Hell no

Och tankarna snurrar som som någon jävla tornado och jag vet inte om jag ska skratta eller gråta eller bara skita i allting.
Och jag vill slita ut mina stämband så jag kan sitta lugnt och iakta, hålla käften och se söt ut sen så jag slipper säga massa saker som jag menar och inte menar och slipper göra folk upprörda.
Och helst av allt vill jag bara åka tiotusen mil härifrån och supa sönder mig själv och glömma allt som varit och allt som är och inte tänka på någonting annat än att dö lyckig med fina minnen i mitt huvud.
Och jag vill inte att kvällar ska existera i mitt liv mer för det enda dom gör är att väcka min ångest och mina smärtsamma minnen till liv för hur jag än försöker så kommer kroppen ihåg det min hjärna och mitt hjärta försöker glömma.


Och hur allting än ser ut idag så vet vi att det gick åt helvete för mig redan från början.
Och hur det än blev så, hur det än är, så finns det inte mycket att göra åt saken nu.

Och hur det än är så kommer jag inte finna mig i den här tillvaron på mycket, mycket länge.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0