Kära läsare, jag vet ju att ni är en del eftersom det visar sig på statistiken varje dag. Nu är det såhär att jag börjar lessna ganska rejält på att ni inte kommenterar nästan någonting alls, fy skäms! Dessutom har jag varit ganska pretty bad på att blogga på senaste tiden, blir mest små korta inlägg om ingenting alls, det ska ni få hjälpa mig att ändra på!

Så nu får ni en uppgift av mig; Kommentera och berätta vad Du/Ni vill att jag ska skriva om. Vill ni höra någon fyllehistoria? Vill ni veta mer om min familj? Vill ni veta någonting speciellt om mig? Seså, skriv och berätta vad ni vill att jag ska låta er ta del av, vad som helst!


Och kommenterar ni ingenting den här gången heller så hoppas jag att era ögon blir uppätna av flugor i sommar, att ni får all världens könssjukdomar samt att ni får skabb. Sådetså.

Och tankarna snurrar som som någon jävla tornado och jag vet inte om jag ska skratta eller gråta eller bara skita i allting.
Och jag vill slita ut mina stämband så jag kan sitta lugnt och iakta, hålla käften och se söt ut sen så jag slipper säga massa saker som jag menar och inte menar och slipper göra folk upprörda.
Och helst av allt vill jag bara åka tiotusen mil härifrån och supa sönder mig själv och glömma allt som varit och allt som är och inte tänka på någonting annat än att dö lyckig med fina minnen i mitt huvud.
Och jag vill inte att kvällar ska existera i mitt liv mer för det enda dom gör är att väcka min ångest och mina smärtsamma minnen till liv för hur jag än försöker så kommer kroppen ihåg det min hjärna och mitt hjärta försöker glömma.

Och hur allting än ser ut idag så vet vi att det gick åt helvete för mig redan från början.
Och hur det än blev så, hur det än är, så finns det inte mycket att göra åt saken nu.

Och hur det än är så kommer jag inte finna mig i den här tillvaron på mycket, mycket länge.

Jag är vanligtvis ganska dålig på sånt där tjafs som att vara motiverad och produktiv. Min motivation har det egentligen inte hänt så mycket med, men jag har tagit min irritation och bitterhet och försökt använda den till nåt bra, och ta i trä så tror jag det funkar? Jag har gjort sånt jag brukar göra, ingenting speciellt, men jag har lagt ner lite mer själ och hjärta i det. Som idag till exempel. Jag har jobbat, effektivt, och inte varit påväg att somna en enda gång (hahaha, ja det brukar hända) sen kom jag hem, chillade i trekvart, sen en joggingtur på 25 min (jag har för övrigt världens sämsta kondis, den måste tränas upp!), och nu lagar jag matlådor. Ska hoppa in i duschen sen, dricka kaffe, chilla, sova. Nya tag imorgon. Jag måste råplugga den där förbaskade sagan, så jag slipper sitta med näsan i boken när jag ska läsa för 20 småbarn på fredag! Lite nervös är jag faktiskt, trots att jag vet att jag kommer klara det.
Men ja, att hålla sig sysselsatt funkar faktiskt himla bra. Jag vet ju också jävligt bra att jag kommer hålla peppen uppe ett tag nu, sen kommer jag faceplanta och nästan dö för att jag aldrig tar det lugnt. Väldigt mycket upp och ner, så ser mitt liv ut, har alltid gjort och kommer alltid göra. Men vem fan vill ha ett jämt tempo liksom? Variation ftw.

Poppar gammal och ny musik på spotify gör jag också. Alltifrån Tchaikovsky till Skumdum och Girugämesh! sweet!

Fuck off!

"You come around when you find me faithless
You come around when you find me faceless
You could have been the only one"

Seether - FMLYHM

Hemma från jobbet, där jag haft en riktigt bra dag! Mycket skratt, trevliga människor och fullt upp att göra!
Hem till stillheten och den jobbiga atmosfären. Konstigt att man känna sig så ensam med så mycket människor i samma lägenhet?
Men det skiter man väl i. Faktiskt. Varför ödsla tid på något man ogillar liksom?
Nu blir det lite kaffe och sen en långpromenad med BeccaBoo. MYS!


Fuck up!

Jag borde ha gått och lagt mig för länge sen, men istället sitter jag nu på balkongen och röker kvällens sista cigg, skriver kvällens sista inlägg och lyssnar på underbara Seether som sjunger så sanna texter.
Och alldeles för många tankar snurrar i mitt huvud, alldeles för många känslor virvlar omkring och skapar kaos i mig.
Nu ska jag iaf bädda rent i sängen, ta en dusch och sen krypa ner brevid underbara BeccaBoo. <3 Jag skulle inte klara av den här kvällen och natten utan henne känner jag, så Becca; Tack för att du är här just nu, och tack för att du finns här för mig alltid när jag behöver dig. Du är underbar och jag älskar dig. <3

Godnatt bloggen, godnatt spotify och godnatt helvetesjävlaskitångest.

"Jag trodde inte du skulle dyka upp idag!?"
"Men självklart, jag är hos dig varje dag nu. Du behöver aldrig sakna mig!"
"Men jag tycker bättre om att sakna dig än att ha dig här."
"Nej, det gör du inte."
"Jo."
"Nej säger jag! Och du vet att du lyssnar på mig!"
"Jo, men..."
"Nej, inga men. Dom är onödiga, det vet du."
"Jo, men.."
"NEJ!"
"..."
"Precis. Duktig kicka!"
"Fuck you ångest. Fyfan vad jag hatar dig."
"Jag vet, det gör det hela mycket roligare."
"Då skiter jag i dig."
"Försök bara lilla flicka, försök. Du vet lika bra som jag att det inte kommer lyckas. Jag är med dig nu och sen, det vet du. Bara låt mig vara här så ska du se att det blir precis som förut."
"Jag hatade förut. Jag hatade DIG förut, och jag hatar dig nu. Gå din väg."
"Nej. Du kan ta dina piller och hålla dig sysselsatt, du kan försöka sova bort mig. Men jag finns här ändå, jag river och sliter i dig och jag hemsöker dina drömmar. Vad du än gör så går jag inte härifrån."

...

Underbara underbara fantastiska jävla pisshelg. Skjut mig i ansiktet och lämna mig på motorvägen.

Du ser andra halvan av solen när den sjunker i väst
Jag sitter ensam här och undrar var vi hamnar härnäst
Med dig på andra sidan jorden får jag tid till ingenting
Medan natten fäller blå, kalla skuggor häromkring

Vi skulle klara vad som helst, vi skulle aldrig säga nej
Och vad du anförtror åt mig, ska jag anförtro åt dig

En storm på väg i natt, rannsaka och bekänn.
Guds son ska komma nerstigen från himmelen igen.
Du ska stå naken framför sanningen och jordens alla kval.
Han ska pröva din styrka, han ska testa din moral.

Vi står tysta framför skälet, där sommaren tar slut
Som tonårsbarn på hemväg efter gårdagens debut
Nu skulle inget bli som förr, vi var i en annan division
Vi kunde höra höstens mörka vatten brusa under bron

Vi skulle klara vad som helst, vi skulle aldrig säga nej
Och vad du anförtror åt mig, ska jag anförtro åt dig

Och alldeles nyss fick jag lyssna till ditt skratt
Och du berätta' att du saknar mig i natt, det gör jag med
Det är så tyst nerifrån gatan som det aldrig annars är
Det är som om natten här har sett allting och stilla sjunger med

En elegi för alla sorger den där hösten handla om
För en mor som sjukna in, för ett barn som aldrig kom
För skuggan över gårn där aldrig solen lyste in
För en ork som inte fanns, du sakna min, jag sakna din

För en tystnad mellan väggarna som skar genom cement
Två ögonpar i tomhet från september till advent
För en man som gick till jobbet som om inget hade hänt
För en kvinna som sa "allting är förstört, allt är bränt"

En elegi för alla vägar som vi inte vandrat än
För en tid som bara går och aldrig kommer igen

Vi skulle klara vad som helst, vi skulle aldrig säga nej
Och vad du anförtror åt mig, ska jag anförtro åt dig


Lars Winnerbäck - Elegi



Jag har varit vaken i en timme, och pillren börjar släppa taget lite smått. 
Hela gårdagen är ett blurr i mitt huvud. 

Men jag börjar lära mig nu. Det är lugnt, snart har jag full kontroll igen 
och kan forsätta springa i mitt skeva 
ekorrhjul utan att någon lägger märke till mig. Jag klarar det här. Det är lugnt.

Men nån jävla respekt kan man väl ändå ha? Eller? Har jag fel som vanligt? 
Jävla spånskallar. 
Du vet vad som gäller, så väx upp en aning är du snäll? 
Annars kommer jag lacka ur.
Och tro mig, det blir inte vackert.
Så visa mig lite respekt för en gångs skull? Du vet lika väl som jag 
att jag faktiskt förtjänar det. Faktiskt.

Jag har inte så mycket att skriva egentligen, förutom att jag älskar vårat kollektiv! Hahaha, fyfan vad roligt det är här ibland! Underbart!
Nu ska jag duscha och sen göra mig iordning, dricka öl och aurora och fira min alldeles egna Gud Maria!

Peace ouT

Och jag kommer aldrig låta det tina, hell no, jag gillar att vara kallhjärtad, för vad för skit jag än säger så mår jag inte dåligt över det!
Dock har jag lpvat att försöka vara snäll och glad idag, har väl halvt om halvt redan misslyckats, men det skiter man väl i!?
Funderar allvarligt på att läsa en bok, då kan jag iaf koppla bort verkligheten ett tag, så då kan jag inte vara elak! Pojkarna sitter vid köksbordet och nördar eon. Jävla töntar!

...Fan, det var inte snällt. Fast sist dom rollspelade här fick jag en bitchslap av Pierre för att jag jämförde dom med handikappade småbarn. Så jag känner att sålänge jag kan undvika att bli slagen eller dra elaka jämförelser, så har jag ändå lyckats med att vara snäll!

Så fuck this, nu ska jag dricka kaffe.

Ni vet den där känslan av att man inte riktigt har glömt något, men missat någonting. Den känslan har jag haft sen igår. Jag vet att jag inte har glömt någonting, men det känns som att jag har sett förbisett något, som att någonting har passerat utan att jag har märkt det.
Creepy.

För övrigt har jag nästan somnat på jobbet säkert tio gånger idag. Jag kommer slockna som en sten ikväll!

Dags att röra på sig lite så jag inte somnar sittandes.
 
Tjing

Poppar "Älskvärt" på spotify, lyssnar på när Idis och Charlie flummar, hur Mingu och Simon nördar rollspel, känner att jag har ont, märker att det inte händer ett skit på sunkfacebook. Och jag är glad. Jag har städat litegrann, dock inte alls så mycket som jag hade tänkt mig, jag har lagat mat (!) det var sjukt länge sen jag gjorde det faktiskt, jag har monterat en lampa, jag har diskat. Jag har diskuterat religion med Pierre och Charlie idag, och jag har skrattat massor. Jag har myst och ätit frukost utomhus i solen, ENSAM. Jag har fikat med Kajsa och Leona och Charlie.
Idag har varit en bra dag. Jag har ont efter kiropraktorn, men jag har inga låsningar kvar, whopwhop för det!
Imorgon ska jag jobba. Sen kommer Jonte hit. Och Pierre fyller år!
Snart kommer BeccaBoo hit och sover med mig. Jag gillar inte att sova själv längre så det passar mig bra.

Och jag har tänkt mycket på hur mycket jag har förändrats bara under senaste halvåret/året. Ta till exempel det här med att jag inte gillar att sova ensam.
Förut hatade jag allt som hade med mänsklig kontakt att göra. Jag sprang så fort nån försökte komma nära. Om jag någongång var tvungen att dela säng med någon annan så låg jag vaken hela natten och ville bara därifrån. Jag tyckte det var jobbigt att vara nära andra människor.
Jag vill inte säga att det är jobbigt att sova ensam nu, men jag sover gärna med någon brevid mig. Jag tycker om att känna någons hud mot min, och jag tycker om att höra en annan människas andetag. Och det allra bästa är när man ligger så nära att jag kan höra hjärtat slå på personen brevid mig. Jag tycker om att ligga så nära att det blir varmt och svettigt, för det är lätt värt att kliva upp tidigare på morgonen för att duscha. Jag tycker verkligen om att ligga brevid någon som jag kan känna mig trygg med.
Under hat-tiden så hatade jag också att kramas, pussas eller bara vara nära över huvud taget. Jag kommer ihåg den känslan så bra. Det var nästan att jag blev äcklad av att vara nära andra människor.
Nu myser jag med folk så fort jag får chansen ungefär. Närhet is the shit!

Jag hatade också att vara ensam hemma, jag har aldrig haft behov av att umgås med folk, men jag ville gärna ha folk i samma hus.
Det har egentligen inte ändrats så mycket. Jag bor i ett kollektiv, jag tycker om att ha folk i min närhet även om vi inte umgås. Men ibland är det himla skönt att vara ensam hemma. Jag har inte ens problem med att sova när det bara är jag hemma. Då vill jag också påpeka att jag ALDRIG, under alla år, aldrigaldrigaldrig har sovit när jag har varit ensam hemma. Första gången jag sov när jag varit helt ensam hemma var när jag flyttade hit till gävle. Och jag hatade det. Oftast somnade jag inte förrän tidigt på morgonen, eller så sov jag inte alls. Fram till för några månader sen. Så länge jag kan hålla ångesten borta, vilket faktiskt pepparpeppartaiträ blir lättare och lättare, så tycker jag nästan att det är riktigt skönt att vara ensam, att sova ensam.


Och jävlarihelvete vad stolt jag är över mig själv! Speciellt eftersom ångesten inte alls infekterar mitt liv lika mycket som förut. Bara de senaste veckorna har varit helt jävla fantastiska! Visst har det varit upp och ner, men "ner" har inte varit lika illa som förut, och "upp" har varit så mycket bättre än förut.

Nu kom BeccaBoo.
Jag ska nog ta en dusch, göra lite te, måla naglarna och bara mysa nu!

Kan inte riktigt få ur Tori Amos ur mitt huvud, "She's your cocaine". Men det gör inte så mycket, sjukt skön låt är det!
Har haft några riktigt trevliga och roliga dagar, och det känns inte ens riktigt jobbigt att det faktiskt är måndag igen.
Dessutom är hela veckan full med saker att göra, så det känns ganska okej. Mestadels okej faktiskt.

Men jo, jag lever i en sjuk sjuk värld.
Och både jag och den är ganska trasig.

Men det skiter man ju i!

where are we?
what the hell is going on?
the dust has only just begun to form
crop circles in the carpet
sinking feeling

spin me round again
and rub my eyes,
this can't be happening
when busy streets a mess with people
would stop to hold their heads heavy

hide and seek
trains and sewing machines
all those years
they were here first

"Dear darkness
Dear darkness
Won't you cover, cover
Me again?

Dear darkness
Dear
I've been your friend
For many years

Won't you do this for me?
Dearest darkness
And cover me from the sun

And the words tightening
The words are tightening
Around my throat"


Dear darkness - PJ Harvey



Ett dussin painkillers, ett nytt hjärta, några pusselbitar till själen och en normalt fungerade hjärna står på min önskelista. Släng in lite tillit, trygghet och beslutsamhet också så blir jag extra glad.
En tidsmaskin eller ett nytt liv kan också fungera.

Jag vill gå och duscha, men jag vet inte om jag kan ta mig upp ifrån sängen... annars kanske jag bara kan rulla ur sängen och sen krypa iväg?
Eller så hoppas jag att det känns bättre imorgon bitti och duschar då? Smart Perry!

Så nu ska jag dricka upp kaffet och krypa ut på balkongen för en godnattcigg.

You and I have something different
And I'm enjoying it cautiously
I'm battle scarred, I am working oh so hard
To get back to who I used to be



Jo, AJ.
Jag försöker se positivt, fine att jag inte ens kan använda häftapparaten för hela jag känns som ett blåmärke. Jag menar, mitt bäckenben är ju iaf rakt nu!
Så ja, jag vet inte riktigt om jag ska skratta eller gråta, jag har mer mer ont nu än tidigare, fast det är en annan smärta. Det är mer "träningsvärk- alternativt ramlat-nerför-en-trapp-ont."


Och jag har absolut ingenting vettigt att blogga om. Jag har ingenting vettigt att tänka på heller för den delen.


(Ja, förutom ljudet av ditt hjärta såklart.)

Det är i princip heldött här på jobbet idag. Det ramlar in en eller annan människa ungefär var 20:e minut, max. Det gör mig iofs inte sådär jättemycket att det är ödsligt, eftersom jag inte mår helt prima så får jag tillfälle att ta det lugnt, MEN, tiden går ju fruktansvärt långsamt när jag dessutom inte har någonting vettigt att göra.

Fast nu är det bara en och en halvtimme kvar tills vi stänger. Två timmar tills jag är på stan. Pirrpirr! <3

Nu får tiden gärna gå lite fortare!

Mår ganska kasst idag också, fast det är bättre än igår tack och lov.
Så nu ska jag fixa mig sen åka till jobbet. Vi får väl se hur det går helt enkelt, det visar sig väl under dagen i guess?

Det här kommer bli en bra dag, det har jag bestämt!

The time for idly standing by,
Is now upon us,
Everybody look for some distraction,
Throw my patience to the wind,
Forgive me father all my sins,
Feel like they're woven,
Double stitched into the fabric of the World


Jag var påväg att skriva ett inlägg om likgiltighet, ångest, smärta, trasiga själar och allmänt badstuff.
Men så kom Charlie in och avbröt mig, myste, gosade, pratade och introducerade ny awesome musik för mig.
Så det blir inget tråkigt, argt och deppigt ångestfyllt inlägg. Det blir bara det här.

Jag hoppas jag mår bättre imorgon och kan ta mig till jobbet. Om inte annat var jag och köpte knark på apoteket tidigare idag, så jag ska nog överleva morgondagen ändå. Dessutom ska jag träffa finaste Jonathan imorgon efter jobbet, och det borde vara skäl nog att orka genomlida dagen med all smärta. 

Och på torsdag har jag tid hos kiropraktorn, så sen hoppas vi på att jag blir bättre!

Jag vill egentligen städa mitt rum, men jag har liiiiiiite svårt att överhuvudtaget röra mig, så om jag sätter mig på golvet och plockar så kommer jag nog få sova där. Och det verkar lite obekvämt, så jag låter bli.

Men nu ska jag iaf sova, igen. Jag sov några timmar på Travelsize's soffa tidigare. Jag förstår inte hur hennes soffa kan vara så awesome!? En eloge till den iaf!

Godnatt, sov sött. Dröm om alla småkryp du mött!

Och jag ska hålla käften och se söt ut, för ingen annan verkar kunna hålla klaffen!? Om jag berättar någonting till någon i förtroende, så förväntar jag tamefan att det stannar där också, men nej, inte häromkring eller, här gör vi vad vi vill och förväntar oss inga konsekvenser.
Fuck off är allt jag vill säga till er.

"Mörkret du ser, gör att stjärnorna syns lite mer."
Och det lär dig också att upptäcka att hälften av stjärnorna egentligen bara är värdelösa lysmaskar.

Seriöst? Kan min kropp sluta balla ur hela tiden? Först luftvägsinfektion och sen halsfluss, och nu det här!? Inte sådär jättetrevligt att vakna med huvudvärk från helvetet, och ont i varenda jävla led. Jag ska ringa kiropraktorn idag iaf, och försöka få ordning på ryggen och nacken så jag slipper huvudvärken. Igår kväll hade jag så ont i ryggen, nacken och höfterna att jag fick feber. Inte okej. Jag har också bestämt mig för att åka en timme senare till jobbet, jag måste försöka stretcha nacken, annars kommer jag kräkas eller svimma. Mår så illa att jag inte ens har fått i mig frukost.
Nu får det fan vara nog. Ge mig en rullator!