Vad finns det att säga när orden fastnar i strupen?
När man velar mellan att stå på fast men ostadig mark eller kasta sig ut i det djupaste mörkaste vatten.
Vad kan jag säga? Jag är ledsen, men jag kan inte kontrollera det här.
Jag kan inte hantera mig själv.
Vad kan jag göra?
VAD I HELVETE KAN JAG SÄGA UTAN ATT SABBA ALLT!?
... Eller är det redan försent?

Jag vill säga allt
Jag vill berätta precis allt
Men jag kan inte
För du skrämmer mig
och mina ord försvinner från min tunga

Förlåt
Jag är ledsen
Jag är inte arg på någon annan än mig själv
Jag är inte ledsen för någon annan än mig själv
Jag är fucked up
På riktigt

Förlåt