Att bli väckt av att Elsa vägrar sluta bädda sin matta är verkligen ingen höjdare. Jag tappade räkningen på hur många gånger jag sa till henne innan jag faktiskt blev klarvaken och skrek åt henne.
Så, två timmars sömn och jag är klarvaken, pigg och skitarg. Helvetesjävlaäckelskithund!
Och ju mer tiden går och Elsa blir piggare och gladare, vilket är superbra såklart, misstolka mig rätt, ju mer försöker hon bestämma. Helt plötsligt är hon i soffan flera gånger om dagen, fast hon vet att hon inte får vara där. Eller helt plötsligt duger det inte att sova på mattan i sovrummet en hel natt, utan hon vill sova i sängen så därför väcker hon mig. Och när jag blir arg på henne sjunker hon ihop och ser helt förstörd ut, som att jag hade slagit henne med en spikklubba. Jag. Orkar. Inte!
Jag ska försöka sova några timmar till, och vakna lite mindre sur. Sen vet jag bestämt vem som kommer sitta och googla på hundlydnad halva dagen.
Bah!