Nej, jag överlevde inte utan men, varken psykiska eller fysiska.
Jag var dum
Riktigt riktigt dum
Och jag kan ha sabbat allt, men å andra sidan var det tvunget att komma fram förr eller senare. Men på fyllan har man liksom vana att göra saker på lite fel sätt. Så även den här gången, riktigt riktigt fel sätt. Och allting är konstigt nu. Och jag vet inte vad jag ska göra, vad jag måste göra, eller vad jag inte ska göra. Jag vet inte vart jag är eller vart jag ska. Och allting inte bara känns tungt, allting ÄR tungt. Och jag hatar varje långsam jävla minut. Jag vill bortbortbort så jävla långt härifrån samtidigt som det här är det enda stället på hela jorden som jag vill vara på.

Jävla skithelg, HELVETESJÄVLAFITTÄCKLIGASKITHELG! Och skitvecka och skitmånad och helvetesjävlaskiÅR. Och jag ångrar så jävla mycket, och jag ångrar att jag ångrar, och jag gråter att jag ångrar, och jag hatar att jag gråter, och jag hatar att jag hatar.

"Det känns som jag vill gråta, gråta eller spy" (och jag har gjort ganska mycket av båda sakerna senaste tiden)

Och det mina kära vänner och ovänner, var allt jag hade att säga för den här gången.

Förvirrad, förtappad, fördömd

Alla ni som undrar vad jag önskar mig mest av allt i hela världen kan sluta undra nu, för här kommer min önskelista.

1. En flaska sprit (eller två)
2. En hög med happypills (eller sömnpiller som faktiskt fungerar)
3. Ett skott i pannan (nacken funkar också, bara det ger samma resultat)

Så, sluta undra och gife gife gife. Positiva tankar ON, om jag överlever den här helgen utan fysiska eller psykiska men och vaknar glad på måndagmorgon klockan 05.30. Då, DÅ ska jag börja leva igen. Kanske.

Det känns som en sten i mitt bröst. Allt med dig är jobbigt, och försöker låta bli att känna och tänka, men jag kan inte. Allting blir bara så fel, och vad jag än gör så kan jag inte ändra dig. Jag VILL inte ändra dig.
Jag vill bara förstå, jag vill veta, för det gör ont. Förklara? Och jag tror att det är min trasighet som förstör så mycket annat. Och jag kan inte klandra dig för att ta avstånd. Men det gör ont. Faktiskt.
Jag vill bara att du ska veta att jag är ledsen, att det gör ont att bara se dig, och att jag tycker om dig otroligt mycket. Vet du det?

Jag vill bara att det ska ta slut, på ett eller annat sätt. Helst ett bra sätt.



Fan, inte ens på min födelsedag kan jag låta bli att känna, låta bli att gråta.


Dina ögon kan krossa min värld som stenar mot glas

Ett år äldre. Ett år närmare vuxenheten. Tjugotvå år sedan jag såg världen för första gången. Och vad gör jag för att fira detta? Jo, jag sover till halv två på eftermiddagen! ...som vanligt... Haha, men just idag tänker jag inte bli på dåligt humör över det! För om en vecka precis idag så har jag ett jobb. Om några dagar ska jag festa sönder mig själv och ha så inåthelvete roligt med fina fina gänget! Om en liten stund får jag besök av underbaraste Mama, Fia och Hanna. ♥

Och igår hade vi myskväll här hemma. Jag, Domingo, Charlie, Carro och Pierre. Vi satt/låg i soffan och fotöljen och pratade om massa konstiga saker (som vi alltid brukar göra), hade lamporna släckta, mysmusik på lagom volym och massvis med tända ljus. ♥


MysmysmysMYS! Den här dagen SKA bli bra!

Nu ska jag MYSA med Zoro, min lilla pälskling!♥

"And I don't want the world to see me
Cause I don't think that they'd understand
When everything's made to be broken
I just want you to know who I am


And you can't fight the tears that ain't coming
Or the moment of truth in your lies
When everything seems like the movies
Yeah you bleed just to know your alive"

Iris - Goo Goo Dolls


"I wish
Wishing for you to find your way
And I'll hold on for all you need
That's all we need to say
I'll take my chances while
You take your time with
This game you play
But I can't control your soul
You need to let me know
You leaving or you gonna stay"

Let Love In - Goo Goo Dolls



Nej, jag kan inte sluta känna. Jag har försökt men det går inte. Jag var förvirrad redan för en månad sen, för två och för tre. Men den förvirringen slår inte den jag kände igår, och idag.
Jag vill bara veta vad det är som händer, men jag tror inte det finns något svar på den frågan, faktiskt, det känns ganska hopplöst. I alla fall just nu, så varför kan jag inte släppa det?

Varförvarförvarför!?

Det hoppas jag också. Vackraste Du, det hoppas jag också.



Nothing will come between us then
That thought will never leave us

Man kommer inte hem och pratar och skrattar och slår på musik i köket klockan 06:15 på morgonen när det ligger en person och sover tre meter därifrån. Det är så jävla respektlöst och det sabbar min dag totalt. Visst, jag poppar musik på 72% volym nu, men då är klockan ett på eftermiddagen. Ligger man och sover nu får man helt enkelt leva med det.

Jag lackar ur TOTALT snart.


Och eftersom alla är så fittigt jävla inåthelvetesLATA så ska jag städa idag. Och diska, för det verkar vara jävligt svårt. Dammsugaren och jag gör ett bra team, och det är ungefär den sociala kontakten jag klarar av idag.




Peace ouT

Du pratar om mörka kvällar, jag lever i kolsvarta dygn


För tio år sedan hade jag en mormor, en morfar, en farmor, en farfar, en gammelmormor, en gammelmorfar samt en "extra"farmor.
Idag har jag en morfar och en farfar kvar.
En mycket mycket sjuk farfar, fick jag reda på idag...

Så tänk efter en extra gång innan ni uttalar er om hur pissigt allting är. För idag har ni ingen rätt att klaga på någonting alls gällande någonting alls...

Idag kan ni bara hålla käften, för jag är påväg att förlora, och erat gnäll betyder ingenting.



Och nej, jag tänker inte ha dåligt samvete över att jag inte hör av mig, inte hälsar på. Den senaste månaden har jag varit ut ur lägenheten på eget bevåg så få gånger att jag kan räkna dem på min ena hand. Jag kan bara inte ta mig iväg. Vissa dagar kan jag inte ens gå över till min bror, och det är ungefär 30 steg dit. Så nej, jag bryr mig faktiskt imte om vad ni tycker och tror, jag bryr mig om det jag kan, det jag vet och det jag förmår.



Kan ni inte acceptera mig när jag är som värst, så förtjänar ni mig inte när jag är som bäst


ouT

Månen ser inte likadan ut inatt
Kall
På något sätt
Precis som du
Precis som jag?

Stjärnorna lyser svagare än vanligt inatt
Och jag saknar Dig så otroligt mycket
Fyra och ett halvt år har gått
Och det gör fortfarande lika ont
Du var mitt allt
Du fostrade mig
Lärde mig nästan allt jag kan
Uppmuntrade mig i alla mina påhitt
Och du fanns där när alla andra svek
Jag saknar dig
Varje gång jag ser på stjärnorna tänker jag på dig
Älskade älskade Mormor
Du fattas mig


Och sen, idag, igår och imorgon blir det samma sak för dig och mig, du ser åt ett annat håll och väljer att inte höra mitt hjärta som skriker, fastän det skriker bara åt dig. Och det slår, bara för att du väckte det till liv.
Ångrar du det?
Ångrar du ditt val att dela en tid av ditt liv med mig?
Jag hoppas verkligen inte det. Allting har en mening och jag tror någonstans att vi hade det också.
Jag önskar bara att jag kunde förstå dig.

Det är sprickor i mitt hjärta för du frös det till is.
Om du rör mig så dör jag


Ge mig luft förfan, GE MIG LUFT

Can't stop now, it's already begun!

Jag försöker peppa och hålla mig uppe även om det är svårt. Fick ett sånt där "happy moment" alldeles nyss, då allting känns helt underbart fantastiskt bra! Dock försvann det lika fort, men det skiter man väl i, som vi brukar säga här i A-hill.

Men det blir nog bra tillslut.
Ja, det blir det.

Vad innebär egentligen gränslöshet? Att älska någon gränslöst, hur gör man det gentligen? Någonstans måste ju ändå förnuftet ta vid och säga "stopp, det räcker nu", om någonting någongång går överstyr.
Eller?
Hur liten måste gränsen vara för att kallas gränslös? Vart går gränsen för vad som är en gräns?

Gränslös

Det är i alla fall ett vackert ord

Jag vill att du viskar i mitt öra igen
Att du håller min hand och smeker min kind
Att du skickar sms mitt i natten bara för att säga godnatt
Att du håller om mig när du sover
Och att det enda jag kan höra är dina andetag
Jag vill vara nära dig jämt

Det är varning för ras
Gå så försiktigt du kan
Dina ögon kan krossa min värld
som stenar mot glas

Visst, idag har varit en skitdag, men jag har inte varit sur, även om omgivningen har stört mig, så har jag inte varit sur. Jag har bara utvecklat en mild form av allergi. Rör mig inte, prata inte med mig och fråga för i helvete ingenting. Jag är människoallergiker idag, kanske imorgon också, vem vet, men framför allt idag.

Så fuck this



PANDA

sleepypillsen gjorde sitt jobb jävligt bra igår, jag la mig i sängen och slog på en film, och somnade innan den ens hann börja. Vaknade idag med ångest från helvetet och orkade knappt gå upp och göra kaffe, jävla skitdagar som börjar på det sättet. Det känns som en dålig dag idag, riktigt dålig.
Fan
Jag orkar inte ha dåliga dagar mer! Jag är så jävla trött på det!

Good news dock, den 1/11 börjar jag jobba på valbo bibliotek. 6 månaders anställning med fast lön. WHOPWHOP! Nu ska jag bara härda ut tills dess och bygga upp mig själv lite så jag klarar av det! Positivt tänkande!

För att jag ska härda ut den här sepedagen så kommer här en lista över bra saker idag.

1. Jag har världens bästa bror.
2. Jag har världens bästa Charlie.
3. Jag har världens bästa bäbisar.
4. Jag har fint nyfärgat hår.
5. Jag har tigertofflor
6. Jag har kaffe
7. Jag har cigaretter
8. Jag har bra musik att lyssna på
9. Jag har popcorn

...

ouT

"And I'd give up forever to touch you
Cause I know that you feel me somehow
You're the closest to heaven that I'll ever be
And I don't want to go home right now

And all I can taste is this moment
And all I can breathe is your life
Cause sooner or later it's over
I just don't want to miss you tonight"

Goo Goo Dolls - Iris

Att döva smärtan inombords med alkohol fungerar inte, det borde jag ha lärt mig för länge länge sen, men ändock fortsätter jag försöka med samma resultat som gången innan, och gången innan den, och den och den. Just nu är det värre än på länge, jag har skrattat nästan hela kvällen och haft otroligt kul, det brukar bli så på på våra "prov-kvällar". Men jag är ensam kvar och tårarna slutar inte rinna och jag kämpar för att få luft i mina lungor.

Det här var aldrig vad jag ville, aldrig det jag drömde om.

Är det dags att inse att sagor bara är sagor, och att ingenting blir som önskar, hur mycket man än ber?

Grunden som jag står på håller inte. Den är full med sprickor och hål och jag måste balansera försiktigt för att inte rasera den helt. Verkligheten är alldeles för jobbig för att orka med just nu, jag orkar verkligen inte kämpa med att både balansera och fokusera på det runt omkring. Jag KAN INTE göra det utan att gå under, och jag vill så gärna klamra mig fast ett litet tag till innan jag faller, därför måste jag stänga av ett tag. Bara för ett tag, snälla ha förståelse över det, över att min värld inte fungerar som den borde, över att JAG inte fungerar, över att jag behöver tysnaden, ensamheten och lugnet mitt bland all sorg och smärta som jag inte får ur mitt system, mellan alla ångestattacker och tårar behöver jag min tid.
Allt jag ber om är acceptans.

Förlåt Smulan, att jag inte svarar.
Förlåt alla jag jag borde ha hört av mig till.
Förlåt mamma och pappa, för att jag stänger er ute.

Förlåt




Men verkligheten gör så ont att jag knappt kan andas.







Jag ville bara att allt skulle blir bra

Men å andra sidan tror jag inte att du förstår dig på mig heller
Men det ger inte mycket tröst när nästan alla mina tankar handlar om dig
Vart jag än är så är du alltid där på ett eller annat sätt
Och alla känslor jag känner handlar på något konstigt sätt om dig
Jag har försökt bädda in dem i mjuk bomull och hård metall
Men du lyckas hela tiden bryta dig igenom
Och jag vill att du ska veta att det gör ont inom mig
Det är konstigt hur allting kan ändras så mycket på så kort tid
Och det är konstigt att en människa kan ta upp så mycket plats i mitt hjärta
Och det gör ont att inte få det man vill ha
Men jag är glad att det är du som fångade mitt hjärta
För jag tycker om dig

Jag bara älskar att somna klockan 8 på morgonen och bli väckt 11 av Domingo. Gulligullungen nr.1...
Eller vänta, FUUUUUUUUUUU Domingo!

Äckliga, vidriga underbara dag..


Fuck off

Jag lägger min tro till min åttaboll
För om den säger att det är så
Då måste det vara så!

... Och du drack inte ens igår, HAHAHA, fan vad illa!" -Domingo
"God morgon Perry! Hej Rufs!" -Pierre

Japp, sliten och jävlig, så illa att mitt hår får egna godmorgon-fraser.
Idag är en seg dag, känns som att tiden går alldeles för segt, och jag har inte gjort ett skit idag förutom att druckit te med Fanny medan bäbisarna sprang omkring och klättrade på oss. Det var iofs väldigt mysigt, men dagen har inte varit det minsta produktiv. Jag hoppas verkligenverkligenverkligen att jag får börja jobba nästa vecka, för jag pallar inte sitta hemma och göra ingenting längre. Fyfan för meningslös existens.

Tchaikovsky har spelats på repeat på spotify sen klockan fyra imorse.

Och nu ska jag gå över till bror och Fanny och mysa med deras yttepyttesmå bäbisar Tyler och William.

Bilder på mina bebbar kommer sen, håll utkik!


Peace

Jag går sönder
Igen
Det börjar bli mer en regel än ett undantag
Jag försöker
Verkligen försöker att bli sedd av dig
Men du är lika douch som dom sa att du kunde vara
Jag trodde dom inte då
Men deras ord blir mer sanning för varje dag som går
Och varje andetag gör mer ont än tidigare

Wow, en bild, på mig, i min blogg. Inte nåt man ser varje dag.

Allt känns tungt just nu, en del av er vet vad det handlar om, en del inte, men det är tufft som fan nu.
Hur i helvete kommer det här sluta?


Jag blev med bäbisar idag iaf. Planen var två femveckors bäbisar, men eftersom det aldrig blir som man tänkt sig så slutade det med fem(!) sexmånaders bäbisar. Dean, Sam, Zoro, Chopper och Captain Kid. Har fullt sjå att lära mig vem som är vem, eftersom dem är svart-vita allihopa. Dom är iaf helt underbara, mammas pälsklingar. <3


Och meningslösheten gör ont.
Fuck this.

Jag har svårt att hitta någon motivation idag, trots att jag blev väckt av Smulan som tyckte jag skulle bege mig till sandviken och umgås. Det är ju inte det att jag inte vill, det är bara det att det tar emot nåt så fruktansvärt mycket. Skitliv. Jag borde städa mitt rum också, det ser ut som ett bombnedslag. Resten av lägenheten är dock jävligt fin, jag rage-ade på roomisarna igår, sen rage-ade jag på allt damm och skräp, så nu är det skinande rent.
Men jag vet inte, jag känner inte riktigt för att göra någontig alls idag, förutom att typ... dö?

Menmen, dags att ta sig i kragen, ta en cigg och pallra sig till bussen kanske.

"På en plats kaotisk och avskyvärd
På alla sätt och vis
alla intryck förvridna och bleka"

"Blodet rinner segt som lim
fast det förut var så hett
en bultande tystnad i skallen
Orkar inte mer, jag undrar vad
som kunde gå så snett"

Idag gick jag och syster upp tidigt, typ halv elva, nytt rekord den här veckan tror jag minsann! Vi åkte till liljeholmen och fikade på waynes med walle, sen åkte vi buss med walle! Sen tog vi oss vidare till handen och träffade söt och hennes vänner och omnomnomade pizza och shoppade lite, och därefter drog vi oss vidare till gamla stan och strosade i affärer och drack kaffe på ett mysigt fik. Jag lyckades köpa tre bamsetidningar för 7kr, den ni!
Sen har vi nomat chips, druckit mer kaffe, tittat på film och jag har till och med vågat klappat evul-genious-cat-of-doom! Sneaky sneaky Nicho! Han är jättefluffig och jättefin, men sneaky som få.
Vi är nyktra på en lördag, det är lite speciellt, och vi ska till och med, hör och häpna, gå och lägga oss nu!

Mitt hjärta värker, jag saknar kollektivet.
Och jag kan inte rå för att jag nästan börjar gråta av ett litet sms.
Tur att jag har en Lovisa och en Walle att kramas med
annars skulle jag gå sönder

Idag ska jag dricka kaffe med Domingo
Idag ska jag sätta mig i pappas bil och åka till stockholm
Idag ska jag hälsa på farfar
Idag ska jag träffa Walle för första gången
Idag ska jag träffa syster
Idag ska jag myspussa på syster tills jag tappar andan
Idag kommer bli en jävligt bra dag!

Och resten av helgen också för den delen, för jag kommer tillbringa den i storstaden som jag älskar, med min syster som jag älskar ännu mer.

Fast jag kommer sakna kollektivet fruktansvärt mycket
För jag bor med dom bästastebästa människorna jag vet