Inte igår
Sjukt längesen det blev något skrivet här faktiskt. Dags att damma av bloggen och låta fingrarna smattra över tangenterna igen kanske?
Jag vill säga att jag har tagit en paus ifrån pluggandet, men då skulle jag ljuga, jag har knappt börjat. Men som den nattuggla jag är så tänkte jag helt enkelt peppa igång med det vid elva-tolv ikväll kanske. Vi har examinerande seminarium i tre dagar, och jag måste skriva ihop minst tre substantiella inlägg i minst två olika diskussioner. Men det är lugnt, jag jobbar bäst under press, ingen panik, jag hinner. ...Eller ja, nåt sånt.
Ge mig tisdagskväll och en flaska vin så ska vi nog kunna åstadkomma underverk. ;)
Livet flyter på helt okej i allmänhet annars. Jag vill ha en egen lägenhet, ett place att kalla hem även här nere i Borås. Jag saknar A-hill så jag gråter lite nu och då när jag tänker på det. Jag är sjukt rädd för att jag ska glömmas bort (en ganska obefogad rädsla, jag vet). Jag saknar kollektivet och mina pojkar. Men saknad är en bra sak egentligen, man saknar bara sånt som man tycker om.
Jag är rädd att misslyckas i skolan. men jag tänker göra allt för att klara den. Det är bara så mycket akademiska termer och föreläsningar och allting går så fort att jag inte riktigt vet vart jag ska börja.
Men det fixar sig, på ett sätt eller ett annat
Det gör det jämt.
Jag vill säga att jag har tagit en paus ifrån pluggandet, men då skulle jag ljuga, jag har knappt börjat. Men som den nattuggla jag är så tänkte jag helt enkelt peppa igång med det vid elva-tolv ikväll kanske. Vi har examinerande seminarium i tre dagar, och jag måste skriva ihop minst tre substantiella inlägg i minst två olika diskussioner. Men det är lugnt, jag jobbar bäst under press, ingen panik, jag hinner. ...Eller ja, nåt sånt.
Ge mig tisdagskväll och en flaska vin så ska vi nog kunna åstadkomma underverk. ;)
Livet flyter på helt okej i allmänhet annars. Jag vill ha en egen lägenhet, ett place att kalla hem även här nere i Borås. Jag saknar A-hill så jag gråter lite nu och då när jag tänker på det. Jag är sjukt rädd för att jag ska glömmas bort (en ganska obefogad rädsla, jag vet). Jag saknar kollektivet och mina pojkar. Men saknad är en bra sak egentligen, man saknar bara sånt som man tycker om.
Jag är rädd att misslyckas i skolan. men jag tänker göra allt för att klara den. Det är bara så mycket akademiska termer och föreläsningar och allting går så fort att jag inte riktigt vet vart jag ska börja.
Men det fixar sig, på ett sätt eller ett annat
Det gör det jämt.
Kommentarer
Trackback
