"This will be my last confession
I love you never felt like any blessing
Whispering like it's a secret
Only to condemn the one who hears it
With a heavy heart"
Tungt hjärta ja.. Det kan man ju säga, men jag nöjer mig med att säga att jag sitter och dricker kaffe och lyssnar på awesomemusik i väntan på att Tessan, Joel och Carro ska komma hit och dricka kaffe och vara sociala. Jag är sjukskriven några dagar till, så nånting måste jag ju göra för att fördriva tiden. Känns inte så motiverande att städa köket, igen, eftersom det ser ut som skit trots att jag städade det senast igår. ...
Mitt huvud känns som att det kommer explodera snart, men jag orkar inte knöla i mig painkillers, börjar oroa mig lite för min lever faktiskt, den KAN inte må bra. Ett halvår med knaprapillervarjedagsamtsupavarjehelgochkanskelitetillochsålitesmärtstillandepådet.
Jag tror min lever är döende.
Jag tror jag är döende.
I alla fall lite döende.
Fast å andra sidan spelar det väl ingen roll om man lever mycket eller lite? Det handlar väl ändå om att man lever eller inte?
Ay?
Nu ska jag göra nytt kaffe så mina fina får nåt som inte smakar bränt.
Peace
