Jag kom just på att när du frågade vad jag hade fyllt min dag med, och jag svarade att jag hade skrivit, så undrade du vad jag hade skrivit, och jag svarade att jag skrev om allt och inget
Så undrade du vad allt och inget var
Och jag kunde inte riktigt svara, för allt och inget är verkligen allt och inget.
Då sa du att jag visste ju visst vad jag skrev om
Och det slog mig nyss, att kanske du förstår mig mer än jag tror på vissa plan, och mindre än jag tror på andra.
Och trots att humöret är ganska mycket på topp idag, så kan jag inte riktigt få ut din röst ur mitt huvud
Den går på repeat i mina tankar

Och när jag blundar ser jag dig som du var då
Och när jag tittar ser jag dig som du är nu
Samma person
Fast så annorlunda
Dina ögon som fångade mig då
Fångar mig nu också
Fast inte på grund av glimten som gjorde att jag inte kunde slita blicken från dig då
Utan på grund av osäkerheten och dimman som inte fanns där förut
Och jag undrar varifrån det kommer
Om det är jag som framkallat det
För mitt hjärta säger att det är så, och jag ångrar varje andetag jag tagit sen jag skrämde dig
Och jag ångrar att jag utsatte dig för mig själv på ett sätt du inte var redo för
Och jag hatar att det blev såhär

Påminn mig om vem var då
Och jag ska försöka bli den igen


Och medan Anna Ternheim sjunger sanna ord så är du inte mer än några steg ifrån mig
Ändå känns det som ljusår mellan oss

Och jag ångrar varje andetag