Var aldrig menat att bli mitt år.
Det är säkert nu, det är lugnt, jag vet.
Jag vet jag vet jag vet
Men jag ville egentligen aldrig veta. Otrygghet är mitt andranamn.
Ångest mitt efternamn.

Bara ta mig långt bort härifrån

Jag behöver tid
Massor med tid
Men tiden går för sakta för att jag ska orka med

Jag ångrar allt och ingenting
Jag älskade sommaren då, jag hatar minnet av den nu
Jag brukar älska hösten, nu hatar jag den
Jag har alltid trott att jag någonstans skulle hitta en mening med allt
Nu orkar jag inte leta längre
För jag har tappat tron på allt som förut gav mening
Jag har tappat tron på ALLT
Människor, handlingar, ord, kärlek, hat, händelser
Inget betyder någonting

Så vad gör man, och vart tar man vägen när man tappat hoppet, tron och drömmarna?
Vart tar man vägen när man inte vet vart man ska?