Bakom dammiga minnen och glömda tårar
Jag var till min kurator idag, vi pratade som vanligt om allt mellan himmel och jord, och idag ritade vi också ett litet diagram över mitt mående, över hur det var för några år sedan och hur det är nu. Snabbt konstaterat; Fantastiskt. Jag klarar mer än vad jag trodde jag skulle göra, och dessutom är jag fortfarande påväg uppåt. Jag har svårt att hitta några ord, men HELT JÄVLA UNDERBART känns ganska rätt att säga.
Det betyder såklart inte att jag inte har dåliga stunder, dagar, veckor, eller till och med längre perioder. Svackor kommer jag säkerligen alltid att ha, men jag har faktiskt jävligt svårt att se mig själv på botten igen, någonsin.
Jag mår bättre och bättre hela tiden, och jag kommer på nya saker att vara lycklig över precis lika ofta.
Jag är så jävla stolt över mig själv!
Nu ska jag sova, imorgon ska jag gå till skolan och plugga, helt frivilligt, några timmar med en av mina klasskamrater.
Och om bara lite mer än en vecka är jag hemma i gävle, med mina underbara fina indianer, och jag kan inte ens beskriva hur mycket jag längtar. <3
Kommentarer
Trackback
