Jag vet ju att jag står på ett ben och vinglar och vacklar
Och vet att jag borde sätta ner foten, för vad som än händer så kan det inte bli värre än vad det redan är
Och även om det kan det, så vet jag att det händer av en anledning
Och jag vet att inte kan stå på ett ben hur länge som helst
För så småningom så kommer jag att ramla
Och då är allt förgäves i vilket fall som helst

Men jag är så jävla rädd
Så fruktansvärt förbannat jävla rädd
För det här är någonting jag inte kan fly ifrån
Och jag är så trasig
Så förstörd
Så förvirrad
Jag kan inte hantera det här
Jag har ingen kontroll överhuvudtaget
Och det gör så fruktansvärt ont

Och varje gång du rör mig
Så dör jag
Varje gång du talar till mig
Så stannar mitt hjärta
Och varje gång du ser mig i ögonen
Så slutar jag att andas

Jag kan inte rå för det
Jag kan inte få det att sluta
Men det förstör mig på ett sätt
Som jag aldrig trodde fanns
På ett sätt som inte borde finnas

Jag går sönder för din skull
När jag egentligen borde vara helare än någonsin tack vare dig


Dom säger att vi alla har våra dåliga dagar
Men för mig är det dom bra som är sällsynta
Dom säger att jag inte är ensam
Varför känns det då som att jag är ensammast i världen
Dom säger att allt kommer ordna sig till slut
Varför kan jag då inte se något ljus?
Dom säger att jag är en underbar människa.
Varför känner jag mig då som ett jävla missfoster?


Jag kommer inte ihåg mitt förflutna
Jag kan inte leva i nuet
Och jag ser ingen framtid

Jag har inga drömmar längre
Inga visioner
Inget hopp på någonting alls

Och ingen tro på mig själv längre

Allt jag har är min egen trasighet
För hur trasig är jag inte när jag inte ens tror att jag är jag?
När jag framkallar ångest för att det är TRYGGHET för mig
När jag inte kan vara lycklig, för det skrämmer mig
När ångesten sliter mig i stycken KONSTANT


KAN NÅGON TVINGA MIG ATT SÄTTA NER DEN DÄR JÄVLA FOTEN NÅGONGÅNG!?