Jag har besök idag, av Anton.
Han och jag myste i fotöljen tidigare, och han pussade mig på halsen, kinden, munnen, pannan, näsan. Jag kunde inte låta bli att skratta, och han är för söt för att jag skulle kunna säga åt honom att sluta. Sen satt vi på balkongen och pratade en stund innan vi gick in och åt mariekex. Vi har busat också, men det slutade med att vi satt på golvet och pussades igen. Och så har vi varit ute på promenad i regnet, vi gick sakta och blev blöta, men det gör ingenting. Han är så himla gullig! Han mörka ögon är helt oemotståndliga. Jag tror jag är kär. Han ska stanna här tills imorgon, då ska vi åka till sandviken och fika innan han åker hem.
Åh, Anton, jag önskar du kunde stanna kvar resten av mitt liv, jag älskar dig!