Poké-poem
"Charmanders are red, Squirtles are blue.
If you were a pokémon, I'd choose you.
Your smile is stronger than a Hyperbeam.
Like Jesse and James, we'd make the perfect team.
I'll stay by your side like Pikachu and Ash,
and I'll love you more than a level 80 Rapidash.
You're more legendary than a Zapdos, Entei or Mew.
But out of all the 150,
I choose you."
#EPIC!
If you were a pokémon, I'd choose you.
Your smile is stronger than a Hyperbeam.
Like Jesse and James, we'd make the perfect team.
I'll stay by your side like Pikachu and Ash,
and I'll love you more than a level 80 Rapidash.
You're more legendary than a Zapdos, Entei or Mew.
But out of all the 150,
I choose you."
#EPIC!
Oh herråh sunday
Vaknade fett tidigt idag, och har dött av tristess femtioelva gånger om sen dess. Folk är bakis, spelar rollspel eller är allmänt tråkiga. Jag lyckades släpa med Charlie till ica och handla lite mat, sen tog det slut på socialiteten.
Idag suger det att vara jag.
Idag suger det att vara jag.
Det är så logiskt
Trött som ett djur, mestadels för att mina smådjur väckte mig inatt ett flertal gånger. Snart får dem separata burar, jag svär, jag pallar inte med att dem bråkar så fort jag ska sova.
Men det är bra. Det går bra. Jag jobbar nästan varje dag, jag behöver semester. Jag behöver komma bort och få tänka lite, just nu går allt på automatik och invanda rutiner.
Men det går bra.
Och konstnärandet går bra, jag har hunnit med massor på jättekort tid, jag och Ullis håller på med en akryl/pärlplatta med Pacman-motiv, den komemr bli awesome. Och jag målar samtidigt ett självporträtt. Jag trodde aldrig att jag skulle göra nåt sånt. Men det blir bra!
OCH, jag har för första gången i mitt liv spelat in två låtar. Det var läskigt, men roligt.
Fan, allting går så bra nu!
Men det är bra. Det går bra. Jag jobbar nästan varje dag, jag behöver semester. Jag behöver komma bort och få tänka lite, just nu går allt på automatik och invanda rutiner.
Men det går bra.
Och konstnärandet går bra, jag har hunnit med massor på jättekort tid, jag och Ullis håller på med en akryl/pärlplatta med Pacman-motiv, den komemr bli awesome. Och jag målar samtidigt ett självporträtt. Jag trodde aldrig att jag skulle göra nåt sånt. Men det blir bra!
OCH, jag har för första gången i mitt liv spelat in två låtar. Det var läskigt, men roligt.
Fan, allting går så bra nu!
Konstprojekt: Se mig
Jag brukar springa iväg på söndagar lite nu och då och konstnära mig lite. Igår var jag sliten och bakis och trött som ett djur. Men jag lyckades ändå producera någonting hyfsat vettigt. Temat var Självporträtt - så vill jag bli sedd. Nu orkar jag inte dra hela bildanalysen, men här är i alla fall resultatet.
Skjut mig i ansiktet och kasta mig till vargarna
Den känslan ni vet?
Precis.
Precis den har jag.
"Hejjagkangöravadduvillbaradustannarvidminsidaförjagkanintelevautandigförjagärenpatetisklitenmänniskasominte
skullekunnalevautanenannanmänniskavidminsidasomföljervarjestegjagtarför vad-händer-om-jag-måste-ta-hand-om-mig-själv?."
Kan människor sluta vara så jävla rädda för att vara ensamma?
Ja, jag är arg.
Och ja, jag är besviken.
Jag hade så höga tankar om mänskligheten.
Om allt.
Jag börjar tro att antingen är jag galen, eller så är det alla andra det är fel på.
Jag gissar på det sitnämnda.
Precis.
Precis den har jag.
"Hejjagkangöravadduvillbaradustannarvidminsidaförjagkanintelevautandigförjagärenpatetisklitenmänniskasominte
skullekunnalevautanenannanmänniskavidminsidasomföljervarjestegjagtarför vad-händer-om-jag-måste-ta-hand-om-mig-själv?."
Kan människor sluta vara så jävla rädda för att vara ensamma?
Ja, jag är arg.
Och ja, jag är besviken.
Jag hade så höga tankar om mänskligheten.
Om allt.
Jag börjar tro att antingen är jag galen, eller så är det alla andra det är fel på.
Jag gissar på det sitnämnda.
