Panik

15.55

Jag vaknade upp med värsta mysko känslan imorse, phett konstig var den. =S Och inte det minsta rolig var den heller, bara .. tom. Det kändes verkligen som om någon hade tagit alla mina känslor och att ingenting fanns kvar. Lite av känslan sitter fortfarande i och det stör mig otroligt mycket.. Jag har lyckats vara lycklig i flera veckor nu, jag tänker inte släppa det. FETT äckligt var det iaf. Om det händer igen kommer jag att skrika. *rysa* Det var som att vakna upp i en mardröm..

Igår skulle jag och mamma rida hem hästarna från betet, för mamma ska tävla Jocke på söndag. Hon tyckte att jag kunde efteranmäla mig och Skotte till dressyren eftersom skotte inte får hoppa. HAH! Jag som har minne som en guldfisk, skulle jag komma ihåg ett dressyrprogram? *ligger ner på golvet och dör av skratt* Det kommer aldrig hända. Nåja, vi skulle iaf rida hem dom (ca 3 km), det gick väl sådär.. med tanke på att jag inte litar på någon av hästarna och med tanke på att dom inte har blivit ridna sen midsommar, så kanske jag ska säga att det gick bra. Men dom ska ju fjolla och bli rädda för allting, och Skotte den jävla tokhästen fick ju damp och tänkte springa hela vägen, t.o.m på asfalten. =S Dampkusar.. Nåja, nu ska jag övertala Anna att köpa en ny sadel till Skotte, för den han har nu är så gammal att den förmodligen duger bättre till råttmat än till ridning.. =P

Övertala mamma och pappa att åka in till valbo nu, så jag kan byta mina damphörlurar.. >_< Jag hatar dom. Hörlurarna alltså, inte mamma och pappa. xP Åker till Nytorp på tisdag och träffar Ida. Och Dafne såklart. *längtar*



Peace ouT


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0