Nej, jag överlevde inte utan men, varken psykiska eller fysiska.
Jag var dum
Riktigt riktigt dum
Och jag kan ha sabbat allt, men å andra sidan var det tvunget att komma fram förr eller senare. Men på fyllan har man liksom vana att göra saker på lite fel sätt. Så även den här gången, riktigt riktigt fel sätt. Och allting är konstigt nu. Och jag vet inte vad jag ska göra, vad jag måste göra, eller vad jag inte ska göra. Jag vet inte vart jag är eller vart jag ska. Och allting inte bara känns tungt, allting ÄR tungt. Och jag hatar varje långsam jävla minut. Jag vill bortbortbort så jävla långt härifrån samtidigt som det här är det enda stället på hela jorden som jag vill vara på.

Jävla skithelg, HELVETESJÄVLAFITTÄCKLIGASKITHELG! Och skitvecka och skitmånad och helvetesjävlaskiÅR. Och jag ångrar så jävla mycket, och jag ångrar att jag ångrar, och jag gråter att jag ångrar, och jag hatar att jag gråter, och jag hatar att jag hatar.

"Det känns som jag vill gråta, gråta eller spy" (och jag har gjort ganska mycket av båda sakerna senaste tiden)

Och det mina kära vänner och ovänner, var allt jag hade att säga för den här gången.

Förvirrad, förtappad, fördömd