Det känns som en sten i mitt bröst. Allt med dig är jobbigt, och försöker låta bli att känna och tänka, men jag kan inte. Allting blir bara så fel, och vad jag än gör så kan jag inte ändra dig. Jag VILL inte ändra dig.
Jag vill bara förstå, jag vill veta, för det gör ont. Förklara? Och jag tror att det är min trasighet som förstör så mycket annat. Och jag kan inte klandra dig för att ta avstånd. Men det gör ont. Faktiskt.
Jag vill bara att du ska veta att jag är ledsen, att det gör ont att bara se dig, och att jag tycker om dig otroligt mycket. Vet du det?

Jag vill bara att det ska ta slut, på ett eller annat sätt. Helst ett bra sätt.



Fan, inte ens på min födelsedag kan jag låta bli att känna, låta bli att gråta.


Dina ögon kan krossa min värld som stenar mot glas