Fladdermössen i mitt bröst lever loppan. Dom fladdrar omkring obehagligt onödigt mycket, och dom skriker. Kan dom aldrig hålla käften? Varför kan dom inte sluta fladdra omkring och sova ett tag så jag får lite lugn och ro? Nehej då, dom jobbar tamefan i skift dom små äcklen.
Konstigt nog så mellan illamåendet, ångestattackerna och apatin, så mår jag helt okej. Min hals dödar mig fortfarande, men jag mår ganska bra. Jag har handlat lite nya kläder idag, jag ska måla naglarna, JAG MÅSTE KÖPA KAFFE! (Note to self, hahaha), men fan, det är lugnt emellanåt dude!

Men fuck mina bats, jag hatar dom, jag vill att dom ska dö. Snabbt och smärtfritt, bara så att jag blir av med dom. Jag pallar inte ha dom trängandes i mitt bröst. Jag har försökt supa bort dom, tysta dom med piller, försökt spy upp dom och försökt ignorera dom. Men vad jag än gör så finns dom kvar. Jag försökte skratta bort dom också, men det gjorde bara ont.

Men det är lugnt, jag klarar mig, jag lever till och med litegrann, och det känns ganska bra.


A moment in my arms. Forever in my heart.
God I miss you.