But who really cares?

Sockerbiten och jag har tillbringat natten på balkongen med te, ångest och massa tårar. Och sedan Häst & Ponny spel som vi hittade på Charlies dator. Hahaha, kan ni tänka er att vi dog när vi hittade det!? Han kommer aldrig höra slutet på det här, det kan jag lova.

Men jag är glad att jag har Sockerbiten, vi har känt varandra i 20(!) år, haft våra med- och motgångar. Senaste tiden har vi gått igenom mycket tufft, och vi gled isär ett tag, men ändå står vi här idag tillsammans. Och det känns skönt att ha henne här, speciellt nu, jag behöver henne. På balkongen kom det fram massa saker som jag aldrig aldrig aldrig någonsin i hela mitt liv har berättat för någon, och en liten sten föll från mitt bröst. Det är jobbigt här just nu, inuti mig finns bara kaos. Kaos, kaos, kaos - och en osäkerhet jag inte vill känna. En oönskad känsla av förtvivlan och massor med känslor som stormar omkring och skrämmer mig. Sockerbiten kan inte laga mig, inte säga något som får mig att må bättre, men hon finns, och hon tröstar, förstår och stöttar. Hon vet vad en del saker handlar om, varför jag fäller tårar över en del saker, varför det är svårt för mig att vara här.

Caroline Travelsize Pettersson, jag älskar dig av hela mitt trasiga hjärta. ♥ Den här natten hade varit outhärdlig utan dig, tack. ♥