Fearful eyes watching all around, all this time with no heart and you never cry. Where's the power in that? It's not right, sending signals of shame. I once knew, so did you.

Någon riktig julstämmning har inte riktigt infunnit sig än känner jag. Jag sitter ensam i lägenheten och poppar takida och försöker döda ångesten litet.
Ska nog ta bussen till ica och köpa lite mat kanske? Sen kommer Charlie hem iaf, då ska vi slå in julklappar, poppa julmusik och äta pepparkakor! Förhoppningsvis dyker julstämmningen upp då?


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0