You, shimmy shook my bone. Leaving me stranded all in love on my own. What do you think of me? Where am I now? Baby, where do I sleep?

The skies are blinking at me
I see a storm bubbling up from the sea






It's true, I can't get you off my mind, It's you, and the mess you left behind.

"It's too late, to be smart now,
I'm all out of clever thing to say.
You're gone, and I'm alone now,
I never meant for things to end this way.
But it seems you can't help it,
you keep on flirting till I can't see straight.
It ain't fair, but I guess you've gotta roll with the punches.






Jag tänkte att jag från och med nu ska försöka bli bättre på att lägga upp bilder här i bloggen, för som ni alla vet brukar det vara väääääldigt glest med sådana här! Så jag bjussar på en skön fyllebild från ett par helger sen när jag förkrökade med Travelsize och BeckaBoo här hemma. Sjukt roligt hade vi det! En och annan dinosauriebild på Travelsize dyker kanske upp senare. ;) Travelsize hittar ni förresten HÄR (för alla er som möjligen kan vilja läsa om en dum blondins sovande och festande. ;P)

Anyways har idag var en sådär dag. Jag har inte alls varit på humör för någonting, ganska grinig till och med, och det händer inte ofta! Och ganska ledsen har jag varit också, jävla humör att spöka sådär... Nu har jag precis jobbat klart och ska strax krypa ner i sängen och sova, så jag orkar med morgondagen också.


Knocked out, I'm on the ropes now,
I never knew that love could hurt this bad.
My friends say, you'd better off now,
but better off is to little too sad.
But it seems, you can't help it,
you keep going till it's just too late to,
back down. But I guess you've got to roll with the punches.


It's true,
I can't get you off my mind,
It's you,
and the mess you left behind.
"



Oh Laura  -  The mess you left behind

Du, som är världens ögonfägnad nu och ensam bådar vårens överflöd.

Sitter på jobbet, som vanligt. Tittar på min nya tatuering, inte som vanligt än. Läser Jenna Jamesons "Att älska som en porrstjärna." Inte heller som vanligt. Var på dåligt humör imorse, inte heller det som vanligt. Idag är en lite ovanlig dag. Men det känns ändå ganska bra.

Let's get to work!

Just know it was you all along who had a hold of my heart. But the demon and me were the best of friends from the start.

ÅÅÅH! SKJUT MIG I ANSIKTET! Jag HATAR att behöva vakna såhär tidigt varje jävla morgon! speciellt eftersom jag inte kan sova på nätterna.. . Skitkul liv. Verkligen. SKJUT MIG NÅGON, SNÄLLA?

... Idag är jag sur och ledsen, för det är en dålig dag. Skitskitskitskit!

RAIIIIIIIINBOOOOOOOW!

Idag är en ganska jävla meningslös dag, precis som alla andra. MEN, alla i kollektivet är på bra humör, och det är helt fukkig awesome! Jag har fetinghuvudvärk from hell, men det gör liksom inte så mycket. Idag ska jag reboota mig själv så jag orkar med jobbveckan.

F.ö så väntar jag på att Charlieboy ska bada klart så jag får hoppa in i duschen, känner mig lite sunkig sådär, och känner att Meullers saliv i mitt hår måste bort på riktigt. Hahaha, vilka söta pojkar man känner alltså! dom slickar en i håret och tar på ens tuttar samt daskar till en på rumpan titt som tätt. Det värsta är att man inte kan bli arg på dom heller, för det är bara att göra samma sak tillbaka!

Anyways, awesome kväll igår, jag skulle egentligen bara hem till carro en sväng och kika på nyaste avsnittet av supernatural (KÄRLEK!), men sisådär efter halva avsnittet knappt plingar det hystersikt på dörren och in ramlar en Domingo, en Jude och en Meuller. Dom hade med sig presenter (ett kopparrör och mattan till entredörren) och öl. Musikpoppande och på hysteriskt glatt humör drog vi vidare till nordost och Valkyria sen. Hahaha, iaf, skitkul hade vi! Drog hem vid tio, bröt ihop lite, tittade på film, bröt ihop lite mer, tog mig i kragen, tittade klart på filmen och sen kom Pierre hem. Han ninjade på vardagsrumsgolvet och sparkade mig i huvudet (för det är sånt ninjor gör! Dock fick jag böja mig ner så att han skulle nå.).

Sen stekte han sax och bacon (ja, en vanlig sax), la sig på köksgolvet och fyllekäkade. Stänkte diskmedel över halva köket lyckades han också med.
Sen gick han och däckade, och efter sisådär en halvtimme ramlade en BeccaBoo och en Charlieboy in. Pepp som fan!

Nu funderar jag på om jag ska laga lite mat kanske, eller ta en promenad till ica och handla lite mat först kanske?
Äh, skiter man väl i!

Världen suger, men sålänge man själv också suger så kanske det kan funka? Hell yeah att det gör, bara man håller takten!

I just wanna come down

Ni vet när man är riktigt riktigt full, eller hög, och man ångrar sig så jävla hårt och vill bara komma tillbaka till verkligheten och vara nyker, nerbäddad i en soffa med en bra film framför sig istället för att vingla omkring på gatan i högklackat med skrapsår på knäna, utsmetat smink, svarta hardcore-ränder på kinderna och en halv flaska vodka i handen som du bara inte kan släppa taget om fastän du spyr varannan meter och inte ser klart? Ni vet den känslan? Den känslan har jag har inom mig konstant. Jag sitter i soffan hemma, har inte ens klätt på mig fastän det är folk här, dricker kaffe, tittar på film, MEN, jag kan inte lugna ner mig! Jag vill ta ett bad, lyssna på klassisk musik, CHILLA. Men det går inte, jag har ingen ro i kroppen.

Och det suger.

Nixpix

Det blev inget av att grina ögonen ur mig. BeccaBoo kom hit och skulle duscha och fixa sig för en krogrunda, i tre timmar. Så jag tänkte "Shitfuck, vad kan gå fel liksom?"! Och duschade och fixade mig jag också. Kom ganska nyss hem från en halvnice kväll på saintan, försökte nyss väcka Pierre, men han är däckad som en sten ffs. Jag ska nog gå och sova nu, min ångest skriker sådär hysteriskt inom mig och jag vet inte riktigt om jag ska gråta eller go insane. Så sova blir nog bra i believe.

Fuck this helt enkelt!

Bitterfittan är borta

Eller typ i alla fall.
Jag känner mig mest ledsen istället, och det är fan ännu värre. Och jag vill inte göra någonting alls. Förutom att gråta. Så jag tankade nyss hem filmen Hotaru no haka, för den ska tydligen vara sjukt sorglig. En cigg och en kopp kaffe nu, sen jävlar ska jag grina ögonen ur mig! Bara för att jag kan.

Sen kan jag återgå till att vara bitterfitta, för jag råkar tycka att det är jävligt najs att veta att jag är så jävla mycket bättre än alla andra.

Idag är det förhållande-dagen. Kopiera det här om du är helt jävla ensam.

Jag är inte bara helt jävla ensam. Jag är bitter också!
Nejmen seriöst. jag är jävligt grinig iaf, och bitter, och typ ..arg? Fast jag vet egentligen inte på vad, det är nog mest bara allmänt. Men fan ta den jävel som utmanar ödet, det kan bli en tråkig historia. Fan, det är ganska skönt att vara lite sådär halvbitter, för vet ni  vad? Jag kan säga och göra precis vad jag tänker utan att få dåligt samvete! Jag behöver bara tänka att "Äh, skitsamma, jag är iaf inte värre än Tyr!" Och VIPS, så känns det till och med BRA att vara bitter.
Sug gnupung äckelvärld. Jag är så FRUKTANSVÄRT less på ALLT och ALLA. Alla beter sig som douches (det kan ju iofs bero på att alla ÄR douches..(!?)), alla skyller sina defekter och misstag på andra och ingen tar ansvar för SINA handlingar. Herregud, jag är omringad av repiltänkande egoistiska fyraåringar.

Eller ja, det känns så iaf.
Fast det kan ju bero på att jag är lite bitter?

Och nej, jag har inte mens eller pms. Jag är bara så trött på att bli nervärderad av idioter.
På högstadiet ville jag vara som alla andra, och trodde precis som alla andra att jag var bäst och kunde allt och alla andra var dumma i huvudet. När jag började gymnasiet blev jag mer ödmjuk, och kom till insikt med att jag är nog faktiskt inte alls bättre än någon annan, för alla människor är preciiiiis lika mycket värda.

Vilken jävla tur att jag inte svävar omkring med huvudet uppe i det blå utan håller mig ganska jordnära, annars hade jag nog aldrig insett sanningen..,

Jag är inte alls bättre eller smartare än alla andra. Men alla andra är fan så mycket dummare och sämre än mig!


Va? Vad sa ni? Gillar ni inte mitt val av ämne?

Gissa vad?


DET SKITER MAN VÄL I!

Och utan ett ljud. Mitt hjärta i din hand. Har jag tappat bort mitt språk. Det fastnar i ditt hår.

Klumpen av ångest i bröstet växer och gör ont och det är liksom svårt att andas. Och jag tänker tillbaka och saknar.
Vad hände med sommaren och allt som var då? Varför tog det slut och vad var det som gick så fel?

Och jag försöker verkligen hålla fast vid att allting händer av en anledning. Men emellanåt är det jävligt svårt måste jag erkänna. Hur kan allt det som har hänt leda till någonting bra?


Och jag hatar att inte kan sova. Jag ska upp om inte ens fem timmar och jobba, men jag kan inte sova. Kroppen skriker att jag måste sova, hjärnan också, men det går inte.
Hej du underbara insomni!

Skitskitskit


Kan ingen bara ta mig långt bort härifrån? Jag vill glömma och gå vidare, men sålänge jag är här så går det inte.





Inte när du är i närheten.

Hej Ångest!

Godmorgon Ångest
Godmiddag ångest
Godkväll Ångest
GOD JÄVLA NATT Ångesthelvete!

Japp. Nu ska jag festa bort min ångest tänkte jag. Och neeeej, jag vet att det inte är smart gjort, speciellt inte med tanke på att det var festandet igår som orsakade skiten. Men vet ni vad.

Det skiter man väl i!

Trollolololol! Bilagan kommer invaderas av oss undersköna plåtdjungel-dockor med en trasighet av aldrig tidigare skådat slag!

Men ojoj, nu ropar fulölen att jag måste dricka den!

Peace ouT Motherfuckers!

Vilken färg har själen älskling?

Sagor för barnen som är som du
(om en tunnel vid ljusets slut)
Jag är din vän och vi lär oss av varann
(det är ett av skälen)
Ge dom ett finger och värm min hand
(i ett iskallt IKEA-land)
Du är min vän och vi lär oss av varann
(bara ett av skälen, ett av skälen,
ett av skälen, ett av skälen)

Så snurra min jord igen
Radion spelar vår sång
Stockholm ligger öde och världen håller andan
(vilken färg har själen)
Snurra min jord igen
För allt vi drömde en gång
Allt som du gör blir till pärlor på min panna
(vilken färg har själen älskling)

Ge oss en chans vi är äldre nu

(vi ser ljuset vid tunnelns slut)
Ge oss en chans vi kan lära av varann
(det är ett av skälen)
Sagor för barn som är vuxna nu
(TV:n står på som bakgrundsljud)
Jag är din vän och vi lär oss av varann
(bara ett av skälen, ett av skälen)

Så snurra min jord igen

Radion spelar vår sång
Stockholm ligger öde och världen håller andan
(vilken färg har själen)
Snurra min jord igen
För allt vi drömde en gång
Allt som du gör blir till pärlor på min panna
(vilken färg har själen)


Jag skulle ge dig, Allting du pekar på. Men bara när du inte hör, Vågar jag säga så.

"Och utan ett ljud
Mitt hjärta i din hand
Har jag tappat bort mitt språk
Det fastnar i ditt hår
"

-Kent - Utan Dina Andetag



Ja, jag lyssnar på Kents låtar, dock inte Kent utan remakes av Carolina Wallin Pérez. Awesome säger jag bara.
Som den poet jag är måste jag ge lite creds till Kent för deras texter.

Nu tänker jag vara en duktig flicka och gå och lägga mig, eftersom jag försov mig imorse. Jag måste försöka få lite ordning på min sömn.

Så, ja, godnatt?

Time, make it go faster or just rewind. To back when I'm wrapped in your arms.

Lugn
Vart är du?
Mitt Lugnt
Du är det enda som får mig att fortsätta
Vart är du?
Överge mig inte
Lugn, kom tillbaka?

Jag behöver mitt lugnt, jag behöver få tid att andas och vara själv. Och då menar jag inte själv som det har varit senaste tiden, själv med min ångest.
Jag behöver hitta mitt lugn och vara själv med det. Ta hand om mig själv. Jag vill inte gå sönder mer. Jag kan inte gå sönder mer. Jag måste få finnas för mig själv nu, jag kan inte vara allas bästa vän jämt. Jag kan inte ha människor runt mig hela tiden. Jag kan inte tillåta mig själv att försöka lösa andras problem, för jag går under av mina egna då.
Jag vill tillbringa dagar hemma i lägenheten utan massa människor runtomkring mig, borträknat kombosarna då såklart.
Jag vill städa, läsa, poppa musik, laga mat och titta på film. Pyssla om mig själv, bada, måla naglarna, lägga ansiktsmask, lyssna på Tchaikovsky och dricka te. Jag vill bli hög på kaffe, sjunga högt och rita oförståeliga bilder, lägga pärlplattor och somna till Thundercats. Jag vill dricka varm choklad och läsa VG, blogga långa meningslösa inlägg och beklaga mig över samhället. Jag vill hata och älska, skratta och gråta.
Med mig själv.




Men nätterna är långa när man ensam. Och jag har splittrats lite för mycket senaste tiden för att klara mig själv under dygnets mörkaste timmar.

Shoreline

Vad finns det att säga när orden fastnar i strupen?
När man velar mellan att stå på fast men ostadig mark eller kasta sig ut i det djupaste mörkaste vatten.
Vad kan jag säga? Jag är ledsen, men jag kan inte kontrollera det här.
Jag kan inte hantera mig själv.
Vad kan jag göra?
VAD I HELVETE KAN JAG SÄGA UTAN ATT SABBA ALLT!?
... Eller är det redan försent?

Jag vill säga allt
Jag vill berätta precis allt
Men jag kan inte
För du skrämmer mig
och mina ord försvinner från min tunga

Förlåt
Jag är ledsen
Jag är inte arg på någon annan än mig själv
Jag är inte ledsen för någon annan än mig själv
Jag är fucked up
På riktigt

Förlåt

Fuck up

Jag kände ju redan igår att det skulle gå åt helvete

Så varför höll jag mig inte undan?

Skjut mig i ansiktet

Så att det en gång för alla kan ta slut.

Fix

Jag skulle ljuga om jag sa att det inte är dig jag vill ha
Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte älskar dina ögon
Ditt hår
Dina läppar
Dina axlar
Dina händer
Din röst

Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte älskar dig

1225


Jag är med och tävlar om en plattång HÄR!

Som alltid

En hinna för min syn
Spinnande tankar
Jag vet hur det slutar
Precis som alltid
Ensam och kall
i oändligt mörker
Våta ögon
Tysta skrik
Och en längtan efter Dig
Precis som alltid
RSS 2.0