Enhörningar, finns dem?
Jag vaknade imorse av att larmet härjade. Masade mig upp ur sängen och ut i köket, öppnade altandörren, BANG. Dörren slog i någonting. ETT FETT STORT PAKET!? Jag petade lite våldsamt på det för att försöka förstå vad det var, det var mjukt. Jag släpade in det och slet sönder omslaget, och drog ut en, var beredda nu, ENHÖRNING!
Jag skrattade så jag började gråta, det kan vara den bästa presenten någonsin.
Jag satt på min enhörning och drack morgonkaffe, det var episkt.
Så. Jävla. Tufft.
Kiwi tycker också om den. Och Isabelle älskar den. Elsa är något skeptiskt, och kanske lite avundsjuk, för när jag kom hem från skolan låg hon i soffan och hade dreglat världens pöl. Jag skrek lite på henne, sen tillbringade hon sisådär en kvart i hörnet av rummet, stirrandes in i väggen med slokande öron. Gulltösen. <3
Nu ska jag nog sitta lite på min enhörning.
Grisen Elsa
Såhär såg Elsa ut efter en liten joggingrunda. Det måste ha sett jättesilly ut när jag kom joggandes och verkligen släpade Elsa efter mig. Haha, fulgrisen min! Det är tur att hon har charm, för looks har hon då inte. Tufflan. <3 Nu ligger hon och snarkar på mattan, nybadad och utslagen som den lilla hjältinnan hon är. Jag hoppas verkligen att hennes eksem blir bättre inom en vecka, att hennes ögon slutar kleta så mycket, och att hennes öra blir bra. Imorse tog det mig nästan en timme att fixa hunden, sen fick jag slänga i mig lite kaffe och dra till skolan. Nu är det jag som börjar ställa klockan en timme tidigare än vanligt, så jag hinner med hunden OCH mig själv hädanefter.
Underbara skrynkelgrisen. <3
Utomlands: Skåne
Första halvan av helgen har spenderats i Skåne, hos den här fina tösen. Fin, finare, Nova. Vi bakade tårta, drack saft, kramades och kramades lite till. Och fiskade fiskedamm, hennes födelsedag till ära. Jag fick en tiger, ett lejon, en noshörning och tre dinosaurier. Dinosarna gjorde mig till kvällens kanske lyckligaste tjej.
Den här kvällen spenderar jag tiden på att lyssna på alla skivor av Loke, packa upp de sista prylarna och städa upp flyttstöket lite. Det blir bra det här. Jag är så fruktansvärt kär i den här lägenheten. Missförstå mig rätt, den kan ALDRIG ersätta kollektivet. Aldrig. Men den är mysig, och börjar bli ännu mysigare nu när jag börjar få ordning på allt.
Den är ett bra substitut för norrskenet. Och det gör mig lite mindre ledsen.
Kvalitativa metoder vs. Kvantitativa metoder. (Läs: Vetenskap är galenskap)
Så.
Nu tänker jag sova.
Jag har skrivit två frågeställningar, jag har gjort akrobatiska övningar med boken "Varför vetenskap" i ansiktet (vad gör man inte när man har tråkigt liksom), jag har rage:at totalt med överstrykningspennan (dagens färg: grön), jag har kodat alla sidor som "kan vara bra att slå upp snabbt" med mini post it-lappar, jag har pratat i telefon med Alicia (note to self: måste göras oftare), och jag har matat råttorna.
Det får faktiskt räcka för ikväll tycker jag.
Examination 08.30.
Bring it on!
Lycka och ångest
23:36
Grattis på födelsedagen Mormor.
Mer än sex år har gått, och jag saknar dig så fruktansvärt mycket.
Världens lyckligaste tjej?
Den har badkar, och ett litet litet kök, och två garderober i badrummet av någon silly anledning. Och jag tror bestämt att jag är lite lite kär i den.
Och jag är så sjukt jävla glad!
Kanelbullens dag
Och de kysste ömt varandra i ett regn som sjöng för båda två"
Nuså!
Sen kanske jag drar till harrys på pubquiz med några bib-are. Om jag orkar.
Ost, Vin och Ångest
Inte igår
Jag vill säga att jag har tagit en paus ifrån pluggandet, men då skulle jag ljuga, jag har knappt börjat. Men som den nattuggla jag är så tänkte jag helt enkelt peppa igång med det vid elva-tolv ikväll kanske. Vi har examinerande seminarium i tre dagar, och jag måste skriva ihop minst tre substantiella inlägg i minst två olika diskussioner. Men det är lugnt, jag jobbar bäst under press, ingen panik, jag hinner. ...Eller ja, nåt sånt.
Ge mig tisdagskväll och en flaska vin så ska vi nog kunna åstadkomma underverk. ;)
Livet flyter på helt okej i allmänhet annars. Jag vill ha en egen lägenhet, ett place att kalla hem även här nere i Borås. Jag saknar A-hill så jag gråter lite nu och då när jag tänker på det. Jag är sjukt rädd för att jag ska glömmas bort (en ganska obefogad rädsla, jag vet). Jag saknar kollektivet och mina pojkar. Men saknad är en bra sak egentligen, man saknar bara sånt som man tycker om.
Jag är rädd att misslyckas i skolan. men jag tänker göra allt för att klara den. Det är bara så mycket akademiska termer och föreläsningar och allting går så fort att jag inte riktigt vet vart jag ska börja.
Men det fixar sig, på ett sätt eller ett annat
Det gör det jämt.