Vi kirrade internet idag, skööönt! Möblering av vardagsrummet är för tillfället fixat också, uppackning påbörjad. Jag måste bara få säga att jag har världens underbaraste roomies också, jag låg utslagen med migrän hela lördagseftermiddagen och kvällen, så dom bar över alla mina saker hit. UNDERBARINGAR! <3 Jag älskar att bo i kollektiv, speciellt med fina människor. Och djur. Sju pojkar och jag i samma lägenhet, jag undrar ibland hur det gick till för att bli såhär, men det spelar verkligen ingen roll, 'cause I love it! Home is where your heart is sägs det ju. Och mitt hjärta tillhör det här lägenheten med mina fina pojkar i. <3
Nog med creds till Charlie och Pierre, dom är ju faktiskt pojkar, och jag har hört att det är dumt att skämma bort sådana med smicker.
Resten av pojkarna mår finfint, dom äter och sover och busar (och slåss ibland. Syskonrivalitet?) Dom ratar dock fortfarande hängmattan jag så glatt köpte till dom med förhoppningen om att det skulle bli favoritstället nr.1! "FUUUUU" tror jag bestämt jag hörde dom pipa när jag plockade ner plasthyllan och monterade hängmattan istället. Otacksamma små bäbisar! <3 Tur att jag älskar dom ändå, mina fina fina bäbisar! <3 

Nu är det dags för en godnattcigg, sen sova!

Peace ouT 

Dagens...

Bästa: Mamsen och Papsen
Sämsta: Jag är fattig
Inköp: Kängor och jacka
Låt: Cry baby cry  - Royal Republic
Mysko: Jag LÄNGTAR till JOBBET imorgon (!)

Life goes on, med en jävla fart måste jag säga! Alldeles, ALLDELES för fort går det, det är snart december, jag flyttar snart, jag jobbar, jag gör en totalrannsakan av mig själv och jag har mina bäbisar att ta hand om.

Jag har underbara vänner, även om vi inte ses ofta så betyder ni allt för mig. Vill bara tala om det.

Nu ska jag duscha och sen sova, jobbelijobb imorgon, och kanske ett besök av Becca på jobbet!? :)

Pussigull

Ibland slår det mig hårt; Vart fan tog tiden vägen? Snart är det jul, sen nyår. Vad i hela friden hände med 2010? Vad har jag gjort? Vad har jag åstadkommit? Vart är jag påväg? Satan i gatan vad tiden går alldeles för fort!

Nu ska jag avslöja någonting stort som bara folk här i lägenheten och några till vet om. Here it goes! På onsdag ska jag skriva kontrakt på en lägenhet! Inom några veckor har jag, Charlie och Pierre flyttat ut härifrån, till en fyra några hus bort. Det känns helt fucking jävla fantastiskt underbart! Det pirrar sådär mysigt inombords när jag tänker på hur jävla fint det kommer bli! MIN lägenhet! MIN LÄGENHET! Inte helt och hållet såklart, det är fortfarande hyresrätt, och vi ska bo tre stycken där, men jag kommer stå på kontraktet, så jag räknar det som min lägenhet.
ÅÅÅÅH, pirrpirrpirr! HAPPYFACE!

Jag måste dock börja sköta jobbet ordentligt! Jag har ett jävla problem att ta mig upp på morgnarna, och det suger! Dessutom har jag terapi och skit vilket gör att jag måste ta ledigt ibland. Å andra sidan är det här jobbet ett oerhört stort steg för mig, och att jag inte kommit in i rutinerna än är egentligen inte så konstigt. Och att ta ledigt för att reda ut sitt liv tycker inte jag är ett stort problem. Det är någonting jag måste göra för att överhuvudtaget KUNNA jobba istället för att gå under av min ångest.

Just nu, just här, så mår jag väldigt bra. Jag är rädd, förvirrad och ångestfylld till bredden, men bortsett från det så  mår  jag  bra
(Och det gäller att fokusera på de bra sakerna, aight!?)

Peace

Mår som man förtjänar idag, men gårdagen var rolig och givande. Förrgår likaså.
Däckade i stora sköna sängen igår med en gUllis brevid, efter en kväll med vin, molekylmodellbygge och shots, roliga underbara människor och en del serioustalk. Jag har skrattat som en tok idag, och ja, vad ska man säga. Life goes forward! Jag är fortfarande sjukt jävla förvirrad över jättemycket, och det händer massamassamassa(!) saker hela tiden på en gång. MEN, det känns ändå som att min magkänsla har rätt för det mesta, och det får mig att känna att kanskekanske är jag ändå påväg nu, jag satte ner den där jävla foten på marken och står numer på två ben igen. Vingligt, javisst! Men hellre det än det som var.

Nu ska jag hem till min bror, splitta en pizza med honom och titta på film. Sen ska jag vara duktig och laga mat så jag har matlådor till kommande jobbvecka!

GAAAAH, jag vet inte riktigt vart jag ska ta vägen, mitt i allt äckligt kaos så mår jag bra!? Förvirring on top!

Jag fortsätter nog med att må bra nu, iaf idag, inga dumma tankar här inte! PeppPeppPEPP!

Whopwhop för det!

Peace!

Ni vet det där som man gör ibland, sätter en person i sin närhet på en pidestal och har jättehöga tankar om den?

Visste ni om att om man väntar tillräckligt länge så ramlar personen i fråga inte bara ner ifrån pidestalen!?
Den lyckas krossa hela jävla pidestalen helt själv och ramla på skärvorna.

Synd bara att det var min pidestal, så jag får plocka upp skärvorna efter den, och gör mig illa på kuppen.
Jag hoppas bara att personen gjorde sig jävligt mycket illa.

Från toppen till botten, hoppas det gjorde Riktigt Jävla Ont

DOUCHE

Allt är lugnt nu
Allt är okej
Jag visste att det skulle sluta ungefär såhär
Och ja, det gör ont

Men varför känns allting så konstigt ändå?
Varför känns det som att det finns tusen och åter tusen ord kvar som inte ännu blivit uttalade.
Som inte får uttalas
Som inte vågas

Det är ju inte direkt så att det här kom plötsligt, att det är något nytt, för jag har känt såhär sen första gången.
Så varför känns det som att du tror att jag är en annan människa än den du trodde?

Det här är jag.
Jag vet inte vem jag är
Men det här är jag

Så backa inte



För då krossar du min värld på riktigt

Var aldrig menat att bli mitt år.
Det är säkert nu, det är lugnt, jag vet.
Jag vet jag vet jag vet
Men jag ville egentligen aldrig veta. Otrygghet är mitt andranamn.
Ångest mitt efternamn.

Bara ta mig långt bort härifrån

Jag behöver tid
Massor med tid
Men tiden går för sakta för att jag ska orka med

Jag ångrar allt och ingenting
Jag älskade sommaren då, jag hatar minnet av den nu
Jag brukar älska hösten, nu hatar jag den
Jag har alltid trott att jag någonstans skulle hitta en mening med allt
Nu orkar jag inte leta längre
För jag har tappat tron på allt som förut gav mening
Jag har tappat tron på ALLT
Människor, handlingar, ord, kärlek, hat, händelser
Inget betyder någonting

Så vad gör man, och vart tar man vägen när man tappat hoppet, tron och drömmarna?
Vart tar man vägen när man inte vet vart man ska?

so you're with her
not with me
I hope she's sweet
and so pretty 
a little angel beside you

so you're with her
not with me
oh how lucky
one man can be

oh how lovely with your homecoming queen
oh how lovely it must be
when you see her sweet smile baby
don't think of me
and when she lays in your warm arms
don't think of me


when you see her sweet smile baby
don't think of me
and when she lays in your warm arms
don't think of me
and it's too late
and it's too bad
don't think of me
and it's too late
and it's too bad
don't think of me



Jag är bara ett tomt skal, jag märkte det idag, när du sa "vi kommer snart".
Och träden tappar sina löv, och soffan på balkongen som jag sa att jag skulle sitta i när hösten kom,
den är redan upptagen.
Och höstmisären är inte den typ av misär man myser i, det är den typ av misär man hatar.
Och jag har en klump i mitt bröst som skriker åt mig att sluta vänta, för det finns ingenting att vänta på. Som viskar att det är försent, det du faktiskt trodde skulle kunna hända, det är borta, för egentligen fanns där aldrig någonting. Klumpen repeterar föraktfullt att jag aldrig betydde någonting, att jag bara var ett tidsfördriv. Att även om jag hade sagt som det var ifrån början så hade det inte spelat någon roll, för jag hade aldrig haft en chans.
Och jag kan inte låta bli att undra varför det alltid är jag som är tidsfördrivet, varför jag aldrig fått en chans och varför det aldrig blir som jag vill och önskar.
Klumpen gör ont, jag känner den vid varje andetag.
Men jag kan inte göra mycket åt den, den finns där hur mycket tårarna än rinner.

Och jag tror inte ens att silvertejp kan laga mitt hjärta.