Fjärilar och myggbett och blöta skor

Sitter på tåget påväg hem från Borås. Igen. Skorna är fortfarande fuktiga efter helgens bravader, jag har cirka tiotusen myggbett som kliar något vansinnigt, en hel del oförglömliga minnen och en pirrande behaglig känsla mer än vad jag hade när jag åkte hit.
Helgen har varit awesome, på så många sätt, och det var lite jobbigt att säga hejdå till Borås den här gången.
Men jag kommer tillbaka, förr eller senare. Helst förr.

Frihet

Att ta sig friheten att göra saker och ting, - att säga saker och ting. Vissa har inte den rätten, tyvärr, men så är det. Vissa ska bara sitta still, veta sin plats och hålla käften.
Respekt är inte något man har, det är något man får om man förtjänar.

Och det kan gå jävligt fort att bli av den.

I wish you could see yourself through my eyes. There's no need to cling to unnecessary lies

The voice in your head whose spirit you stole

left you for dead but you dug the hole





The damage is obvious, patch me together. Loosen your grip boy, I can't breathe


The winds of your ego

The waves of My tears

Made The most Perfect almighty storm That we've seen This year

But experience gathered

We've learned from our past

So don't worry darling

This too shall pass






Maria Mena - This too shall pass

Jag måste sova på saken

Tittat på film, ätit mat, discobowlat, joggat. Så blev dagen. Nu ska jag slå på nån värdelös film och sova. Jag behöver tänka.

Det känns lite tomt inuti.

Hemlängtan?

Vaknade för ett par timmar sedan, och tittade klart på Sagan om konungens återkomst, och grät som en liten skolflicka såklart. HAHA, tur att inte Zarah är hemma, lite pinsamt är det ju.
Nu sitter jag och myser på balkongen med Florence and the machine, och saknar Gävle litegrann.
Jag funderar på att bege mig ut och jogga, men jag är lite rädd att springa vilse, så vi får se hur jag gör. Jag ska nog dekorera Zarahs badrum dock, bara för att jag är så himla snäll.

Hemlängtan?

Vaknade för ett par timmar sedan, och tittade klart på Sagan om konungens återkomst, och grät som en liten skolflicka såklart. HAHA, tur att inte Zarah är hemma, lite pinsamt är det ju.
Nu sitter jag och myser på balkongen med Florence and the machine, och saknar Gävle litegrann.
Jag funderar på att bege mig ut och jogga, men jag är lite rädd att springa vilse, så vi får se hur jag gör. Jag ska nog dekorera Zarahs badrum dock, bara för att jag är så himla snäll.

Mission!

Till att börja med; SATAN I GATAN VAD JAG FRYSER! Här hade man hoppats på fina soliga sommardagar, men nehej då, det är svinkallt och blåser och regnar lite. SKITVÄDER!

Jamen sen då, Zarah är ju en sån där konstig liten varelse som inte dricker kaffe, hur ska jag överleva!? Därför har jag bestämt att jag har ett uppdrag idag, jag ska gå och handla snabbkaffe! Det kan bli riktigt spännande med mitt lokalsinne!

Så, nu ska jag klä på mig ungefär hälften av kläderna jag har med mig, så jag slipper frysa, och bege mig ut på äventyr!

Justin Bieber

Tittar på Justin Biebers Never say never, och till min fasa upptäcker jag nu att killen just vann min respekt.

Förövrigt åker jag baklänges, hej illamående! Dock MJAU på tågvärden måste jag säga, han skulle man inte tacka nej till.

En och en halv timme kvar till Skövde, whopwhop.

Hejdå Gävle

Hejdå andersberg och hela fina gänget!

Nyvaken. Ska packa det sista och duscha. Sen beger jag mig mot stationen, stockholm, skövde, herrljunga, BORÅS.
Det känns jättekonstigt att lämna mina fina pojkar i över en vecka, det lägsta jag har varit borta hemifrån det senaste året är en helg. Då har jag mest varit orolig över att dom ska riva lägenheten, nu är det mest det att jag kommer sakna dem!

Å andra sidan får jag träffa min underbara Zarah! Och Samir! Och jag kommer ha jätteroligt och jättemysigt!
Dessutom är Zarah bäst; Jag får åka första klass och har gratis internet hela resan! Det ni!

Men nej, hur mycket det än tar emot att lämna kollektivet så kommer det här bli awesome. Och nu måste jag packa och duscha!

Zoologiskt!



Bilden tagen på nattbussen hem från staden igår. I say no more!

Det räcker nu

Det är inte okej
Inte på en fläck

Först gick Love bort

Sen hamnade farfar på sjukhuset

Och nu är Linus borta också


Jag vill inte vara med mer, det räcker nu.

Någon som vill byta liv?

Förlåt

Men jag känner mest för att spotta dig i ansiktet

Tappat Stulet Försvunnet

Jag har tappat bort mina ord och mitt språk
Det kan ha att göra med allting som blev stulet, eller så har de bara försvunnit helt på egen hand
Det spelar inte någon roll egentligen, jag är mest ledsen över att dom är borta
Orden har liksom alltid varit mina, dom har följt mig hela mitt liv
Dom har varit mina murar och mina refuger, min linje till allt
Språket kändes inte alltid som mitt eget, fast det var det ju
Dom fattas mig

If you can't get someone off your mind, it's maybe because they are supposed to be there.

Lyssnar på Tori Amos sköna stämma, sitter ensam i soffan, sjukt varmt är det också, Pierre är på krogen, Lovisa också. Saknar Domingo. Och Ullis. OchKalleochSimonochMaria. Bara saknar helt enkelt. Kan inte låta bli att känna efter i nacken där jag för tolv timmar sedan hade hår, nu är det borta. Funderar på att koka te, men det är varmt. Läser lite Boye och Fröding, mest deprimerande faktiskt. Funderar på att pausa musiken, den är ganska depp den också. Men jag vill inte att det ska vara tyst. Tystnad säger för mycket och för lite och lämnar på tok alltför stort rum att tänka. Råttorn bökar omkring i nya stora buren, dom ska få flytta tillbaka till mitt rum imorgon. Borde gå och lägga mig, men jag är inte speciellt trött. Dessutom har jag svårt att sova när jag är ensam hemma. Så jag blir nog vaken. Ett tag. En timme. Eller två.

Blogg.se suger gnupung f.ö. Jävla fittsida att funka ungefär var tredje dag. Grattis blogg.se! Ni är det sämsta skit jag varit med om, tillochmed metro var för i helvete bättre än er! Tur för er så orkar jag inte byta blogg igen.

To step in one direction

Exactly where should I begin,
Forgive me father I have sinned,
Been caught perpetuating wrongs,
I screamed an accusation,
And yet convinced that still I can,
Somehow be better than I am,
If I could only bring myself,
To step in one direction.

But all this progress that I've made,
Has left me bitter and afraid,

I bolt the doors and let the
Trappings of my life surround me,
And hope to God nobody calls,
But trust the scratching in the walls,
To be my comfort and my shelter
From the world around me.

Ignore the whisper on the wind,
Forgive me father I have sinned,
I swear right now I'd cling
To anything you'd care to show me,
To save me from improper thoughts,
That modern miracle of sorts,
Against a tide of advertising,
And survival only.

Poor condition has been set,
And every new potential threat,
Must be eradicated from
the face of all that's sacred,
Not just anger for the cause,
I'll be hysterically yours,
And death to any reason,
Evidence or explanation.

So tell me what have I become?
A middle finger to the sun?
I traded fireworks for love
and I was left with nothing,
But paper shards and empty shells,
A burst of sulphur blown to hell,
It might just be that all this
history has taught me something.

So I'm taking lessons from the past,
They won't build anything to last,
But engineered to fall apart,
The day the warranty expires,
So keep the wheels turning round,
Keep our flag pinned to the ground,
Just don't look back and don't look down,
In fact try not to look at all.

You'll see opinion dressed as fact,
See definitions inexact,
And explain away the darkest days,
As misinterpretation,

This dumbing down it's so uncouth,
Like there's one single fucking truth,
I couldn't bear that right and wrong,
Could be so uncomplicated.

And swagger dripping from the stage,
Curse the impatience of the age,
It all takes time, and time is money,
Money talks, and talk is cheap,
Cheapest road to lead the way,
From seed to forest in a day,
And by the time summer's set,
There's only dirt and matchwood.

So could it be the end is nigh,
The time for idly standing by,
Is now upon us,
Everybody look for some distraction,
Throw my patience to the wind,
Forgive me father all my sins,

Feel like they're woven,
Double stitched into the fabric of the World.

 

Panic - David Ford

Vilse

Ibland blir det bara så påtagligt

Obekvämt
Obehagligt
Och jag har så lätt för att gå vilse
För jag vet inte vart jag ska
eller vilka vägar som leder dit
Och jag tappade bort mig själv i någon annan
Och det är så svårt att hitta tillbaka
Det är så mycket i vägen
som knuffar
hindrar
Gnager
Och jag vet liksom inte hur jag ska ta mig dit
när jag hela tiden går vilse på vägen

etttrenollfemettett etttretvåfem

Fredag den trettonde.
FUCK YEAH! Bästa datumet och en helt OK dag hittills.

Jag och Travelsize har dekorerat om i köket. FUCKING AWESOME!



Kollektivet är uppgraderat, och fler planer är på g!

Ballerina in a music box

"You look so beautiful and lost"

Dagarna vandrar vidare och jag står lite still känner jag. Har väl sisådär tusen saker att tillbringra dagarna med egentligen, men det enda jag gör är att chilla i solen.
Men det gör ju inte så mycket egentligen, för det fixar sig nog tillslut allting. Positivt tänkande mitt i all ångest över framtiden. Duktig kicka!
Jag ska iaf klä om köksstolarna och skruva ihop dem. Snart. Jag SKA. Lite senare.

Men WOW vad opepp, bitter och fantasilös jag är. Har ingenting att säga, ingenting att skriva. Inte ens musiken talar till mig idag.
Jag skyller på mensvärk och pollenallergi, och hoppas att det blir bättre snart.
Idag är det till och med tråkigt att läsa eller spela piano.

Fuck this! Jag går nog och självdör ett tag.
Eller så hittar jag på någonting.

Dumma dåliga tråkiga dag!

Silly notes and gypsy clothes

När man sitter ensam i ett stort hus med skogen bakom hörnet, så gör man gärna sånt man inte gör annars.
Jag har solat idag, jag har läst en bok, jag har joggat och gymmat, jag har städat köket, jag har cyklat.
Och jag har tänkt och funderat och försökt samla minnen från den senaste tiden.
För ungefär ett år sedan slutade jag min praktik på tekniska kontoret. Sedan dess har så mycket hänt att jag inte har en chans att komma ihåg allting. Det har varit åt helvete vissa stunder, och andra stunder har jag skrattat mig lycklig. Jag har lärt mig så mycket om andra och om mig själv.
Jag mötte riddarna - gänget, för inte ens ett år sedan, nu är några av dom mina bästa vänner, och jag lever bara tack vare dem.
Året som har varit har varit det garanterat bästa - och sämsta, året någonsin i mitt liv.
Men nu är det ju såhär, att mitt nya år, det börjar nu.
Och trots att jag sitter här och lyssnar på melankolisk deppmusik och sörjer allt jag inte hunnit sörja ännu,
så kan jag bara tänka på att det här året, den här sommaren, måste bli så mycket bättre än förra, på så många sätt.
Och vad som än händer så vet jag ju nu att jag klarar det.



RSS 2.0