Jag började tänka

Jag började längta tillbaka

Det var alltid dom dåliga tiderna som var bra

Jag började sakna


så fruktansvärt mycket


Ni gav mig så mycket
Ni gav mig allt
Tro
Hopp
Kärlek
Och allt jag bara kunde drömma om

Ni var pusselbitarna som fattades mig
Ni var dem som höll mitt hjärta vid liv
Ni var dem som läkte min själ
Ni fick mig att andas

Och nu fattas ni mig igen
Jag går inte sönder längre
Jag andas
Jag läker

Men mina pusselbitar är försvunna

Ni fattas mig så oerhört mycket att ibland
Bara ibland
Så tror jag att jag ska gå sönder ändå
Bara ibland
Så tror jag att jag ska dö

Igen och igen

Jag saknar den trygghet ni gav mig som bara vi kände till
Den gränslösa kärleken som bara finns i trasighetens oändliga mörker
Den lycka som bara våra förstörda själar kunna känna

Jag saknar mina pusselbitar

Speciellt dig, - "mitt hjärtas smula". Jag saknar dig så det gör ont ibland.