All the lonely people, where do they all come from? (Ah, look at all the lonely people) All the lonely people, where do they all belong? (Ah, look at all the lonely people)
Och jag undrar för femtioelftetusende gången hur i helvete allting kunde blir såhär fel. Vart gick det snett någonstans? Och går skadan att reparera, eller är det bara att kasta skiten åt helvete och köpa någonting nytt?
Vart kan man slänga ett liv, finns det några återvinningcentraler för "förbrukade liv". För mitt liv känns förbrukat.
Jag har inte mycket kvar att ge och jag ingenting att ta.
Och vart fan kan man köpa sig ett nytt liv sen? Varför finns det inga "livsaffärer" där man kan välja ett liv som man tror skulle passa en, köpa det och liksom bara Move On?
Och varför kan man inte begå ett selektivt socialt självmord? Det vore ju någonting fantastiskt. Tänk att vara som död för alla människor man inte vill ha i sitt liv och i sin närhet. Att bara kunna koppla bort dom totalt och slippa allt lidande relationen med dem medför.
Kan man välja sitt liv?
Och hur, HUR, kan jag känna mig som ensammast på planeten när jag har massvis med vänner nära? Ibland känns det som att jag håller dom så nära att jag ska kväva dom, och ibland känns det som att jag håller dom på så långt avstånd att jag är rädd att dom ska försvinna. Men det gör dom inte, dom är alltid nära. Så varför känner jag mig så fruktansvärt isande kyligt ensam?
Vart kan man slänga ett liv, finns det några återvinningcentraler för "förbrukade liv". För mitt liv känns förbrukat.
Jag har inte mycket kvar att ge och jag ingenting att ta.
Och vart fan kan man köpa sig ett nytt liv sen? Varför finns det inga "livsaffärer" där man kan välja ett liv som man tror skulle passa en, köpa det och liksom bara Move On?
Och varför kan man inte begå ett selektivt socialt självmord? Det vore ju någonting fantastiskt. Tänk att vara som död för alla människor man inte vill ha i sitt liv och i sin närhet. Att bara kunna koppla bort dom totalt och slippa allt lidande relationen med dem medför.
Kan man välja sitt liv?
Och hur, HUR, kan jag känna mig som ensammast på planeten när jag har massvis med vänner nära? Ibland känns det som att jag håller dom så nära att jag ska kväva dom, och ibland känns det som att jag håller dom på så långt avstånd att jag är rädd att dom ska försvinna. Men det gör dom inte, dom är alltid nära. Så varför känner jag mig så fruktansvärt isande kyligt ensam?
Kommentarer
CarolinePralin
Jag älskar dig, för den du är och för att du är min vän. Och det är viktigt för mig att du vet att jag alltid finns här för dig. Du är en av dom jag håller närmast till mitt hjärta, och ingen kan ta den platsen från dig!
Jag vet att det inte alltid är lätt att prata, men säg till så kommer jag över och lägger pussel med dig, eller något liknande, i kärleksfull tysthet <3
Trackback
