I would like to say I hate you

But hate is not the right word

Värdelösa, meningslösa, fruktansvärda vardag. Kan det snälla bli imorgon nu? Jag behöver att någonting bra sker nu, jävligt snart, innan jag helt eneklt ser till att det händer något. Och det blir nog inte så bra, snarare katastrofalt och kaotiskt.

Jag vet inte om jag har bestämt mig för att åka hem så fort jag slutar, bara för att göra någonting (ja, till och med åka buss räknas). Eller om jag tänker stanna kvar här och pyssla med tråkiga saker som pappersstrimling och lappklippning, bara för att jag är rädd för att bryta ihop om jag kommer hem.

Fyfan vad jag älskar att vara psykiskt labil ibland! Vilka häftiga överraskningar man får med en panikattack här, lite apati där, och ett och annat random ångestmoment! Fan, bara att åka buss blir ju ett äventyr på högsta nivå!

Lovely.
 
Tillbaka till det lilla äventyret att ha diskpass i två och en halv timme till. Whopwhop!

(För att inte låta alltför emo-negativ-och-hatiskt så vill jag också påpeka att jag har världens bästa jobb.)

No way

Men ÅÅÅÅÅÅH! Skjut mig i ansiktet någon? Snälla? Det är fan i helvetes jävlaskit INTE okej att det är så jävla kallt ute!! Jag vill krypa ner under täcket och sova i minst två veckor tror jag bestämt.
Men det går ju inte.
För är man vuxen så måste man ta ansvar och bla bla blablabla. Jag vill inte vara vuxen. Kan någon omyndigförklara mig tack? Jag vill inte ta ansvar. Ha ansvar. Uppföra mig. Vara vuxen. Jag vill inte!
Meeeen, eftersom livet suger gnupung 360 dagar om året så antar jag att jag inte har något val. Jävla skit.

Dessutom gör mitt hjärta ont idag.
Ganska mycket jätteont, och jag vill bara att idag ska bli imorgon så jag får träffa min underbara Kimmie efter en halv arbetsdag. Sen ska jag träffa min solsyster, min Anki, och vi ska handla och sen parta. Jag ska supa bort min smärta, jag ska supa bort all längtan och saknad, all sorg och all ilska.

Jag ska helt enkelt reboota mig själv. För det är inte långt ifrån att hela jag förvandlas till ett enda stort jävla "syntax error".
Snart bluescreenar jag väl säkert.

Sen kommer allting bli bra. Jag lovar.


Allting kommer bli bra.

Dysfunctional

Hittat massa ny awesome musik att smälta öronen till. A Fine Frenzy, Tori Amos, Anna Nalick, Terra Naomi och Sia. Helt underbart! Dock delar dom lista på spotify med absolutfavoriterna Maria Mena och Florence and the Machine.

Nu ska jag dock stänga av musiken, bädda rent sängen, borsta tänderna och sova. Jobbet kallar imorgon!


Peace

Tales of the past?



Jag vill höra en saga
Jag vill bädda ner mig i soffan med min filt och en kopp kaffe.
Och jag vill höra dig berätta.
Berätta en saga om allt som har varit.
Om allt jag inte vet och allt jag vet, om allt jag borde veta och om allt jag inte behöver höra.
Berätta en saga om hur det var förut, hur det är nu, och om allt som hände där emellan.
Jag vill höra dig berätta, jag vill skratta och gråta, blir förstenad, fokuserad och fastna i sagan.
Berätta en saga för mig, kära du?
Om kärlek och hat, om sorg och glädje, förtvivlan och lycka. Berätta om allt du förmår prata om, och allt du helst vill glömma.
Berätta om ett liv.
Berätta för mig, en saga om ditt liv. Jag vill höra din röst läsa en saga ur ditt minne. En saga om dina minnen.


Det skulle vara den mest fantastiska sagan jag någonsin hört.

Visst finns det dagar som det kan göra ont att se dig ramla häromkring.

"Du fick för stor del av mitt liv, jag kunde inte andas till slut"


Så, dagens depp avklarat!
Eller ja, om jag känner mig själv rätt så kommer kvällen som vanligt bjuda på melankoli, ambivalens och några tårfyllda moments.
Men det skiter man ju i.

Nu ska det poppas Matisyahu och SOJA tills jag kan varenda låt utantill (det är inte långt kvar kan jag upplysa er om). Jag ska stryka pärlplattor så jag får plats att bygga fler. Den här lägenheten, Kollektivet på Norrskenet i plåtdjungeln, kommer bli så fruktansvärt EPISKT NÖRDIG så det inte går att förklara. Men vi har stora, stora planer.

So, let's get to work! Imorgon får jag åka tillbaka till mitt riktiga jobb igen, så idag gäller det att ligga i med pärlplattebyggandet!



Open up the gate
Let my prayer rise up
And I struggle every day just to get myself up
For the force of gravity that keeps sinking my ship
Time again one is bound to slip

We rip through these days
We flip through the age
Survive stay alive we won't trip in the haze
Lost in the maze
I know it's just a phase
But I dread it dread it dread it

I won't let my life go to waste
I'm a struggla

Rise and never fall cause I been through it all





Peace ouT

Sagor

"Det är ett av skälen"

Lyssnar på Carolina Perez och varvar ner efter dagen, och jag känner mig ...melankolisk? Det känns som att jag skulle kunna börja gråta vilken sekund som helst, som att hela jag vacklar. Samtidigt känner jag mig ändå stadig, så rätt ord för mitt tillstånd är väl egentligen förvirrad kanske? Jag vet inte. Jag vet inte om jag vill veta. Jag vet dock att jag skulle kunna tänka och grubbla över små saker hela natten, men att det inte skulle ge mig någonting alls. Så jag tror jag låter bli.
Allting känns bara så konstigt, jag vet inte vad jag ska göra åt det heller. Jag hinner liksom inte med vad som händer, och jag hinner inte med mig själv heller.
Mycket känns bara så jobbigt. Och mycket känns också helt okej. Jag vet bara inte riktigt vart jag ska placera mina fötter för att fortsätta framåt. Ni vet billig fylla-leken? När man snurrar runt runt tills man blir yr och sen ska man ta sig till ett ställe. Lite så känns det. Just nu har jag precis slutat snurra, men världen snurrar fortfarande och jag står bara helt stilla för att försöka hitta någonting att fokusera på.

Och för att vara ärlig vet jag inte om jag mår okej, bra, eller helt åt helvete skitdåligt. Jag vet verkligen inte. Och, tyvärr, så bryr jag mig inte heller. Jag ser ingen mening med att forsöka trassla ut mig själv ur alla tankar och känslor och få reda på hur jag mår. Jag känner mig otroligt ambivalent. Och jag orkar bara inte riktigt bry mig om någonting alls.

Men jag har planer. Några lysande, några riktigt dåliga. Jag skaa  bara orka bry mig om dom.

I can read between the lines you know?

Det är allvar nu
Inget mer trippande
Inga fler spel och lekar
Jag ser det i dina ögon
Dimman framför dom lättade
Och dom fick en annan lyster
En annan färg
En nyans av någon annan
Och jag ser det på din gång
På din röst och på ditt leende
Du är rakare nu
Du är vänligare
Och ditt leende är, om möjligt, mer slående än innan
Och du vet
Och jag vet

Att det som slet sönder mig
Det som splittrade oss
Också tillät oss att komma närmre

Det här är bara början
Men den här gången är det en bra början
Med en inte helt perfekt
men stabil plattform

Are you strong enough to stand, protecting both your heart and mine?

"This will be my last confession
I love you never felt like any blessing
Whispering like it's a secret
Only to condemn the one who hears it
With a heavy heart"


Tungt hjärta ja.. Det kan man ju säga, men jag nöjer mig med att säga att jag sitter och dricker kaffe och lyssnar på awesomemusik i väntan på att Tessan, Joel och Carro ska komma hit och dricka kaffe och vara sociala. Jag är sjukskriven några dagar till, så nånting måste jag ju göra för att fördriva tiden. Känns inte så motiverande att städa köket, igen, eftersom det ser ut som skit trots att jag städade det senast igår. ...
Mitt huvud känns som att det kommer explodera snart, men jag orkar inte knöla i mig painkillers, börjar oroa mig lite för min lever faktiskt, den KAN inte må bra. Ett halvår med knaprapillervarjedagsamtsupavarjehelgochkanskelitetillochsålitesmärtstillandepådet.
Jag tror min lever är döende.
Jag tror jag är döende.
I alla fall lite döende.
Fast å andra sidan spelar det väl ingen roll om man lever mycket eller lite? Det handlar väl ändå om att man lever eller inte?

Ay?

Nu ska jag göra nytt kaffe så mina fina får nåt som inte smakar bränt.

Peace

Bomull

Om det inte vore så jävla kallt ute så skulle jag göra en stor kopp kaffe och sätta mig på balkongen med Ninjan och kedjeröka!

Jag antar att det inte är lätt att hålla ett jämt humör när man inte har ätit på flera dagar? För hela dagen har jag varit pepp, men hållt mig inne för att inte bli mer sjuk. Och för bara en liten liten stund sen sjönk jag till botten. Allting blev så tyst och tomt och väldigt VÄLDIGT ensamt. :'(

Nej, nu ska jag kika på nya supernatural och skita i allt!
Jag måste ringa och (åtminstone försöka) förlänga min sjukskrivning. Jag är döv på höger öra och det gör pissont. Dessutom kan jag fortfarande inte äta för att jag har ont i halsen. Lycka till med 8h jobb + 2h restid på det! Kommer vara döende om jag inte får vila några dagar till. Inatt var första natten jag sov hela natten utan att vakna. Ge mig fler sådana tack!

Nej, cigg och SN.

Pussigull

Sometimes in my tears I drown, but I never let it get me down.

"so when negativity surrounds
I know some day it'll all turn around"

Matisyahu in my heart!


Jag är rastlös, helst vill jag ut och springa, men jag försöker intala mig själv att det faktiskt ÄR en väldigt dum idé, för jag kommer bara bli mer sjuk då. Dessutom har jag inte ätit på flera dagar, så jag har egentligen inte mycket energi heller. Jag åt en halv portion gröt igår, sen höll jag på att spy. Jag dricker ju kaffe med mjölk, och det fastnar i halsen. Varmt vatten, te och svart kaffe är det enda som går ner utan besvär. Jag har fått i mig en hel liter blåbärssoppa sen i onsdags, men det är jobbigt att svälja och jag har lessnat på det.
Så nej, ut och springa är ju kanske inte det smartaste jag kan göra. Men jag försökte rita lite tidigare, men min handled dampar ihop efter sisådär 3 minuter, så jag lessnade på det också. Det är fanimej inte kul på en fläck att vara sjuk! Jävla helvetesskit! Nästa gång jag besöker en läkare ska jag säga till om att jag vill inte ha kvar mina halsmandlar! Dom borde ha tagits bort för länge sen tycker jag, får ju halsfluss titt som tätt ffs.

Fuck this shit! Nu ska jag nog städa!


I all needed was a little time on my own

Javisst, det är fortfarande inte det enklaste i världen, men det skiter man väl i? Sen när är någonting alls enkelt? I mitt liv; Aldrig. Och även om jag önskar att det vore så, så är jag ju ändå beredd på det värsta.
Men jag tänker fan inte ge upp på det här, på dig. Du är min vän. Punkt. Vänner ställer upp, inte trycker ner. Så jag ska fanimig svälja min svaghet och finnas där för dig istället, för jag tror verkligen att du är värd det. :)
Life's a bitch, and we bitches stay together!

Love. Faith. Hope. Trust.


Peace ouT

Jag tror jag dog lite

Inombords. Bara för en liten stund sen. Och jag vill hata, skrika och gråta ut all min ångest och sorg. Men det funkar inte riktigt, jag är för bra på att spela teater. Alldeles för bra.

Och jag hatar bara mig själv

Men det är svårt
Jag hoppas du förstår


Jag har försökt hela morgonen att hålla ångesten i schakt genom att hålla mig sysselsatt. Men jag vet ju själv att det inte håller i längden.
Och jag hoppas du kan förstå det också.


Herregud vad patetiskt bräcklig och labil jag är.
Skjut mig i huvudet.

Nej, det är inte lätt

Inte efter allt som hänt, allt som sagts och allt som gjorts. Det är inte lätt, men det känns lättare nu i alla fall. Tror jag. Jag har fortfarande tiotusen tankar som snurrar runt runt i mitt huvud, och miljoner känslor som jag inte vart jag ska placera.
Så nej, det är inte lätt.

Det enda jag vet med säkerhet












Jag saknar dig

Trasig x2

Eller 20 000. Vem bryr sig egentligen? Becca åkte akut ifrån stockholm för ett par timmar sen, hon är strax här. Jag behöver någon att sova med som åtminstone kan hålla ihop mitt trasiga hjärta ett par dagar, för annars kommer det explodera vilken timme som helst. Min trasiga kropp kan jag tåla, även om det suger att vara sjuk, men mitt hjärta överlever inte så mycket mer. Inte min själ heller, det är mer hål än själ kvar.

Och jag kan inte sluta tänka på vad jag har gjort för att förtjäna all skit som händer. Dålig Kharma? Jag börjar nästan komma över min tro att allt som händer, händer av en anledning. För ingenting har riktigt någon mening längre.
"Oh, hello emo!" Tänker ni säkert nu. Men vet ni vad, det skiter man väl i. Jag vet iaf ATT jag lever, även om det är skit emellanåt. Ni lever för inget. Jag är bara så fruktansvärt trött och less på det mesta, nu har jag inte ens ett jobb att gå till förrän på måndag, och det är liksom ett av skälen till att jag har orkat hålla mig uppe ganska länge nu.

Så fuck this, nu ska jag gå ner och öppna åt Becca.

Just do it

I blew it
And if I knew what to do, then I'd do it
But the point that I have, I'll get to it


Bara skjut mig i ansiktet för guds skull.

Oh, hello doormat.

Vad ska jag säga? Douche? Derp? Helvetesjävlaskit?
Jag hoppas jag glömmer, glömmer och förlåter, accepterar och förstår. För som det är nu äter allting upp mig inifrån och ut, och jag orkar inte låtsas som ingenting mer. Jag vill hitta en sätt, hitta en väg att gå som leder mig bort från det här. För det är inte värt det. Hur jag än vrider och vänder på det, så  är  det  inte  värt  det. Varför har man ingen kontrollpanel? "stop", "rewind", "erase", "play". Jatack, ge mig en sån så kanske jag överlever ett litet tag till.


...Derp.

Cure

"Nothing I am
Nothing I dream
Nothing is new
Nothing I think or believe in or say
Nothing is true

It used to be so easy

I never even tried
Yeah it used to be so easy...

But the last day of summer

Never felt so cold

The last day of summer
Never felt so old
Never felt so...

All that I have

All that I hold
All that is wrong
All that I feel for or trust in or love
All that is gone


It used to be so easy

I never even tried
Yeah it used to be so easy...

But the last day of summer

Never felt so cold
The last day of summer
Never felt so old
The last day of summer
Never felt so cold


Never felt so..."

The last day of summer - The Cure

Rör för i helvete inte kristallglasen din dumma ungjävel!

Det är vidrigt vad mycket jag tänker egentligen, speciellt när jag borde låta bli. Men det är som har ha en stor röd knapp framför sig som det står "rör ej" vid. Vad gör man då? Jomen precis, man trycker på den där jävla knappen bara för att kolla vad som händer.
Grattis Perry, du är som ett litet barn som vet att du inte får röra kristallglasen i vitrinskåpet, men som likförbannat är där och pillar och lyckas krascha några.
Enda skillnaden är att mina kristallglas står inte i nåt vitrinskåp, dom finns inuti mig, och jag vet att jag bara borde låta dom stå där och blir dammiga, för då är dom inte lika intressanta att pilla så mycket på. Men istället kan jag liksom inte låta bli att vara där och känna och lyfta och flytta om dom, vilket bara resulterar i att några går sönder och några blir kantstötta och repiga.
När ska jag lära mig att inte röra dom där förbannade kristallglasen?

Make me feel it's for real, tell me what you know.

Moonlight illuminate my night and my days sunray make the people say
Had a vision somethings missing so they're screaming out loud
Keep my feet on ground and my head in the clouds.
I'm the arrow, you're my bow, shoot me forth and I will go
And I know and I go and I go get up and go
Make me feel its for real tell me what you know.
RSS 2.0