Exactly where should I begin,
Forgive me father I have sinned,
Been caught perpetuating wrongs,
I screamed an accusation,
And yet convinced that still I can,
Somehow be better than I am,
If I could only bring myself,
To step in one direction.

But all this progress that I've made,
Has left me bitter and afraid,
I bolt the doors and let the
Trappings of my life surround me,
And hope to God nobody calls,
But trust the scratching in the walls,
To be my comfort and my shelter
From the world around me.

Ignore the whisper on the wind,
Forgive me father I have sinned,
I swear right now I'd cling
To anything you'd care to show me,
To save me from improper thoughts,
That modern miracle of sorts,
Against a tide of advertising,
And survival only.

Poor condition has been set,
And every new potential threat,
Must be eradicated from
the face of all that's sacred,
Not just anger for the cause,
I'll be hysterically yours,
And death to any reason,
Evidence or explanation.

So tell me what have I become?
A middle finger to the sun?
I traded fireworks for love
and I was left with nothing,
But paper shards and empty shells,
A burst of sulphur blown to hell,
It might just be that all this
history has taught me something.

So I'm taking lessons from the past,
They won't build anything to last,
But engineered to fall apart,
The day the warranty expires,
So keep the wheels turning round,
Keep our flag pinned to the ground,
Just don't look back and don't look down,
In fact try not to look at all.

You'll see opinion dressed as fact,
See definitions inexact,
And explain away the darkest days,
As misinterpretation,
This dumbing down it's so uncouth,
Like there's one single fucking truth,
I couldn't bear that right and wrong,
Could be so uncomplicated.

And swagger dripping from the stage,
Curse the impatience of the age,
It all takes time, and time is money,
Money talks, and talk is cheap,
Cheapest road to lead the way,
From seed to forest in a day,
And by the time summer's set,
There's only dirt and matchwood.

So could it be the end is nigh,
The time for idly standing by,
Is now upon us,
Everybody look for some distraction,
Throw my patience to the wind,
Forgive me father all my sins,
Feel like they're woven,
Double stitched into the fabric of the World.

 

Panic - David Ford

Ibland blir det bara så påtagligt
Så
Obekvämt
Obehagligt
Och jag har så lätt för att gå vilse
För jag vet inte vart jag ska
eller vilka vägar som leder dit
Och jag tappade bort mig själv i någon annan
Och det är så svårt att hitta tillbaka
Det är så mycket i vägen
som knuffar
hindrar
Gnager
Och jag vet liksom inte hur jag ska ta mig dit
när jag hela tiden går vilse på vägen

Fredag den trettonde.
FUCK YEAH! Bästa datumet och en helt OK dag hittills.

Jag och Travelsize har dekorerat om i köket. FUCKING AWESOME!



Kollektivet är uppgraderat, och fler planer är på g!

"You look so beautiful and lost"

Dagarna vandrar vidare och jag står lite still känner jag. Har väl sisådär tusen saker att tillbringra dagarna med egentligen, men det enda jag gör är att chilla i solen.
Men det gör ju inte så mycket egentligen, för det fixar sig nog tillslut allting. Positivt tänkande mitt i all ångest över framtiden. Duktig kicka!
Jag ska iaf klä om köksstolarna och skruva ihop dem. Snart. Jag SKA. Lite senare.

Men WOW vad opepp, bitter och fantasilös jag är. Har ingenting att säga, ingenting att skriva. Inte ens musiken talar till mig idag.
Jag skyller på mensvärk och pollenallergi, och hoppas att det blir bättre snart.
Idag är det till och med tråkigt att läsa eller spela piano.

Fuck this! Jag går nog och självdör ett tag.
Eller så hittar jag på någonting.

Dumma dåliga tråkiga dag!

När man sitter ensam i ett stort hus med skogen bakom hörnet, så gör man gärna sånt man inte gör annars.
Jag har solat idag, jag har läst en bok, jag har joggat och gymmat, jag har städat köket, jag har cyklat.
Och jag har tänkt och funderat och försökt samla minnen från den senaste tiden.
För ungefär ett år sedan slutade jag min praktik på tekniska kontoret. Sedan dess har så mycket hänt att jag inte har en chans att komma ihåg allting. Det har varit åt helvete vissa stunder, och andra stunder har jag skrattat mig lycklig. Jag har lärt mig så mycket om andra och om mig själv.
Jag mötte riddarna - gänget, för inte ens ett år sedan, nu är några av dom mina bästa vänner, och jag lever bara tack vare dem.
Året som har varit har varit det garanterat bästa - och sämsta, året någonsin i mitt liv.
Men nu är det ju såhär, att mitt nya år, det börjar nu.
Och trots att jag sitter här och lyssnar på melankolisk deppmusik och sörjer allt jag inte hunnit sörja ännu,
så kan jag bara tänka på att det här året, den här sommaren, måste bli så mycket bättre än förra, på så många sätt.
Och vad som än händer så vet jag ju nu att jag klarar det.

Och vem bryr sig om själva sanningen när sanningen i sig är baserad på lögner redan från första början?

Tyst

Dina argument är ogiltiga och obefogade

Din personlighet är tveksam


Du är en lögn

Jag kom på vad problemet är
Det slog mig häromdagen

Du har ingen färg


Och det blev så uppenbart att allting är så fel