Vintern blir aldrig vår
Så känns det iaf. Fastän solen har varit uppe flera dagar i sträck till och med här i Borås, så är det fortfarande svinkallt med minusgrader och blåst. Men våren kommer nog så småningom, jag måste sluta försöka stressa fram saker och ting. Helst av allt vill jag att tiden ska gå jättefort, samtidigt som jag vill att den ska stanna. Det här året bara rusar fram, det är redan mars, jag är inne på min andra termin på högskolan. Jag har hunnit med att klara tentor, faila tentor, åka på kollo och träffa massa underbara människor, tagit en tripp till gävle direkt efter det helt spontant för att hälsa på andra underbara människor, jag har varit på sittningar och jag har börjat rita igen.
Jag har det ganska bra egentligen. Men jag saknar gävle. Jag saknar Indianklanen och alla galenskaper de hittar på.
Jag pratar dagligen med en pojke som ger mig fjärilar i magen och gör mitt hjärta varmt. Och han får mig att sakna gävle ännu mer.
Jag skulle kunna skriva tusen saker till, men jag har ett avsnitt Grimm att titta på, och en hjärna som behöver sömn.
Kommentarer
Trackback
