Ni fick ett smakprov på låttexten lite tidigare, men jag tänkte att ni får hela nu. Har ni inte lyssnat på låten, så GÖR DET, för guds skull, den är fantastisk! Jag har poppat den på repeat hela dagen.

"So tired of feeling blue such a heavy weight on you
So shake it off and make your way
To somewhere different, to somewhere different

Oh now you're leaving me, oh what will you do?
All alone in the big bad world but I'm not worried, no

'Cause you're gonna skip along quite merrily baby
You're gonna revel in hating what's going on
And you're like a sugar bomb and no harm will come
No harm will come if you just skip along

Acting oblivious comes natural to us
Keep smiling knowing all the while the world will fall apart
The world will fall apart

So we're gonna skip along quite merrily baby
We're gonna revel in hating what's going on
And you're like a sugar bomb and no harm will come
No harm will come if we just skip along

Wouldn't it be lovely to be home, home?
Safe and sound with no one round
To bring us down but that's so far away

So I'm gonna skip along quite merrily baby
I'm gonna revel in hating and what's going on
And I'm like a sugar bomb and no harm will come
No harm will come if I just skip along

Yeah, we're gonna skip along quite merrily baby
We're gonna revel in hating what's going on
And you're like a sugar bomb, bomb, bomb and no harm will come
No harm will come if we just skip along

Skip along, skip along
No harm will come if we just skip along"


Skipalong - Lenka


Nu ska jag sova. Stenhårt.

Det här med att falla har jag egentligen inga problem med.

Det är mest det där med att landa som gör så jävla ont.

Jag ger upp.
Hösten är här, och det är bara att inse; Jag tycker inte alls om den lika mycket som för några år sedan. Den känns onödig. Precis som mycket annat just nu.
Hösten kom för fort i år, och jag vill spotta på den, skrika på den, och be den dra åt helvete. Men det gör ju knappast någon nytta annat än att försvåra tanken på att det bara är att acceptera faktumet - den är här och den tänker stanna.
Och nej, det känns inte alls okej egentligen.
Vad hände med alla solstrålande sommardagar? Varför gjorde man inte mer påhittiga episka äventyr med sina vänner under den korta tiden som var?
Jag måste bli bättre på att ta tillvara alla ögonblick av lycka som infinner sig lite då och då. Om jag gör det, så kanske jag kan spara dem som ett litet extra förråd av energi och lycka tills dess att sommaren kommer igen?
Och jag måste sluta fucka upp så mycket. Herregud, jag ska ju i princip föreställa vuxen nu, jag måste börja se över mitt konsekvenstänkande, på alla grunder. Verkligen.
Och medan regnet smattrar mot rutan så tänker jag nu bädda ner mig under täcket, slå på Lenka och somna till hennes underbara stämma.
Och jag tänker vakna imorgon och vara helt frisk från den här jävla förkylningen.

"So tired of feeling blue
Such a heavy weight on you
So shake it off and make your way to somewhere different
To somewhere different