"Jag som skulle vara ett skal
Jag som skulle vara så sval
Skulle ge mig själv en chans
Skulle hålla lång distans
Skulle råda evig fred
Skulle vara min egen smed
Så kom, kom igen
Det är redan rent försent
Du har gått mig i blodet"



Hemma i gävle efter en fin lördag/söndag i stockholm. Johan bestämde sig för att följa med han också. Det blev väl inte riktigt som vi hade planerat, men det var awesome ändå.
Jag är trött
och sliten
och lite bakisseg
Och jag borde sova nu
Men det känns som att att jag saknar någonting
Jag hittar ingen ro riktigt

Och det gör mig lite ledsen

Jag är trött idag.
Så fruktansvärt trött.


Jag vakande med ångest för första gången på jag-vet-inte-riktigt-hur länge. Fett jobbigt. Inte blev det bättre av att bussarna var överfulla när jag skulle ta mig till jobbet. Massvis med högljudda tonåringar tidigt på morgonen var lite mer än vad min ångest klarade av, jag spydde när jag kom fram till bomhus. Men trots det så tog jag mig igenom dagen på jobbet väldigt smärtfritt ändå. Så länge jag håller mig sysselsatt så går det ganska bra.

Dock är jag helt slut nu, och mina leder gör ont. Så jag tror att den här trötta lilla tjejen ska ta och pallra sig in i duschen en sväng, sen krypa ner i sin nybäddade säng och sova så länge hon kan! (dvs till kvart över fem när larmet ringer).


Så hoppas vi att morgondagen blir bättre helt enkelt.

Drog till Ljusdal igår och träffade min underbara Oan! Vi har inte setts på typ ett halvår, så vi gjorde det vi alltid gör, tittade på Förhäxad! Haha, löjligt, jag vet, men så underbart att återuppleva gamla minnen! Efter en lång sovmorgon så tog jag mig ändå hem till gävle igen.

Så. Nu har Caroline precis kilat hem ifrån kollektivet. Vi tillbringade kvällen med att dricka te, diskutera religion och krig, lägga pärlplattor och prata pojkar. Jag spelade lite gitarr också, jag har fortfarande inte helt fått skiten att flyta på som jag vill, men det fixar sig nog.

Nu ska jag sova, papi hämtar mig klockan 12.00, då ska vi till årsunda och träffa nya voffisen!

Och ja, mer intressant än så är väl inte mitt liv just nu. Jag jobbar 75% hela månaden, +inlärning på stadsbiblioteket som börjar nästa vecka. Sen sover jag och tittar på serier, samt skrattar med mina fina pojkar. Damn, vad jag kommer sakna dem om/när jag flyttar. Men jag har tänkt mer och mer på det, och jag tror att det blir bra ändå. Jag är sjukt taggad, och jag behöver en ny start. Förstå mig rätt, jag har allting jag älskar precis här, men det finns mycket jag vill glömma också, och jag vet att jag inte kan springa ifrån saker och ting, men det är inte riktigt det jag gör heller. Jag börjar nånting nytt. Nånting bra.

Och nu börjar jag gråta bara för att jag tänker på hur underbart jag faktiskt har det här hemma. Och att jag inte egentligen vill flytta, fast jag egentligen vill det.
Allting är så upp-och-ner och jag vet inte riktigt vad jag ska göra för att behålla fokus.

Fuck this. Jag behöver sova.

Jag kan ju lika gärna berätta det. Här och nu, eftersom min kära Zarah nämnde det på facebook.

Högskolan i Borås har ett bibliotekarieprogram. 180p. 3 år. examen i bibliotek- och informationsvetenskap.
Och ja, jag är jävligt sugen.
Så ja, jag kommer skicka en ansökning så fort dem öppnar för antagning.

Och nej, jag är inte helt säker på att jag kommer klara det. Eller att jag kommer trivas så långt hemifrån. Eller att det är någonting jag vill göra resten av mitt liv.

Men jo, det är värt ett försök. Jag vill, vill, VILL. Och jag tror att jag klara det. För första gången i hela mitt liv så har jag en riktig plan. Ett riktigt mål att kämpa för. Och för första gången så tror jag på mig själv, att jag KAN klara studierna, även 50 långa mil hemifrån. Att jag kan klara av att bo själv i en egen lägenhet.

Låt mig förklara lite. Sen jag tog studenten och flyttade till gävle har mitt liv varit en enda lång jävla berg-och-dalbana. Rehabilitering, möten, arbetslöshet och olika praktikplatser, fester och ångest. Jag försökte mig på en kurs på högskolan, misslyckades massivt och några månader senare blev jag inlagd på psyk. Tiden därefter fylldes av panikattacker, ångest, medicinering, möten och terapi.
Jag kämpade. Fick nystartsjobb i ett halvår som bibliotekarie. Sen har allting gått så fort, jag vikarierar en hel del på biblioteken häromkring. Och tanken slog mig redan efter en månad eller så på nystartsjobbet, att jag kanske skulle kunna tänka mig att plugga vidare. Sen har jag inte tänkt så mycket mer på det. Förrän nu. Jag var i borås i somras, och det var fett jobbigt att åka hem. Sen var jag där över nyår, jag ville så gärna stanna kvar att hade jag inte haft jobb här hemma hade jag nog blivit kvar ett tag.

Och jag har bestämt mig. Jag kommer söka. Kommer jag in så flyttar jag.

Och nej, det är inte något jag gör så lätt som ni kanske tror. Jag älskar mitt kollektiv. Jag älskar alla vänner jag har häromkring. Jag kommer flytta ifrån allting jag älskar. Jag kommer lämna alla som höll i mig när jag inte kunde stå, som höll mig levande tills jag kunde andas själv. Alla som tejpade ihop mitt trasiga jag, som älskade mig trots allt.
Om jag kunde så skulle jag stanna.
Men jag tror inte jag kan det, jag måste i alla fall testa att ge mig av. Prova något nytt.

Mitt hjärta gör lite ont

Men jag tror

Att jag klarar det

Den här gången



Kanske

Det har varit en bra dag idag. Jag vaknade, drack kaffe med Alicia, gick över till bror och matade katterna, myste i kollektivet, åkte ner på stan och lunchade, åkte hem och spelade gitarr, tittade på the big bang theory och åt B&J's, plockade ut en glasbit ur Charlies tå, drack mer kaffe, umgicks med Ullis, la pärlplattor.
Så, ja, bra dag.


MEN

Min hjärna går på högvarv och min kropp kan inte vara stilla. Jag tror jag har bestämt mig. Jag tror faktiskt det. Men jag vet inte. Inte än. Snart.

Fuck this.

Hata mig inte. Inte än i alla fall.
Beslutet är inte taget än.
Och det är inget lätt beslut.

Det gör jävligt ont i mig också.

Men för första gången känns det som att jag har en framtidsplan.
För första gången känns det som att jag tror på mig själv, att jag kan göra det här, att jag kan klara det.

Att jag har viljan och styrkan att faktiskt göra någonting mer med mitt liv.

Att jag faktiskt har ett mål och chansen att göra någonting bra, för mig själv.

Och det tar emot något så fruktansvärt att ens ta ett beslut, men jag måste göra det så småningom. Tro bara inte att jag lämnar allt jag älskar med lätthet, för så är det inte. Men jag vet inte vad jag ska göra annars.


Jag  vet  verkligen  inte


Jag hoppas att jag kommer fatta rätt beslut när det väl är dags. Tills dess kommer jag gråta, ångra mig, ångra mig igen, och hundra tusen tankar kommer förvirra mig.

Men hata mig inte.

3364

Så många pärlor har jag lagt idag

Jag har inte förmått mig att göra nånting annat

Inte idag
Inte igår
Eller dagarna
veckorna
månaden
innan det

Det är höst









Jag
Orkar
Inte

3364

Så många pärlor har jag lagt idag

Jag har inte förmått mig att göra nånting annat

Inte idag
Inte igår
Eller dagarna
veckorna
månaden
innan det

Det är höst









Jag
Orkar
Inte

Ni fick ett smakprov på låttexten lite tidigare, men jag tänkte att ni får hela nu. Har ni inte lyssnat på låten, så GÖR DET, för guds skull, den är fantastisk! Jag har poppat den på repeat hela dagen.

"So tired of feeling blue such a heavy weight on you
So shake it off and make your way
To somewhere different, to somewhere different

Oh now you're leaving me, oh what will you do?
All alone in the big bad world but I'm not worried, no

'Cause you're gonna skip along quite merrily baby
You're gonna revel in hating what's going on
And you're like a sugar bomb and no harm will come
No harm will come if you just skip along

Acting oblivious comes natural to us
Keep smiling knowing all the while the world will fall apart
The world will fall apart

So we're gonna skip along quite merrily baby
We're gonna revel in hating what's going on
And you're like a sugar bomb and no harm will come
No harm will come if we just skip along

Wouldn't it be lovely to be home, home?
Safe and sound with no one round
To bring us down but that's so far away

So I'm gonna skip along quite merrily baby
I'm gonna revel in hating and what's going on
And I'm like a sugar bomb and no harm will come
No harm will come if I just skip along

Yeah, we're gonna skip along quite merrily baby
We're gonna revel in hating what's going on
And you're like a sugar bomb, bomb, bomb and no harm will come
No harm will come if we just skip along

Skip along, skip along
No harm will come if we just skip along"


Skipalong - Lenka


Nu ska jag sova. Stenhårt.

Det här med att falla har jag egentligen inga problem med.

Det är mest det där med att landa som gör så jävla ont.

Jag ger upp.
Hösten är här, och det är bara att inse; Jag tycker inte alls om den lika mycket som för några år sedan. Den känns onödig. Precis som mycket annat just nu.
Hösten kom för fort i år, och jag vill spotta på den, skrika på den, och be den dra åt helvete. Men det gör ju knappast någon nytta annat än att försvåra tanken på att det bara är att acceptera faktumet - den är här och den tänker stanna.
Och nej, det känns inte alls okej egentligen.
Vad hände med alla solstrålande sommardagar? Varför gjorde man inte mer påhittiga episka äventyr med sina vänner under den korta tiden som var?
Jag måste bli bättre på att ta tillvara alla ögonblick av lycka som infinner sig lite då och då. Om jag gör det, så kanske jag kan spara dem som ett litet extra förråd av energi och lycka tills dess att sommaren kommer igen?
Och jag måste sluta fucka upp så mycket. Herregud, jag ska ju i princip föreställa vuxen nu, jag måste börja se över mitt konsekvenstänkande, på alla grunder. Verkligen.
Och medan regnet smattrar mot rutan så tänker jag nu bädda ner mig under täcket, slå på Lenka och somna till hennes underbara stämma.
Och jag tänker vakna imorgon och vara helt frisk från den här jävla förkylningen.

"So tired of feeling blue
Such a heavy weight on you
So shake it off and make your way to somewhere different
To somewhere different

Pierre skulle skjutsa Anki till södra bomhus nu ikväll, jag skulle följa med som sällskap.
Vi roadtrippade lite
Ett litet äventyr sådär ni vet
Vi åkte runt typ hela bomhus
Och lite till
Sen hittade vi typ rätt

Nu har vi iaf sett korsnäs för första gången!

I en annan del av gävle är allt möjligt!



Haha, anyways. Jag gick och la mig åtta imorse, sov till ett. Åkte och fikade med mor och far. Spelade keyboard, harmonika, flöjt och mungiga tillsammans med Domingo och gitarren Birger, som jag f.ö strängade om igår, som en tidig födelsedagspresent till min chokladmuffin!
Jag råkade kanske kasta en tändare och en flaska såpbubblor efter Pierre för en stund sen också.. Vi hade en ganska vild diskussion angående åsikter. Han sa att jag "tycker fel", och jag säger att man inte kan "tycka fel". Alla tycker som dom vill. Men bara för att jag tycker att en låt inte är pepp, när Pierre tycker det, betyder inte att jag "tycker fel". Aight!?

Nu ska jag nog gå och lägga mig strax, är sjukligt trött, och det är en fullspäckad dag imorgon. Eller ja. Jag tänkte handla lite, baka lite till lördagen då vi ska ha picknick i bollan, sen ska jag duscha och fixa mig innan fest på brynäs hos okända människor. Spännade!

G'nite people!

Domingo gjorde slut med mig idag. Men han ångrade sig lite sen, för det hela grundades på att Ulrika lurade mig. Hon tyckte vi skulle gå på konstutställning, och tydligen ville domingo också se den, fast det visste inte jag om.
Iaf. Jag och ulrika became art-pretto-people för en dag. Vi var på konstcentrum först, sen knatade vi till myrorna (där jag f.ö hittade ett så sjukt snygg piano att jag skulle kunna döda för att ha det), sen till 4sound (där jag hittade min dröm keyboard som någon gång, hyfsat snart förhoppningsvis, SKA bli min), och sen till länsmuseet och tittade på varenda utställning. Pretto som fan säger jag bara!
Sen kom jag hem, bytte kläder och gick hem till Domingo för att måla staket och grilla. Fem timmar senare har jag fått i mig lite mat, samt hjälpt Domingo att måla hela staketet. Jättefint blev det. Faktiskt. Och nu har jag målarfärg på mina kläder och på mig själv. Det tog mig fem minuter när jag kom hem till Domingo innan jag klev i en färgklick. Jättetjusigt ska ni veta, speciellt eftersom jag var barfota.
Jag trixade med lite hemligheter sen, som jag tror blev helt ok! Det visar sig om nån dag.

För fyra timmar sen tänkte jag gå och lägga mig, men ganska precis när jag tänkte det fick jag ett sms av Simon. Han och Tjonken var utanför och såg att det lyste hos oss. Jag bjöd upp dem på kaffe, och på nåt konstigt vänster blev dom kvar här tills ganska nyss. Vi har spelat tärningsspel och druckit två kannor kaffe. Eller ja, Tjonken hällde ut en halv kopp på balkongen och sen en kopp på köksbordet. Shit happens när man är vaken på nätterna i guess. Jag har iaf haft en astrevlig dag och natt med alla fina vänner!
Och nu känns det jättesilly att gå och lägga sig. Jag är jättetrött, ja, men lägger jag mig nu så kommer jag vända på dygnet helt totalt, och det känns dumt.
Å andra sidan är jag arbetslös och har inte så myckt vettigt för mig i alla fall. Jag ska nog vara vaken en stund till iaf, Pierre borde gå upp hyfsat snart, så jag kan alltid fixa lite morgonkaffe till pojken. SEN kan jag gå och sova!

Japp, ganska meningslöst inlägg, men som vi andersbergare säger

SKITER MAN VÄL I!

Japp, jag skojar inte. Himlen ramlade faktiskt precis ner. Eller ja, sjukt mycket regn iaf.

Jag räknar det som himlen.

Vad ska jag säga? Skjut mig i ansiktet och lämna mig att dö?

Nej
Just det

Godnatt

...Du visade mig nånting som jag inte trodde fanns
nånting som gjorde att det obehagliga försvann
du skakade om mitt huvud och förstorade min pupill
och tog mig till ett ställe där man gör vad fan man vill

Och det varade så kort men jag vill dit nu en gång till
så ta mig till den värld där man kan göra som man vill
...

-KSMB


Har tillbringat dagen med att först flumma lite med Ullis och Domingo sådär på morgonen, vi lyssnade på Tatus Malchik gay bland annat, och domingo kläckde ur sig "sjunger dom my chicken's gay?" ..Japp, så nu går ju inte den att lyssna på mer kan jag ju säga! Hahaha, "My chicken's gay gay..."
Nåja, varit duktig och tvättat idag också, ska strax hämta sista tvätten. Samt att jag håller på och skriver ner noterna till ovanstående låt och dolly partons Jolene.
Jag ska nog tvinga över domingo lite senare så vi kan spela lite. Mina roomiesar överger mig en efter en, charlie har gått och lagt sig och piggy ska åka iväg och spela rollspel.

Och ja, ni får stå ut med såna här tråkiga inlägg när jag inte har någonting vettigt att skriva om.
Sådetså.

Jag ska träffa min jobbcoach imorgon, och har fått en del uppgifter att göra tills dess. En av uppgifterna var att be tre vänner säga tre positiva och en negativ sak var om mig. Domingo, Ulrika och Charlie blev mina kaniner. Tyvärr satt dom mest och flummade och hade lite svårt att fokusera, tror jag. Det första ord som kom upp var "som hitler" som utvecklades till "Hitler-lik" som sedan slutligen utvecklades till "Hitleristisk". ...Kom igen? H i t l e r i s t i s k ..? Nog för att jag brukar få höra att jag är som hitler (vilket är ganska komiskt eftersom jag även är utsedd till judinna i gänget), men att jag får ett helt eget påhittat ord för det!? Det är hemskt och ganska jätteroligt faktiskt.

En helt vanlig kväll med De tre vännerna och Perry alltså.

Nu ska jag sova, så jag kanske orkar upp imorgon.