Ödet

Mitt eller erat, vem vet.. Ni vet ingenting... Jag är inte ens ett nervvrak längre. Jag är ingenting. Jag har inget samvete, inget liv, och dom få känslor som dväljs består endast av hat mot dom enda jag inte borde hata, utan älska. Jag hoppas ni förlåter mig nån dag. Men inte idag, inte än. För just nu, och för ett, förgäves, långt tag framöver, hatar jag, och förbannar era känslor, era äckliga falska skratt, era påklistrade leenden och era lögner. Må era själar brinna i helvetet i evighet och må dom aldrig förvandlas till aska, ty aska kan spridas för vinden men en plågad själ är fastkedjad av sitt öde. Känn mitt öde, vänner. Känn min smärta. Säg sen "Jag förstår", och jag kommer att vrida era nackar tills det knastrar. Låt mitt öde bli er förbannelse för det är det enda ni får av mig, för tillfället.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0