Ibland får jag för mig att jag är gjord av glas
För så fort någon kommer för nära
Och jag låter dem röra mig
Så känns det som att det bildas små sprickor i mig
Och jag är rädd att jag
förr eller senare
Kommer splittras till tusen och tusen bitar
Bitar av glas
Och det som skrämmer mig mest
är att någon kommer göra sig illa på dom
På mig

Vill du dela med dig lite av din glädje och trygghet?
För jag saknar den
Och jag saknar dig

Och jag behöver lindas in i någonting mjukt
och vaggas in i en trygghet jag vet finns men som jag aldrig lyckats hitta