Jag är inte bara helt jävla ensam. Jag är bitter också!
Nejmen seriöst. jag är jävligt grinig iaf, och bitter, och typ ..arg? Fast jag vet egentligen inte på vad, det är nog mest bara allmänt. Men fan ta den jävel som utmanar ödet, det kan bli en tråkig historia. Fan, det är ganska skönt att vara lite sådär halvbitter, för vet ni  vad? Jag kan säga och göra precis vad jag tänker utan att få dåligt samvete! Jag behöver bara tänka att "Äh, skitsamma, jag är iaf inte värre än Tyr!" Och VIPS, så känns det till och med BRA att vara bitter.
Sug gnupung äckelvärld. Jag är så FRUKTANSVÄRT less på ALLT och ALLA. Alla beter sig som douches (det kan ju iofs bero på att alla ÄR douches..(!?)), alla skyller sina defekter och misstag på andra och ingen tar ansvar för SINA handlingar. Herregud, jag är omringad av repiltänkande egoistiska fyraåringar.

Eller ja, det känns så iaf.
Fast det kan ju bero på att jag är lite bitter?

Och nej, jag har inte mens eller pms. Jag är bara så trött på att bli nervärderad av idioter.
På högstadiet ville jag vara som alla andra, och trodde precis som alla andra att jag var bäst och kunde allt och alla andra var dumma i huvudet. När jag började gymnasiet blev jag mer ödmjuk, och kom till insikt med att jag är nog faktiskt inte alls bättre än någon annan, för alla människor är preciiiiis lika mycket värda.

Vilken jävla tur att jag inte svävar omkring med huvudet uppe i det blå utan håller mig ganska jordnära, annars hade jag nog aldrig insett sanningen..,

Jag är inte alls bättre eller smartare än alla andra. Men alla andra är fan så mycket dummare och sämre än mig!


Va? Vad sa ni? Gillar ni inte mitt val av ämne?

Gissa vad?


DET SKITER MAN VÄL I!