älska mig.
Hata mig.
Gör vad fan ni vill.
Men lämna mig inte ensam.

But hate is not the right word

Värdelösa, meningslösa, fruktansvärda vardag. Kan det snälla bli imorgon nu? Jag behöver att någonting bra sker nu, jävligt snart, innan jag helt eneklt ser till att det händer något. Och det blir nog inte så bra, snarare katastrofalt och kaotiskt.

Jag vet inte om jag har bestämt mig för att åka hem så fort jag slutar, bara för att göra någonting (ja, till och med åka buss räknas). Eller om jag tänker stanna kvar här och pyssla med tråkiga saker som pappersstrimling och lappklippning, bara för att jag är rädd för att bryta ihop om jag kommer hem.

Fyfan vad jag älskar att vara psykiskt labil ibland! Vilka häftiga överraskningar man får med en panikattack här, lite apati där, och ett och annat random ångestmoment! Fan, bara att åka buss blir ju ett äventyr på högsta nivå!

Lovely.
 
Tillbaka till det lilla äventyret att ha diskpass i två och en halv timme till. Whopwhop!

(För att inte låta alltför emo-negativ-och-hatiskt så vill jag också påpeka att jag har världens bästa jobb.)

Men ÅÅÅÅÅÅH! Skjut mig i ansiktet någon? Snälla? Det är fan i helvetes jävlaskit INTE okej att det är så jävla kallt ute!! Jag vill krypa ner under täcket och sova i minst två veckor tror jag bestämt.
Men det går ju inte.
För är man vuxen så måste man ta ansvar och bla bla blablabla. Jag vill inte vara vuxen. Kan någon omyndigförklara mig tack? Jag vill inte ta ansvar. Ha ansvar. Uppföra mig. Vara vuxen. Jag vill inte!
Meeeen, eftersom livet suger gnupung 360 dagar om året så antar jag att jag inte har något val. Jävla skit.

Dessutom gör mitt hjärta ont idag.
Ganska mycket jätteont, och jag vill bara att idag ska bli imorgon så jag får träffa min underbara Kimmie efter en halv arbetsdag. Sen ska jag träffa min solsyster, min Anki, och vi ska handla och sen parta. Jag ska supa bort min smärta, jag ska supa bort all längtan och saknad, all sorg och all ilska.

Jag ska helt enkelt reboota mig själv. För det är inte långt ifrån att hela jag förvandlas till ett enda stort jävla "syntax error".
Snart bluescreenar jag väl säkert.

Sen kommer allting bli bra. Jag lovar.


Allting kommer bli bra.

Hittat massa ny awesome musik att smälta öronen till. A Fine Frenzy, Tori Amos, Anna Nalick, Terra Naomi och Sia. Helt underbart! Dock delar dom lista på spotify med absolutfavoriterna Maria Mena och Florence and the Machine.

Nu ska jag dock stänga av musiken, bädda rent sängen, borsta tänderna och sova. Jobbet kallar imorgon!


Peace

Jag vill höra en saga
Jag vill bädda ner mig i soffan med min filt och en kopp kaffe.
Och jag vill höra dig berätta.
Berätta en saga om allt som har varit.
Om allt jag inte vet och allt jag vet, om allt jag borde veta och om allt jag inte behöver höra.
Berätta en saga om hur det var förut, hur det är nu, och om allt som hände där emellan.
Jag vill höra dig berätta, jag vill skratta och gråta, blir förstenad, fokuserad och fastna i sagan.
Berätta en saga för mig, kära du?
Om kärlek och hat, om sorg och glädje, förtvivlan och lycka. Berätta om allt du förmår prata om, och allt du helst vill glömma.
Berätta om ett liv.
Berätta för mig, en saga om ditt liv. Jag vill höra din röst läsa en saga ur ditt minne. En saga om dina minnen.

Det skulle vara den mest fantastiska sagan jag någonsin hört.

"Du fick för stor del av mitt liv, jag kunde inte andas till slut"


Så, dagens depp avklarat!
Eller ja, om jag känner mig själv rätt så kommer kvällen som vanligt bjuda på melankoli, ambivalens och några tårfyllda moments.
Men det skiter man ju i.

Nu ska det poppas Matisyahu och SOJA tills jag kan varenda låt utantill (det är inte långt kvar kan jag upplysa er om). Jag ska stryka pärlplattor så jag får plats att bygga fler. Den här lägenheten, Kollektivet på Norrskenet i plåtdjungeln, kommer bli så fruktansvärt EPISKT NÖRDIG så det inte går att förklara. Men vi har stora, stora planer.

So, let's get to work! Imorgon får jag åka tillbaka till mitt riktiga jobb igen, så idag gäller det att ligga i med pärlplattebyggandet!



Open up the gate
Let my prayer rise up
And I struggle every day just to get myself up
For the force of gravity that keeps sinking my ship
Time again one is bound to slip

We rip through these days
We flip through the age
Survive stay alive we won't trip in the haze
Lost in the maze
I know it's just a phase
But I dread it dread it dread it

I won't let my life go to waste
I'm a struggla

Rise and never fall cause I been through it all




Peace ouT

"Det är ett av skälen"

Lyssnar på Carolina Perez och varvar ner efter dagen, och jag känner mig ...melankolisk? Det känns som att jag skulle kunna börja gråta vilken sekund som helst, som att hela jag vacklar. Samtidigt känner jag mig ändå stadig, så rätt ord för mitt tillstånd är väl egentligen förvirrad kanske? Jag vet inte. Jag vet inte om jag vill veta. Jag vet dock att jag skulle kunna tänka och grubbla över små saker hela natten, men att det inte skulle ge mig någonting alls. Så jag tror jag låter bli.
Allting känns bara så konstigt, jag vet inte vad jag ska göra åt det heller. Jag hinner liksom inte med vad som händer, och jag hinner inte med mig själv heller.
Mycket känns bara så jobbigt. Och mycket känns också helt okej. Jag vet bara inte riktigt vart jag ska placera mina fötter för att fortsätta framåt. Ni vet billig fylla-leken? När man snurrar runt runt tills man blir yr och sen ska man ta sig till ett ställe. Lite så känns det. Just nu har jag precis slutat snurra, men världen snurrar fortfarande och jag står bara helt stilla för att försöka hitta någonting att fokusera på.

Och för att vara ärlig vet jag inte om jag mår okej, bra, eller helt åt helvete skitdåligt. Jag vet verkligen inte. Och, tyvärr, så bryr jag mig inte heller. Jag ser ingen mening med att forsöka trassla ut mig själv ur alla tankar och känslor och få reda på hur jag mår. Jag känner mig otroligt ambivalent. Och jag orkar bara inte riktigt bry mig om någonting alls.

Men jag har planer. Några lysande, några riktigt dåliga. Jag skaa  bara orka bry mig om dom.

Det är allvar nu
Inget mer trippande
Inga fler spel och lekar
Jag ser det i dina ögon
Dimman framför dom lättade
Och dom fick en annan lyster
En annan färg
En nyans av någon annan
Och jag ser det på din gång
På din röst och på ditt leende
Du är rakare nu
Du är vänligare
Och ditt leende är, om möjligt, mer slående än innan
Och du vet
Och jag vet

Att det som slet sönder mig
Det som splittrade oss
Också tillät oss att komma närmre

Det här är bara början
Men den här gången är det en bra början
Med en inte helt perfekt
men stabil plattform

"This will be my last confession
I love you never felt like any blessing
Whispering like it's a secret
Only to condemn the one who hears it
With a heavy heart"

Om det inte vore så jävla kallt ute så skulle jag göra en stor kopp kaffe och sätta mig på balkongen med Ninjan och kedjeröka!

Jag antar att det inte är lätt att hålla ett jämt humör när man inte har ätit på flera dagar? För hela dagen har jag varit pepp, men hållt mig inne för att inte bli mer sjuk. Och för bara en liten liten stund sen sjönk jag till botten. Allting blev så tyst och tomt och väldigt VÄLDIGT ensamt. :'(

Nej, nu ska jag kika på nya supernatural och skita i allt!
Jag måste ringa och (åtminstone försöka) förlänga min sjukskrivning. Jag är döv på höger öra och det gör pissont. Dessutom kan jag fortfarande inte äta för att jag har ont i halsen. Lycka till med 8h jobb + 2h restid på det! Kommer vara döende om jag inte får vila några dagar till. Inatt var första natten jag sov hela natten utan att vakna. Ge mig fler sådana tack!

Nej, cigg och SN.

Pussigull

"so when negativity surrounds
I know some day it'll all turn around"

Matisyahu in my heart!


Jag är rastlös, helst vill jag ut och springa, men jag försöker intala mig själv att det faktiskt ÄR en väldigt dum idé, för jag kommer bara bli mer sjuk då. Dessutom har jag inte ätit på flera dagar, så jag har egentligen inte mycket energi heller. Jag åt en halv portion gröt igår, sen höll jag på att spy. Jag dricker ju kaffe med mjölk, och det fastnar i halsen. Varmt vatten, te och svart kaffe är det enda som går ner utan besvär. Jag har fått i mig en hel liter blåbärssoppa sen i onsdags, men det är jobbigt att svälja och jag har lessnat på det.
Så nej, ut och springa är ju kanske inte det smartaste jag kan göra. Men jag försökte rita lite tidigare, men min handled dampar ihop efter sisådär 3 minuter, så jag lessnade på det också. Det är fanimej inte kul på en fläck att vara sjuk! Jävla helvetesskit! Nästa gång jag besöker en läkare ska jag säga till om att jag vill inte ha kvar mina halsmandlar! Dom borde ha tagits bort för länge sen tycker jag, får ju halsfluss titt som tätt ffs.

Fuck this shit! Nu ska jag nog städa!

Javisst, det är fortfarande inte det enklaste i världen, men det skiter man väl i? Sen när är någonting alls enkelt? I mitt liv; Aldrig. Och även om jag önskar att det vore så, så är jag ju ändå beredd på det värsta.
Men jag tänker fan inte ge upp på det här, på dig. Du är min vän. Punkt. Vänner ställer upp, inte trycker ner. Så jag ska fanimig svälja min svaghet och finnas där för dig istället, för jag tror verkligen att du är värd det. :)
Life's a bitch, and we bitches stay together!

Love. Faith. Hope. Trust.


Peace ouT

Inombords. Bara för en liten stund sen. Och jag vill hata, skrika och gråta ut all min ångest och sorg. Men det funkar inte riktigt, jag är för bra på att spela teater. Alldeles för bra.

Och jag hatar bara mig själv

Men det är svårt
Jag hoppas du förstår


Jag har försökt hela morgonen att hålla ångesten i schakt genom att hålla mig sysselsatt. Men jag vet ju själv att det inte håller i längden.
Och jag hoppas du kan förstå det också.


Herregud vad patetiskt bräcklig och labil jag är.
Skjut mig i huvudet.

Inte efter allt som hänt, allt som sagts och allt som gjorts. Det är inte lätt, men det känns lättare nu i alla fall. Tror jag. Jag har fortfarande tiotusen tankar som snurrar runt runt i mitt huvud, och miljoner känslor som jag inte vart jag ska placera.
Så nej, det är inte lätt.

Eller 20 000. Vem bryr sig egentligen? Becca åkte akut ifrån stockholm för ett par timmar sen, hon är strax här. Jag behöver någon att sova med som åtminstone kan hålla ihop mitt trasiga hjärta ett par dagar, för annars kommer det explodera vilken timme som helst. Min trasiga kropp kan jag tåla, även om det suger att vara sjuk, men mitt hjärta överlever inte så mycket mer. Inte min själ heller, det är mer hål än själ kvar.

Och jag kan inte sluta tänka på vad jag har gjort för att förtjäna all skit som händer. Dålig Kharma? Jag börjar nästan komma över min tro att allt som händer, händer av en anledning. För ingenting har riktigt någon mening längre.
"Oh, hello emo!" Tänker ni säkert nu. Men vet ni vad, det skiter man väl i. Jag vet iaf ATT jag lever, även om det är skit emellanåt. Ni lever för inget. Jag är bara så fruktansvärt trött och less på det mesta, nu har jag inte ens ett jobb att gå till förrän på måndag, och det är liksom ett av skälen till att jag har orkat hålla mig uppe ganska länge nu.

Så fuck this, nu ska jag gå ner och öppna åt Becca.

I blew it
And if I knew what to do, then I'd do it
But the point that I have, I'll get to it


Bara skjut mig i ansiktet för guds skull.

Vad ska jag säga? Douche? Derp? Helvetesjävlaskit?
Jag hoppas jag glömmer, glömmer och förlåter, accepterar och förstår. För som det är nu äter allting upp mig inifrån och ut, och jag orkar inte låtsas som ingenting mer. Jag vill hitta en sätt, hitta en väg att gå som leder mig bort från det här. För det är inte värt det. Hur jag än vrider och vänder på det, så  är  det  inte  värt  det. Varför har man ingen kontrollpanel? "stop", "rewind", "erase", "play". Jatack, ge mig en sån så kanske jag överlever ett litet tag till.


...Derp.

"Nothing I am
Nothing I dream
Nothing is new
Nothing I think or believe in or say
Nothing is true

It used to be so easy
I never even tried
Yeah it used to be so easy...

But the last day of summer
Never felt so cold
The last day of summer
Never felt so old
Never felt so...

All that I have
All that I hold
All that is wrong
All that I feel for or trust in or love
All that is gone

It used to be so easy
I never even tried
Yeah it used to be so easy...

But the last day of summer
Never felt so cold
The last day of summer
Never felt so old
The last day of summer
Never felt so cold

Never felt so..."

The last day of summer - The Cure

Det är vidrigt vad mycket jag tänker egentligen, speciellt när jag borde låta bli. Men det är som har ha en stor röd knapp framför sig som det står "rör ej" vid. Vad gör man då? Jomen precis, man trycker på den där jävla knappen bara för att kolla vad som händer.
Grattis Perry, du är som ett litet barn som vet att du inte får röra kristallglasen i vitrinskåpet, men som likförbannat är där och pillar och lyckas krascha några.
Enda skillnaden är att mina kristallglas står inte i nåt vitrinskåp, dom finns inuti mig, och jag vet att jag bara borde låta dom stå där och blir dammiga, för då är dom inte lika intressanta att pilla så mycket på. Men istället kan jag liksom inte låta bli att vara där och känna och lyfta och flytta om dom, vilket bara resulterar i att några går sönder och några blir kantstötta och repiga.
När ska jag lära mig att inte röra dom där förbannade kristallglasen?

"It's too late, to be smart now,
I'm all out of clever thing to say.
You're gone, and I'm alone now,
I never meant for things to end this way.
But it seems you can't help it,
you keep on flirting till I can't see straight.
It ain't fair, but I guess you've gotta roll with the punches.






Jag tänkte att jag från och med nu ska försöka bli bättre på att lägga upp bilder här i bloggen, för som ni alla vet brukar det vara väääääldigt glest med sådana här! Så jag bjussar på en skön fyllebild från ett par helger sen när jag förkrökade med Travelsize och BeckaBoo här hemma. Sjukt roligt hade vi det! En och annan dinosauriebild på Travelsize dyker kanske upp senare. ;) Travelsize hittar ni förresten HÄR (för alla er som möjligen kan vilja läsa om en dum blondins sovande och festande. ;P)

Anyways har idag var en sådär dag. Jag har inte alls varit på humör för någonting, ganska grinig till och med, och det händer inte ofta! Och ganska ledsen har jag varit också, jävla humör att spöka sådär... Nu har jag precis jobbat klart och ska strax krypa ner i sängen och sova, så jag orkar med morgondagen också.


Knocked out, I'm on the ropes now,
I never knew that love could hurt this bad.
My friends say, you'd better off now,
but better off is to little too sad.
But it seems, you can't help it,
you keep going till it's just too late to,
back down. But I guess you've got to roll with the punches.

It's true,
I can't get you off my mind,
It's you,
and the mess you left behind."



Oh Laura  -  The mess you left behind

Sitter på jobbet, som vanligt. Tittar på min nya tatuering, inte som vanligt än. Läser Jenna Jamesons "Att älska som en porrstjärna." Inte heller som vanligt. Var på dåligt humör imorse, inte heller det som vanligt. Idag är en lite ovanlig dag. Men det känns ändå ganska bra.

Let's get to work!

ÅÅÅH! SKJUT MIG I ANSIKTET! Jag HATAR att behöva vakna såhär tidigt varje jävla morgon! speciellt eftersom jag inte kan sova på nätterna.. . Skitkul liv. Verkligen. SKJUT MIG NÅGON, SNÄLLA?

... Idag är jag sur och ledsen, för det är en dålig dag. Skitskitskitskit!

Idag är en ganska jävla meningslös dag, precis som alla andra. MEN, alla i kollektivet är på bra humör, och det är helt fukkig awesome! Jag har fetinghuvudvärk from hell, men det gör liksom inte så mycket. Idag ska jag reboota mig själv så jag orkar med jobbveckan.

F.ö så väntar jag på att Charlieboy ska bada klart så jag får hoppa in i duschen, känner mig lite sunkig sådär, och känner att Meullers saliv i mitt hår måste bort på riktigt. Hahaha, vilka söta pojkar man känner alltså! dom slickar en i håret och tar på ens tuttar samt daskar till en på rumpan titt som tätt. Det värsta är att man inte kan bli arg på dom heller, för det är bara att göra samma sak tillbaka!

Anyways, awesome kväll igår, jag skulle egentligen bara hem till carro en sväng och kika på nyaste avsnittet av supernatural (KÄRLEK!), men sisådär efter halva avsnittet knappt plingar det hystersikt på dörren och in ramlar en Domingo, en Jude och en Meuller. Dom hade med sig presenter (ett kopparrör och mattan till entredörren) och öl. Musikpoppande och på hysteriskt glatt humör drog vi vidare till nordost och Valkyria sen. Hahaha, iaf, skitkul hade vi! Drog hem vid tio, bröt ihop lite, tittade på film, bröt ihop lite mer, tog mig i kragen, tittade klart på filmen och sen kom Pierre hem. Han ninjade på vardagsrumsgolvet och sparkade mig i huvudet (för det är sånt ninjor gör! Dock fick jag böja mig ner så att han skulle nå.).

Sen stekte han sax och bacon (ja, en vanlig sax), la sig på köksgolvet och fyllekäkade. Stänkte diskmedel över halva köket lyckades han också med.
Sen gick han och däckade, och efter sisådär en halvtimme ramlade en BeccaBoo och en Charlieboy in. Pepp som fan!

Nu funderar jag på om jag ska laga lite mat kanske, eller ta en promenad till ica och handla lite mat först kanske?
Äh, skiter man väl i!

Världen suger, men sålänge man själv också suger så kanske det kan funka? Hell yeah att det gör, bara man håller takten!

Ni vet när man är riktigt riktigt full, eller hög, och man ångrar sig så jävla hårt och vill bara komma tillbaka till verkligheten och vara nyker, nerbäddad i en soffa med en bra film framför sig istället för att vingla omkring på gatan i högklackat med skrapsår på knäna, utsmetat smink, svarta hardcore-ränder på kinderna och en halv flaska vodka i handen som du bara inte kan släppa taget om fastän du spyr varannan meter och inte ser klart? Ni vet den känslan? Den känslan har jag har inom mig konstant. Jag sitter i soffan hemma, har inte ens klätt på mig fastän det är folk här, dricker kaffe, tittar på film, MEN, jag kan inte lugna ner mig! Jag vill ta ett bad, lyssna på klassisk musik, CHILLA. Men det går inte, jag har ingen ro i kroppen.

Och det suger.

Det blev inget av att grina ögonen ur mig. BeccaBoo kom hit och skulle duscha och fixa sig för en krogrunda, i tre timmar. Så jag tänkte "Shitfuck, vad kan gå fel liksom?"! Och duschade och fixade mig jag också. Kom ganska nyss hem från en halvnice kväll på saintan, försökte nyss väcka Pierre, men han är däckad som en sten ffs. Jag ska nog gå och sova nu, min ångest skriker sådär hysteriskt inom mig och jag vet inte riktigt om jag ska gråta eller go insane. Så sova blir nog bra i believe.

Fuck this helt enkelt!

Eller typ i alla fall.
Jag känner mig mest ledsen istället, och det är fan ännu värre. Och jag vill inte göra någonting alls. Förutom att gråta. Så jag tankade nyss hem filmen Hotaru no haka, för den ska tydligen vara sjukt sorglig. En cigg och en kopp kaffe nu, sen jävlar ska jag grina ögonen ur mig! Bara för att jag kan.

Sen kan jag återgå till att vara bitterfitta, för jag råkar tycka att det är jävligt najs att veta att jag är så jävla mycket bättre än alla andra.

Jag är inte bara helt jävla ensam. Jag är bitter också!
Nejmen seriöst. jag är jävligt grinig iaf, och bitter, och typ ..arg? Fast jag vet egentligen inte på vad, det är nog mest bara allmänt. Men fan ta den jävel som utmanar ödet, det kan bli en tråkig historia. Fan, det är ganska skönt att vara lite sådär halvbitter, för vet ni  vad? Jag kan säga och göra precis vad jag tänker utan att få dåligt samvete! Jag behöver bara tänka att "Äh, skitsamma, jag är iaf inte värre än Tyr!" Och VIPS, så känns det till och med BRA att vara bitter.
Sug gnupung äckelvärld. Jag är så FRUKTANSVÄRT less på ALLT och ALLA. Alla beter sig som douches (det kan ju iofs bero på att alla ÄR douches..(!?)), alla skyller sina defekter och misstag på andra och ingen tar ansvar för SINA handlingar. Herregud, jag är omringad av repiltänkande egoistiska fyraåringar.

Eller ja, det känns så iaf.
Fast det kan ju bero på att jag är lite bitter?

Och nej, jag har inte mens eller pms. Jag är bara så trött på att bli nervärderad av idioter.
På högstadiet ville jag vara som alla andra, och trodde precis som alla andra att jag var bäst och kunde allt och alla andra var dumma i huvudet. När jag började gymnasiet blev jag mer ödmjuk, och kom till insikt med att jag är nog faktiskt inte alls bättre än någon annan, för alla människor är preciiiiis lika mycket värda.

Vilken jävla tur att jag inte svävar omkring med huvudet uppe i det blå utan håller mig ganska jordnära, annars hade jag nog aldrig insett sanningen..,

Jag är inte alls bättre eller smartare än alla andra. Men alla andra är fan så mycket dummare och sämre än mig!


Va? Vad sa ni? Gillar ni inte mitt val av ämne?

Gissa vad?


DET SKITER MAN VÄL I!