The writings on the wall. There's nothin' to say anymore. So I'll leave before I fall apart, right back into your arms.

Moodswings som attans känner jag. Jag skrattade nyss sjuk mycket med mina kombosar, och nu ligger jag i sängen och ska försöka sova, väckarklockan ställd på halv sju, och mår halvtaskigt jättedåligt. Men jag får väl helt enkelt försöka hålla ut och överleva kvällarna, för mina dagar är oftast toppen och jag är pepp mest hela tiden. Jag har inte tagit några lugnande pills på flera veckor, med endast ett undantag. Inte heller har jag rört sömntabletterna eftersom dom suger gnupung och gör mig groggy i MINST 12 timmar, det funkar inte när man ska jobba. Nu velar jag mellan att sluta med efexoren också, eller ringa och få nytt recept. Jag är inte säker på om dom funkar eller inte, det kanske bara är placebo? Jag vet att kroppen har vant sig vid pillsen nu iaf, och om jag ska sluta så kommer jag må skitdåligt rent fysiskt. Men mentalt, har dom hjälp nåt? Jag tror faktiskt det. Jag har fortfarande jättemycket ångest och massa tankar på självskadande. MEN, jag flippar inte. Jag får inte panikångest var femte minut, jag klarar av att umgås med människor och jag klarar av att gå till jobbet. Det känns som att den svarta ångestklumpen är inbäddad i mjukt garn eller nåt. MEN, det kan ju också vara så att jag bara har en bra period? Det går ju verkligen upp och ner hela tiden, så frågan är om jag ska fortsätta ett tag till för att se vad som händer?
Vi får väl se vad jag bestämmer mig för, jag mår helt okej ändå just nu, beslutet kommer fattas när jag känner att det är dags helt enkelt!

Imorgon ska jag åka till guldbyn och umgås med min kära Smula! Jag ska krama sönder henne, sen kommer vi skratta oss medvetslösa, för det är sånt vi gör! <3

Och jag måste bara nämna hur underbara mina kombosar är! Nånting med dom gör att jag känner mig trygg och lugn, och hur mycket dom än drygar så kan jag inte bli sur på dom, tvärtom så skrattar jag nästan jämt!
Mina finaste, bästaste pojkar, jag ångrar inte en sekund att jag flyttade ihop med dom. Dom får mig att komma ihåg att leva, vad mer kan man begära?

Perry <3 Charlie & Pierre = sant


G'Nite


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0