Jag borde städa min lägenhet. Jag borde plugga. Jag borde umgås med folk. Jag borde så himla mycket att det liksom stannar av. Jag säger till mig själv att "imorgon! Imorgon ska jag städa och göra fint!" och "imorgon ska jag vara asduktig och plugga hur mycket som helst!"
Men så slutar det ändå med att jag sitter där i soffan (för jag har fortfarande inte skaffat några andra sittmöbler som t.ex stolar) med kaffekoppen framför mig och antingen spelar gitarr eller ritar.

Och vill ni veta en sak? Det känns helt okej. Jag kommer städa så småningom, och jag kommer panikplugga i sista sekunden, men just nu så känns det helt okej att låta bli alla "borden" och bara vara.
Och jag längtar hem nåt så fruktansvärt, men det är också okej. Om två veckor får jag komma hem och träffa alla underbara indianer, och min familj, och den vackraste pojken i världen.

Jag har det jävligt bra egentligen.