Enhörningar, finns dem?
Jag vaknade imorse av att larmet härjade. Masade mig upp ur sängen och ut i köket, öppnade altandörren, BANG. Dörren slog i någonting. ETT FETT STORT PAKET!? Jag petade lite våldsamt på det för att försöka förstå vad det var, det var mjukt. Jag släpade in det och slet sönder omslaget, och drog ut en, var beredda nu, ENHÖRNING!
Jag skrattade så jag började gråta, det kan vara den bästa presenten någonsin.
Jag satt på min enhörning och drack morgonkaffe, det var episkt.
Så. Jävla. Tufft.
Kiwi tycker också om den. Och Isabelle älskar den. Elsa är något skeptiskt, och kanske lite avundsjuk, för när jag kom hem från skolan låg hon i soffan och hade dreglat världens pöl. Jag skrek lite på henne, sen tillbringade hon sisådär en kvart i hörnet av rummet, stirrandes in i väggen med slokande öron. Gulltösen. <3
Nu ska jag nog sitta lite på min enhörning.
