Long time, no see

Men det skiter man väl i
 
Jag vill bara ha sommar nu. Jag vill bort från skolan och bort från den här staden. Hem till Gävle och alla vackra människor. Och alla problem som följer med på köpet med de vackra människorna.
Jag vill sola, bada, mysa, dricka kaffe, ha picknick, klia sönder myggbett och spela gitarr tills fingrarna blöder. Jag vill sova tätt intill en annan, vakna svettig och ihoptrasslad av solen alldeles för tidigt på morgonen och ändå vara lycklig.
Men det är inte långt kvar nu, några veckor bara.
Och mitt största problem är hur i helvete jag ska få med mig kläder till hela sommarvistelsen.
 
 
 
"Ibland kan dina händer fumla, och jag begär inget mer" -P

Vissa dagar

Jag är så trött på den här stan. På skolan och allt akademiskt bullshit. Jag vill måla, rita, SKAPA. Inte räkna statistik och läsa femtioelvatusen sidor i lika många böcker som jag i vilket fall som helst inte kommer behöva eller lära mig någonting av. Jag försöker påminna mig själv om VARFÖR jag är här, varför jag gör det här, men vissa dagar är det jävligt svårt. Jag vill hem till gävle, jag vill hem till indianerna, till friheten och inspirationen. Men jag är liksom fast här. Jag behöver den här utbildningen för att över huvud taget ha en chans att få ett jobb. Varför ska det vara så svårt att leva på konst? Jag är jävligt skicklig på diverse konstnärliga saker, men det räcker liksom inte.
Jag är dessutom jävligt less på den här staden, och på människorna. Den här staden är det mest deprimerande stället jag någonsin har varit på. Och det gör mig rastlös. Sist jag var så här rastlös rakade jag av mig halva håret. Nu har jag töjt mina öron från 10 till 14, och från 1 till 4. Och klippt håret. Men det räcker liksom inte. JAG VILL ATT DET SKA HÄNDA NÅGONTING. Jag behöver nytt, jag behöver förändring, jag behöver spänning, jag behöver galna upptåg och adrenalinkickar.
Men det enda jag hittar här är tristess.
 
Fuck it.

Vi delar inte samma drömmar

Inte heller samma värderingar.
 
Men det ger dig inte rätten att lägga alla fel på mig.
 
 

Utkast: Mar. 13, 2013

Jag borde städa min lägenhet. Jag borde plugga. Jag borde umgås med folk. Jag borde så himla mycket att det liksom stannar av. Jag säger till mig själv att "imorgon! Imorgon ska jag städa och göra fint!" och "imorgon ska jag vara asduktig och plugga hur mycket som helst!"
Men så slutar det ändå med att jag sitter där i soffan (för jag har fortfarande inte skaffat några andra sittmöbler som t.ex stolar) med kaffekoppen framför mig och antingen spelar gitarr eller ritar.

Och vill ni veta en sak? Det känns helt okej. Jag kommer städa så småningom, och jag kommer panikplugga i sista sekunden, men just nu så känns det helt okej att låta bli alla "borden" och bara vara.
Och jag längtar hem nåt så fruktansvärt, men det är också okej. Om två veckor får jag komma hem och träffa alla underbara indianer, och min familj, och den vackraste pojken i världen.

Jag har det jävligt bra egentligen.

Vintern blir aldrig vår

Så känns det iaf. Fastän solen har varit uppe flera dagar i sträck till och med här i Borås, så är det fortfarande svinkallt med minusgrader och blåst. Men våren kommer nog så småningom, jag måste sluta försöka stressa fram saker och ting. Helst av allt vill jag att tiden ska gå jättefort, samtidigt som jag vill att den ska stanna. Det här året bara rusar fram, det är redan mars, jag är inne på min andra termin på högskolan. Jag har hunnit med att klara tentor, faila tentor, åka på kollo och träffa massa underbara människor, tagit en tripp till gävle direkt efter det helt spontant för att hälsa på andra underbara människor, jag har varit på sittningar och jag har börjat rita igen.
 
Jag har det ganska bra egentligen. Men jag saknar gävle. Jag saknar Indianklanen och alla galenskaper de hittar på.
 
Jag pratar dagligen med en pojke som ger mig fjärilar i magen och gör mitt hjärta varmt. Och han får mig att sakna gävle ännu mer.
 
Jag skulle kunna skriva tusen saker till, men jag har ett avsnitt Grimm att titta på, och en hjärna som behöver sömn.

Super Mario lifestyle

Gjorde världens tabbe och glömde anmäla mig till tentan nästa vecka. SUCK! Jag får helt enkelt gå dit och hoppas att det finns någon plats över. :/
Men men, ingen ide att bekymra mig om det nu!
Samir hade lämnat julklappar till mig och Zarah hemma hos Zarah. Vi fick absolut bara öppna dom tillsammans. Jag kan förstå varför. En Mario- och en Luigi-keps. Så. Jävla. Tufft! Jag ska ha min keps på mig jämt!
Sen fick jag en liten Yoshi av Zarah också. <3
Min lägenhet kan vara på väg att bli super ultra nördig. Och det känns fantastiskt!
Jag bjuder på lite nördbilder!

Bakom dammiga minnen och glömda tårar

Jag var till min kurator idag, vi pratade som vanligt om allt mellan himmel och jord, och idag ritade vi också ett litet diagram över mitt mående, över hur det var för några år sedan och hur det är nu. Snabbt konstaterat; Fantastiskt. Jag klarar mer än vad jag trodde jag skulle göra, och dessutom är jag fortfarande påväg uppåt. Jag har svårt att hitta några ord, men HELT JÄVLA UNDERBART känns ganska rätt att säga.
Det betyder såklart inte att jag inte har dåliga stunder, dagar, veckor, eller till och med längre perioder. Svackor kommer jag säkerligen alltid att ha, men jag har faktiskt jävligt svårt att se mig själv på botten igen, någonsin.
Jag mår bättre och bättre hela tiden, och jag kommer på nya saker att vara lycklig över precis lika ofta.
 
Jag är så jävla stolt över mig själv!
 
 
Nu ska jag sova, imorgon ska jag gå till skolan och plugga, helt frivilligt, några timmar med en av mina klasskamrater.
 
Och om bara lite mer än en vecka är jag hemma i gävle, med mina underbara fina indianer, och jag kan inte ens beskriva hur mycket jag längtar. <3

FörbannadeJävlaSkithundshelvete!

Att bli väckt av att Elsa vägrar sluta bädda sin matta är verkligen ingen höjdare. Jag tappade räkningen på hur många gånger jag sa till henne innan jag faktiskt blev klarvaken och skrek åt henne.
Så, två timmars sömn och jag är klarvaken, pigg och skitarg. Helvetesjävlaäckelskithund!
Och ju mer tiden går och Elsa blir piggare och gladare, vilket är superbra såklart, misstolka mig rätt, ju mer försöker hon bestämma. Helt plötsligt är hon i soffan flera gånger om dagen, fast hon vet att hon inte får vara där. Eller helt plötsligt duger det inte att sova på mattan i sovrummet en hel natt, utan hon vill sova i sängen så därför väcker hon mig. Och när jag blir arg på henne sjunker hon ihop och ser helt förstörd ut, som att jag hade slagit henne med en spikklubba. Jag. Orkar. Inte!
Jag ska försöka sova några timmar till, och vakna lite mindre sur. Sen vet jag bestämt vem som kommer sitta och googla på hundlydnad halva dagen.
Bah!

Someday darlin'.

Jag hoppas verkligen att du någon dag inser
hur jävla fantastisk jag är.
 
 
 
 

Plus & Minus

-Att sova ensam
-Att fastna med piercingarna i diverse saker
-Tentaångest
-Hemlängtan
-Konstant ryggvärk


+Knarrande snö
+Någon annans andetag
+Glögg
+Levande ljus
+Adventsmys

Papers och pappershjärta

Jag fick godkänt på mitt paper som jag lämnade in för några veckor sen. Känns jävligt gött, eftersom jag trodde att jag skulle behöva komplettera då jag skrev ungefär 2000 ord för lite. Dessutom betyder det här att jag borde få igång csn ganska snart, och det känns fantastiskt, jag har börjat ledsna på att leva såhär. Visst är jag otroligt tacksam över att mina föräldrar ställer upp, men det ska bli himla skönt att kunna klara mig själv igen.

Jag var hos min kurator igår, och vi bestämde att jag ska införa lite rutiner i mitt liv igen. Steg ett är att jag ska fixa till min dygnsrytm. Det går sådär med den saken. Igår fastnade jag på skype med Domingo tills, och idag somnade jag på soffan när jag kom hem från skolan, så jag är alldeles för pigg för att kunna sova. Jag får försöka på nytt imorgon helt enkelt.
Nu är det typ ganska precis tre veckor kvar tills jag åker hem till gävle. Jag längtar så sjukt mycket tills dess kan jag säga. Inte en dag går utan att jag tänker på hur jävla skönt och roligt det ska bli att komma hem igen, och få träffa alla mina underbaringar. <3

Nu är frågan om jag ska försöka sova eller om jag ska städa och fixa lite? Kanske börja julpynta? Jag har cravat glögg i flera veckor nu, så på söndag blir det adventsmys på högsta nivå, och tills dess ska jag ha fått upp lite julpynt har jag tänkt.

Dreamhack dreamday dream dream

Idag har jag kramat finaste Domingo och Caroline. Eller ja, igår rättare sagt, men alla vet ju att det inte är imorgon förrän man har sovit. Jag började sakna Gävle ännu mer nu när jag kom tillbaka till lägenheten, det här stället är så jävla tomt och dystert och tråkigt, och jag älskar den här lägenheten, men jag vet inte om det räcker.
Och det är nästan en hel jävla månad kvar till jag får kramas med alla mina fina vänner igen, och det finns inte tillräckligt med ord för att beskriva hur jävla mycket det suger.
Jag borde ha kramats längre med Caroline och Domingo idag, för att kompensera lite liksom.

Fuck. Det gör jätteont i mitt hjärta just nu. Jag vill bara HEM. Hem till gävle, till kollektivet, till världens bästa grannar(Anki och Erik och Zelda, och Tristan som jag inte ens har träffat än), till mina pojkar, och till alla mina fina fina vänner.

Innan jag flyttade sa jag att ;"jag kan inte leva i ett kollektiv och timvicka på bibliotek resten av mitt liv".
Men jo, när jag tänker efter så skulle jag kunna göra precis det. För alltid.

Sådetså.

Anyway, happy thoughts, här får ni en bild på min fru, det är ju faktiskt hennes födelsedag idag, och bilden är bara några timmar gammal!

Sleepless nights

Börjar bli trött på att inte kunna sova på nätterna nu. Speciellt eftersom att imorgon är en väldigt speciell dag. Jag och Samir ska roadtrippa till Jönköping och DH, och jag får träffa Caroline och Domingo för första gången på evigheter (ja, det känns faktiskt som en evighet sen jag såg dem sist, och då skypar jag och Domingo ändå nästan en gång i veckan).
Jag vill att det blir morgon nu så jag får åka nångång! Bah, jag vill åka nunununuNUNUNUNUUUUU!

Såhär kan det se ut när jag skypar med frugan, domingo och charlie. Mina finaste knasbollar! <3

Sweetheart, let's play video games

Bah, vakuumet är kvar. Men det blir nog bättre snart. Jag längtar som en tok till på fredag, då får jag träffa Frugan och Chokladmuffin en sväng på DreamHack. Och om exakt en månad är jag hemma i kollektivet igen för att stanna i två veckor. Eller ja, några dagar ska minsann tillbringas i årsunda med familjen, och inte minst med min Finaste Underbaraste Lisa!
Åh, snälla tiden gå fortare!

Och över till helt andra saker; jag har börjat pärlplatta igen! ...inte för att jag någonsin har lagt av egentligen, men jag har inte pärlat på väldigt länge. Jag började med att göra en julkrans, fast lite annorlunda om man jämför med en traditionell krans kanske. Min är mer "pärlig" och "old school", iaf om jag får säga det själv. Jag kan bjuda på en bild, mest för att den är sjukligt awesome och jag är jävligt nöjd över den!
Den är dessutom större än vad det ser ut som på bilden. Den är 58x58 pärlor, det är typ 30x30 cm (ungefär. typ. nåt sånt.)

Glimts of happiness

Jag har vacklat omkring i ett litet vakum i några dagar nu. Det suger och jag hoppas det går över snart. Höll på att börja gråta imorse när jag vaknade av alarmet och insåg att jag knappt kunde röra mig, hela ryggen/nacken/höfterna/axlarna gjorde så fruktansvärt ont. Så jag ställde mig i duschen i nästan en timme, klädde på mig, masade mig ut med Elsa, åkte till kuratorn. Jag gillar min kurator, han tänker på sånt som jag själv inte reflekterar över, och får mig att se saker ur ett annat perspektiv. Jag behöver det. Idag insåg jag massa saker som jag inte har haft en tanke på innan. Och det känns bra, det gjorde min dag. Jag blev lite arg på mig själv, men det behövs.
 
Nu ska jag chilla en liten stund, sen ska jag gå ut med grisen, diska, städa, handla, PLUGGA, och fläta i garn i mitt hår. Imorgon är det halloweenparty på nya studentstället. Jag kommer vara jättefin!
RSS 2.0