Det var ett tag sen nu, men what the hell liksom.

Jag har sovit alldeles för lite och spontanfestat alldeles för mycket sista tiden.

Vad hände egentligen?
Jag som hade normal dygnsrytm, fasta tider att passa och väldigt lite fritid har nu istället på tok för mycket tid att hitta på hyss, totalt fucked up dygnsrytm (Det är inte ens värt att kalla det rytm) och typ inga tider att passa.

And I like it!

Den här sommaren är MIN, bara helt jävla totalt MIN! Bakfylleångest och ångest över framtiden och alla annan jävla ångest får fan vänta, för jag ska LEVA.

Hahaha, Jag och Piggy är trasiga människor, tillsammans med många fler skulle jag tro. Men skräckfilm och spontanfyllor är himla bra ibland. Ibland får vi för oss att vi ska dö, att vi borde dö bara för att lindra trasigheten, men vi håller oss vid liv ändå. Det är det som kallas awesomeness.

Nu har bror varit här och druckit kaffe, så det är snart dags att dra vidare mot guldbyn och Smulan. <3

Min älskade vän
Min vackraste, finaste
Mitt allt

Jag vet att jag har tagit för givet ibland
Jag vet att ibland har jag tagit mer än vad jag gett
Jag vet att jag går min egen väg
Och jag förstod aldrig hur hårt det var för Dig

Men när du gjorde mina val
När du kände och tänkte åt mig istället för med mig
Så blev jag arg
ledsen
Rädd

Så fruktansvärt rädd
Att förlora dig
Att förlora oss

Jag såg det aldrig komma
Jag tänkte aldrig så långt

Så jag gjorde det som jag alltid har gjort
Tagit avstånd
Jag tog avstånd ifrån dig, ifrån mig, ifrån Oss

Och jag ångrar varje andetag sen dess

Avståndet emellan gör allting svårt, så därför skriver jag här
Förjag vet att du läser
Jag vet det
Och jag saknar dig

Förlåt darling
Jag älskar dig

Jag forsokte verkligen
Jag gav dig allt jag kunde, men du valde att kasta bort det och skylla dina misstag pa mig istallet.
Jag forsokte verkligen
Jag gav dig allt jag kunde, allt jag orkade
Men du kravde sa mycket mer av mig att jag gav upp
Jag orkade inte langre att varje gang det inte gick din vag sa vande du mina ord emot mig
Jag forsokte verkligen
Jag ville beratta, men jag kunde inte forma mig att saga det jag borde
Och nar jag nastan, nastan lyckades beratta sa skramde din reaktion mig sa mycket att jag tystades anda
Jag forsokte verkligen
Jag forsokte fa dig att forsta
Jag forsokte hela tiden att fa dig att forsta
Men du vagrade
Du vagrade forsta
Du vagrade att ens forsoka forsta

Jag orkar inte mer nu

Jag orkar inte


Det river och kloser stora svarta hal i mig
Det svider
branner
biter
Det gor sa javla ont
Och jag orkar inte mer nu

Jag

Orkar

Inte

Mer

här på bästa sändningstid får vi ett välserverat styckmord


Inte okej

Den här dagen alltså

Eller jo, den har varit okej

Avtackningslunch med några från trafik och tillstånd, fick dessutom en sommarpåse med böcker, iste, polkaskorpor och chilicrisp. Så himla gulligt av dom!
Jag kommer sakna att vara på tekniska, verkligen verkligen sakna. Hoppas verkligen att arbetsförmedlingen håller vad dom lovar och att jag får börja där i höst igen.

Jag har sökt sommarjobb också, go me.

Tog en sista tur på elcykeln till försäkringskassan.

Varit över till Piggy en sväng, samt över till bror och Fanny och gosat med Love och Linus och råttorna.
 
Och nu håller jag på att tvätta, drar till Sthlm imorgon, sen årsunda förmodligen.

Men det känns liksom inte okej

Det känns som att jag går sönder inuti, fast det borde vara tvärtom?
Det borde verkligen vara tvärtom.

Jag fungerar inte riktigt som jag borde ikväll tror jag.

Tror jag ska fixa klart tvätten, sen kika på film med Charlie.
Jo, jag gör nog så.

Så ska vi se att det blir bra sen.

Jag började tänka

Jag började längta tillbaka

Det var alltid dom dåliga tiderna som var bra

Jag började sakna


så fruktansvärt mycket


Ni gav mig så mycket
Ni gav mig allt
Tro
Hopp
Kärlek
Och allt jag bara kunde drömma om

Ni var pusselbitarna som fattades mig
Ni var dem som höll mitt hjärta vid liv
Ni var dem som läkte min själ
Ni fick mig att andas

Och nu fattas ni mig igen
Jag går inte sönder längre
Jag andas
Jag läker

Men mina pusselbitar är försvunna

Ni fattas mig så oerhört mycket att ibland
Bara ibland
Så tror jag att jag ska gå sönder ändå
Bara ibland
Så tror jag att jag ska dö

Igen och igen

Jag saknar den trygghet ni gav mig som bara vi kände till
Den gränslösa kärleken som bara finns i trasighetens oändliga mörker
Den lycka som bara våra förstörda själar kunna känna

Jag saknar mina pusselbitar

Speciellt dig, - "mitt hjärtas smula". Jag saknar dig så det gör ont ibland.