Jag och badrumsgolvet connectade lite fint igår, jag känner att vi hittade någonting speciellt. Inte klagade det över blodfläckarna jag orsakade eller gnällde på att jag dunkade huvudet i det när jag inte kunde röra mig. Otroligt vad ett badrumsgolv kan ge en människa i spillror.
Nej, gårdagskvällen sög. Hårt. Jag kom hem, slängde av mig jackan och skorna, sprang in i badrummet och spydde några gånger, ramlade ihop i en liten kvidande hög, skakade som ett asplöv, lyckades få upp telefonen och ringa till Ullis.
Ullis och Maria kom hit, torkade blod och tårar, gav tröstande kramar.
Jag svalde piller med alkohol för det verkade smart just då.
Ullis och Maria gick igen.
Pierre kom hem.
Sen är det svart.
Nada
Jag kommer inte ihåg mer.
Alls

Bara att när jag vaknade imorse så kändes allting bra. Som förut liksom. Tills jag fick se min arm och kom på vad som hände igår.

FanfanfanFANHELVETESJÄVLASKIT!

Hur jävla misslyckad får man bli? Jag är för i helvete inte normal på en fläck. "Hej, lås in mig föralltid för jag vet inte om jag är mänsklig"

Grattis
Jag förstörde det igen

Grattis
Du är värdelös, du sårar mig och jag hatar dig

Försvinn

bortbortBORT

Jag orkar inte se dig