Catch the moment

Ena stunden dansar jag liksom de andra i vinden och solen
och jag skrattar liksom dem åt hela världen
Och lyckan är oövervinnelig och stark och vi älskar tillsammans
Och andra stunden gråter jag tyst i regnet och saknar allt som aldrig blev av
alla orden jag aldrig sa och alla stunder jag bara lät passera förbi för att jag inte vågade fånga dem
Och jag vet att trots att du inte säger någonting så är det snart slut
Slut på stunderna jag känner så väl och dagarna jag kan utan och innan
Och jag antar att det är dags att börja något nytt
något bättre
Men tryggheten finns fortfarande i det jag känner och inte i det jag vet
Så jag kommer klamra mig fast till sista andetaget lämnar mina läppar
Sedan kan jag gå vidare
Kanske
Och jag kommer fortsätta dansa och skratta och låta världen veta att jag är så mycket mer
Och jag kommer fortsätta gråta i regnet
Och jag kommer skrika, slåss och hata
Och jag kommer aldrig, aldrig glömma.

coming up

Och vem bryr sig om själva sanningen när sanningen i sig är baserad på lögner redan från första början?

Tyst

Dina argument är ogiltiga och obefogade

Din personlighet är tveksam


Du är en lögn

Det räcker nu

Jag kom på vad problemet är
Det slog mig häromdagen

Du har ingen färg


Och det blev så uppenbart att allting är så fel

'Til the end

Upptäckte nyss att det var över två veckor sen jag sist skrev här. Tiden går så fort. För fort. Och jag går in på sista veckan av jobb nu.
De senaste helgerna har varit amazing, helt totalt fantastiska dagar med mina fina vänner, världens bästa gäng är det!
Men det har varit annat än awesomeness också. Fylla och gråt och hårda ord.
Men det är de fina stunderna jag kommer minnas!



Och älskade Love har lämnat oss för vackrare dagar uppe i himlen. Mina vackra Love, tio år tillsammans fick vi.

Jag måste bara hitta Dig först

Och jag ska tejpa fast dina andetag på osynliga väggar
som en påminnelse åt mig själv
Och jag ska spara dina kyssar i en ask med glitter för bara där förtjänar dom att leva vidare (dom bränner sönder min hud darling)
Och när tomheten tar över och jag faller ner precis som affischerna på dom bleka tapeterna i det mörklagda rummet där inget ljus kan, inte inte får, inte kan komma in
Fångar du mig då?
Och när jag femton meter upp i luften funderar på att släppa taget, kommer du hålla i mig då?
Och alla blommor jag fäster i mitt hår, tänker du ignorera dem eller tänker du säga att jag är fin och le sådär vackert som bara du kan när du menar det?
När våren äntligen är här som alla har väntat på, tänker du låta mig behålla min depraverade syn på allt och bara vänta till sommaren kommer?
Jag hoppas det, men dra gärna lite i mig så jag kan behålla mitt huvud ovanför ytan av dystra tankar så jag slipper svälja det.
Det har en bitter smak av ogillande.
Men låt mig vara, jag ber dig, låt mig vara när jag plötsligt stannar och lägger mig på vägen och skrattar hysteriskt åt ingentinget och alltet.
Låt mig bara vara, för det finns ingenting du kan göra för att få mig att göra något annat än att just ligga där på den solvarma asfalten och titta på luften ovanför mig och skratta.
Låt mig vara mig
utan reprimander och överhalningar
Sen ska jag tejpa fast mitt skratt på asfalten och tvinga människor att lyssna på det
Allt det ska jag göra

P.S
Jag vet att jag glittrar när jag ler men är det okej om jag låter bli?

What it's like to be me

Ibland känner jag mig som en hemsk människa.
På riktigt alltså.
Jag försöker vara snäll och glad
och öppen och utåt
och trevlig och vänlig
verkligen
Men hårda ord och svek har format mig
Och naiviteten dog när cynismen började gro i mig
Under ensamheten och svekens mörka timmar
kan jag inte glömma allt som varit

Och jag menar inte att vara elak eller hård
Och jag är så trött och less på mig själv för att jag inte anstränger mig mer
Och någonstans där mitt i allt
så blir jag trött och less för att jag är för snäll när jag borde säga ifrån
För att jag säger dumma saker när jag borde hålla käften (fastän jag inte menar något ont)
Och jag blir trött och less för att jag inte tillåter mig att berätta när någonting är fel
För att jag inte svarar när någon frågar
För att jag inte tillåter mig att gråta när jag är ledsen, utan jag blir sur och tvär istället.

Jag är inte alls sur
inte tvär
inte elak
inte bitter
inte arg

Jag är nog mest bara ledsen

Och jag behöver inga bannor
Inga hårda ord och slag
för att veta att jag gör fel ibland

Jag behöver nog mest bara en axel att luta mig mot
En annans famn att gråta i
En annans hand som kan smeka mitt hår och viska
trygghetsord i mitt öra
och säga att allting ordnar sig tillslut
Allt blir bra tills slutet kommer

För jag kan inte göra det själv


"And then you will see, what it's like to be me"

Come on!?

Kära läsare, jag vet ju att ni är en del eftersom det visar sig på statistiken varje dag. Nu är det såhär att jag börjar lessna ganska rejält på att ni inte kommenterar nästan någonting alls, fy skäms! Dessutom har jag varit ganska pretty bad på att blogga på senaste tiden, blir mest små korta inlägg om ingenting alls, det ska ni få hjälpa mig att ändra på!

Så nu får ni en uppgift av mig; Kommentera och berätta vad Du/Ni vill att jag ska skriva om. Vill ni höra någon fyllehistoria? Vill ni veta mer om min familj? Vill ni veta någonting speciellt om mig? Seså, skriv och berätta vad ni vill att jag ska låta er ta del av, vad som helst!


Och kommenterar ni ingenting den här gången heller så hoppas jag att era ögon blir uppätna av flugor i sommar, att ni får all världens könssjukdomar samt att ni får skabb. Sådetså.

Redan då var vi påväg åt olika håll

Jag ville skriva nånting vackert
om vart vi var påväg
Om alla gånger som vi flytt från dagen
tillbringat nätter med lycka
och skrattat från hjärtat
Men någonting gick sönder där nångång i mitten av allt bra
och meningarna blir inte så vackra som jag vill
Och även om du är underbar
Även om jag saknar dig
Även om jag älskar dig lika mycket nu som då
Så är vi påväg åt olika håll
Och jag tror inte att det går att ändra
Och jag vet att jag kommer dö inombords när våra vägar skiljs åt
För jag tror inte att dom kommer korsas igen när det väl händer
Och jag gråter redan nu över saknaden som jag vet kommer komma
För vi är påväg åt olika håll

Hell no

Och tankarna snurrar som som någon jävla tornado och jag vet inte om jag ska skratta eller gråta eller bara skita i allting.
Och jag vill slita ut mina stämband så jag kan sitta lugnt och iakta, hålla käften och se söt ut sen så jag slipper säga massa saker som jag menar och inte menar och slipper göra folk upprörda.
Och helst av allt vill jag bara åka tiotusen mil härifrån och supa sönder mig själv och glömma allt som varit och allt som är och inte tänka på någonting annat än att dö lyckig med fina minnen i mitt huvud.
Och jag vill inte att kvällar ska existera i mitt liv mer för det enda dom gör är att väcka min ångest och mina smärtsamma minnen till liv för hur jag än försöker så kommer kroppen ihåg det min hjärna och mitt hjärta försöker glömma.


Och hur allting än ser ut idag så vet vi att det gick åt helvete för mig redan från början.
Och hur det än blev så, hur det än är, så finns det inte mycket att göra åt saken nu.

Och hur det än är så kommer jag inte finna mig i den här tillvaron på mycket, mycket länge.

Produktivitet

Jag är vanligtvis ganska dålig på sånt där tjafs som att vara motiverad och produktiv. Min motivation har det egentligen inte hänt så mycket med, men jag har tagit min irritation och bitterhet och försökt använda den till nåt bra, och ta i trä så tror jag det funkar? Jag har gjort sånt jag brukar göra, ingenting speciellt, men jag har lagt ner lite mer själ och hjärta i det. Som idag till exempel. Jag har jobbat, effektivt, och inte varit påväg att somna en enda gång (hahaha, ja det brukar hända) sen kom jag hem, chillade i trekvart, sen en joggingtur på 25 min (jag har för övrigt världens sämsta kondis, den måste tränas upp!), och nu lagar jag matlådor. Ska hoppa in i duschen sen, dricka kaffe, chilla, sova. Nya tag imorgon. Jag måste råplugga den där förbaskade sagan, så jag slipper sitta med näsan i boken när jag ska läsa för 20 småbarn på fredag! Lite nervös är jag faktiskt, trots att jag vet att jag kommer klara det.
Men ja, att hålla sig sysselsatt funkar faktiskt himla bra. Jag vet ju också jävligt bra att jag kommer hålla peppen uppe ett tag nu, sen kommer jag faceplanta och nästan dö för att jag aldrig tar det lugnt. Väldigt mycket upp och ner, så ser mitt liv ut, har alltid gjort och kommer alltid göra. Men vem fan vill ha ett jämt tempo liksom? Variation ftw.

Poppar gammal och ny musik på spotify gör jag också. Alltifrån Tchaikovsky till Skumdum och Girugämesh! sweet!

Fuck off!

You could have been the real one

"You come around when you find me faithless
You come around when you find me faceless
You could have been the only one"


Seether - FMLYHM

Hemma från jobbet, där jag haft en riktigt bra dag! Mycket skratt, trevliga människor och fullt upp att göra!
Hem till stillheten och den jobbiga atmosfären. Konstigt att man känna sig så ensam med så mycket människor i samma lägenhet?
Men det skiter man väl i. Faktiskt. Varför ödsla tid på något man ogillar liksom?
Nu blir det lite kaffe och sen en långpromenad med BeccaBoo. MYS!


Fuck up!

Kvällens sista

Jag borde ha gått och lagt mig för länge sen, men istället sitter jag nu på balkongen och röker kvällens sista cigg, skriver kvällens sista inlägg och lyssnar på underbara Seether som sjunger så sanna texter.
Och alldeles för många tankar snurrar i mitt huvud, alldeles för många känslor virvlar omkring och skapar kaos i mig.
Nu ska jag iaf bädda rent i sängen, ta en dusch och sen krypa ner brevid underbara BeccaBoo. <3 Jag skulle inte klara av den här kvällen och natten utan henne känner jag, så Becca; Tack för att du är här just nu, och tack för att du finns här för mig alltid när jag behöver dig. Du är underbar och jag älskar dig. <3

Godnatt bloggen, godnatt spotify och godnatt helvetesjävlaskitångest.

Men hej ångest!

"Jag trodde inte du skulle dyka upp idag!?"
"Men självklart, jag är hos dig varje dag nu. Du behöver aldrig sakna mig!"
"Men jag tycker bättre om att sakna dig än att ha dig här."
"Nej, det gör du inte."
"Jo."
"Nej säger jag! Och du vet att du lyssnar på mig!"
"Jo, men..."
"Nej, inga men. Dom är onödiga, det vet du."
"Jo, men.."
"NEJ!"
"..."
"Precis. Duktig kicka!"
"Fuck you ångest. Fyfan vad jag hatar dig."
"Jag vet, det gör det hela mycket roligare."
"Då skiter jag i dig."
"Försök bara lilla flicka, försök. Du vet lika bra som jag att det inte kommer lyckas. Jag är med dig nu och sen, det vet du. Bara låt mig vara här så ska du se att det blir precis som förut."
"Jag hatade förut. Jag hatade DIG förut, och jag hatar dig nu. Gå din väg."
"Nej. Du kan ta dina piller och hålla dig sysselsatt, du kan försöka sova bort mig. Men jag finns här ändå, jag river och sliter i dig och jag hemsöker dina drömmar. Vad du än gör så går jag inte härifrån."

...

Underbara underbara fantastiska jävla pisshelg. Skjut mig i ansiktet och lämna mig på motorvägen.

Elegi

Du ser andra halvan av solen när den sjunker i väst
Jag sitter ensam här och undrar var vi hamnar härnäst
Med dig på andra sidan jorden får jag tid till ingenting
Medan natten fäller blå, kalla skuggor häromkring

Vi skulle klara vad som helst, vi skulle aldrig säga nej
Och vad du anförtror åt mig, ska jag anförtro åt dig

En storm på väg i natt, rannsaka och bekänn.
Guds son ska komma nerstigen från himmelen igen.
Du ska stå naken framför sanningen och jordens alla kval.
Han ska pröva din styrka, han ska testa din moral.

Vi står tysta framför skälet, där sommaren tar slut
Som tonårsbarn på hemväg efter gårdagens debut
Nu skulle inget bli som förr, vi var i en annan division
Vi kunde höra höstens mörka vatten brusa under bron

Vi skulle klara vad som helst, vi skulle aldrig säga nej
Och vad du anförtror åt mig, ska jag anförtro åt dig

Och alldeles nyss fick jag lyssna till ditt skratt
Och du berätta' att du saknar mig i natt, det gör jag med
Det är så tyst nerifrån gatan som det aldrig annars är
Det är som om natten här har sett allting och stilla sjunger med

En elegi för alla sorger den där hösten handla om

För en mor som sjukna in, för ett barn som aldrig kom
För skuggan över gårn där aldrig solen lyste in
För en ork som inte fanns, du sakna min, jag sakna din

För en tystnad mellan väggarna som skar genom cement
Två ögonpar i tomhet från september till advent
För en man som gick till jobbet som om inget hade hänt
För en kvinna som sa "allting är förstört, allt är bränt"


En elegi för alla vägar som vi inte vandrat än
För en tid som bara går och aldrig kommer igen

Vi skulle klara vad som helst, vi skulle aldrig säga nej
Och vad du anförtror åt mig, ska jag anförtro åt dig


Lars Winnerbäck - Elegi



Jag har varit vaken i en timme, och pillren börjar släppa taget lite smått.
Hela gårdagen är ett blurr i mitt huvud.

Men jag börjar lära mig nu. Det är lugnt, snart har jag full kontroll igen
och kan forsätta springa i mitt skeva
ekorrhjul utan att någon lägger märke till mig. Jag klarar det här. Det är lugnt.

Men nån jävla respekt kan man väl ändå ha? Eller? Har jag fel som vanligt?
Jävla spånskallar.
Du vet vad som gäller, så väx upp en aning är du snäll?
Annars kommer jag lacka ur.
Och tro mig, det blir inte vackert.
Så visa mig lite respekt för en gångs skull? Du vet lika väl som jag
att jag faktiskt förtjänar det. Faktiskt.

I blew it

I blew it
I blew it
I blew it all
And i blame you
I blame you
I blame you for it all
And I hate you
I hate you
I hate you
I hate you
I hate you
I hate you so much I could blew your brains out without even hesitating
Without regrets
I could do it
Cause I blew it
And I blame you for it all

No tears for you!

Jag har inte så mycket att skriva egentligen, förutom att jag älskar vårat kollektiv! Hahaha, fyfan vad roligt det är här ibland! Underbart!
Nu ska jag duscha och sen göra mig iordning, dricka öl och aurora och fira min alldeles egna Gud Maria!

Peace ouT

Weak as I am

Och jag räknar mina tankar men alla vet ju att jag är kass på att räkna och allting blir så fel.
Och jag försöker ändå reda ut trasslet i mitt huvud utan att röra omkring i mitt hjärta för mycket, för alla vet ju att jag är kass på allt som har med känslor att göra.
Och jag försöker att få ett grepp om alla förändringar och om vardagen i allmänhet.
Men alla vet ju redan att jag, även om jag inte vill det, oftast velar och vacklar som ett skadeskjutet rådjur mitt i smällkalla vintern.

Och jag försöker, verkligen försöker, hålla ångesten på ett säkert avstånd.
Men ensamheten klöser stora sår och det blir så smärtsamt uppenbart att jag trots min förnekelse faktiskt saknar en bit av min själ.

Och jag undrar när den biten försvann, vart den tog vägen och om jag någonsin kommer hitta den igen.

Och just nu andas jag ångest. Varje andetag, varje minut, varje timma, varje dag är så fylld av ångest att jag måste tvinga mig att låtsas känna något annat.
Det är jobbigt att låtsas så mycket. Jag borde bli skådespelare, för jag klarar det jävligt bra trots allt.
Det är jobbigt att inte känna någonting utom ångest, jag tycker om att känna, men det går bara inte.

Och jag vill sluta minnas. Jag vill glömma allt som varit fram till den här punkten. Jag vill inte ha ett förflutet, speciellt inte mitt förflutna som är så fyllt av tragik att jag inte vet om jag ska skratta eller gråta.

Och jag vill vara långt borta
Och jag vill vara nära
På samma gång
Jag avgudar och älskar dig
Och jag avskyr och hatar dig
På samma gång

Och jag undrar vart i helvete jag är påväg?

Jag har ett hjärta av is

Och jag kommer aldrig låta det tina, hell no, jag gillar att vara kallhjärtad, för vad för skit jag än säger så mår jag inte dåligt över det!
Dock har jag lpvat att försöka vara snäll och glad idag, har väl halvt om halvt redan misslyckats, men det skiter man väl i!?
Funderar allvarligt på att läsa en bok, då kan jag iaf koppla bort verkligheten ett tag, så då kan jag inte vara elak! Pojkarna sitter vid köksbordet och nördar eon. Jävla töntar!

...Fan, det var inte snällt. Fast sist dom rollspelade här fick jag en bitchslap av Pierre för att jag jämförde dom med handikappade småbarn. Så jag känner att sålänge jag kan undvika att bli slagen eller dra elaka jämförelser, så har jag ändå lyckats med att vara snäll!

Så fuck this, nu ska jag dricka kaffe.

Tankar av glas

Ibland får jag för mig att jag är gjord av glas
För så fort någon kommer för nära
Och jag låter dem röra mig
Så känns det som att det bildas små sprickor i mig
Och jag är rädd att jag
förr eller senare
Kommer splittras till tusen och tusen bitar
Bitar av glas
Och det som skrämmer mig mest
är att någon kommer göra sig illa på dom
På mig

Vill du dela med dig lite av din glädje och trygghet?
För jag saknar den
Och jag saknar dig

Och jag behöver lindas in i någonting mjukt
och vaggas in i en trygghet jag vet finns men som jag aldrig lyckats hitta

Silly

Ni vet den där känslan av att man inte riktigt har glömt något, men missat någonting. Den känslan har jag haft sen igår. Jag vet att jag inte har glömt någonting, men det känns som att jag har sett förbisett något, som att någonting har passerat utan att jag har märkt det.
Creepy.

För övrigt har jag nästan somnat på jobbet säkert tio gånger idag. Jag kommer slockna som en sten ikväll!

Dags att röra på sig lite så jag inte somnar sittandes.
 
Tjing
RSS 2.0