Grunden som jag står på håller inte. Den är full med sprickor och hål och jag måste balansera försiktigt för att inte rasera den helt. Verkligheten är alldeles för jobbig för att orka med just nu, jag orkar verkligen inte kämpa med att både balansera och fokusera på det runt omkring. Jag KAN INTE göra det utan att gå under, och jag vill så gärna klamra mig fast ett litet tag till innan jag faller, därför måste jag stänga av ett tag. Bara för ett tag, snälla ha förståelse över det, över att min värld inte fungerar som den borde, över att JAG inte fungerar, över att jag behöver tysnaden, ensamheten och lugnet mitt bland all sorg och smärta som jag inte får ur mitt system, mellan alla ångestattacker och tårar behöver jag min tid.
Allt jag ber om är acceptans.

Förlåt Smulan, att jag inte svarar.
Förlåt alla jag jag borde ha hört av mig till.
Förlåt mamma och pappa, för att jag stänger er ute.

Förlåt




Men verkligheten gör så ont att jag knappt kan andas.







Jag ville bara att allt skulle blir bra