När man sitter ensam i ett stort hus med skogen bakom hörnet, så gör man gärna sånt man inte gör annars.
Jag har solat idag, jag har läst en bok, jag har joggat och gymmat, jag har städat köket, jag har cyklat.
Och jag har tänkt och funderat och försökt samla minnen från den senaste tiden.
För ungefär ett år sedan slutade jag min praktik på tekniska kontoret. Sedan dess har så mycket hänt att jag inte har en chans att komma ihåg allting. Det har varit åt helvete vissa stunder, och andra stunder har jag skrattat mig lycklig. Jag har lärt mig så mycket om andra och om mig själv.
Jag mötte riddarna - gänget, för inte ens ett år sedan, nu är några av dom mina bästa vänner, och jag lever bara tack vare dem.
Året som har varit har varit det garanterat bästa - och sämsta, året någonsin i mitt liv.
Men nu är det ju såhär, att mitt nya år, det börjar nu.
Och trots att jag sitter här och lyssnar på melankolisk deppmusik och sörjer allt jag inte hunnit sörja ännu,
så kan jag bara tänka på att det här året, den här sommaren, måste bli så mycket bättre än förra, på så många sätt.
Och vad som än händer så vet jag ju nu att jag klarar det.