'Til the end
De senaste helgerna har varit amazing, helt totalt fantastiska dagar med mina fina vänner, världens bästa gäng är det!
Men det har varit annat än awesomeness också. Fylla och gråt och hårda ord.
Men det är de fina stunderna jag kommer minnas!
Och älskade Love har lämnat oss för vackrare dagar uppe i himlen. Mina vackra Love, tio år tillsammans fick vi.
Jag måste bara hitta Dig först
som en påminnelse åt mig själv
Och jag ska spara dina kyssar i en ask med glitter för bara där förtjänar dom att leva vidare (dom bränner sönder min hud darling)
Och när tomheten tar över och jag faller ner precis som affischerna på dom bleka tapeterna i det mörklagda rummet där inget ljus kan, inte inte får, inte kan komma in
Fångar du mig då?
Och när jag femton meter upp i luften funderar på att släppa taget, kommer du hålla i mig då?
Och alla blommor jag fäster i mitt hår, tänker du ignorera dem eller tänker du säga att jag är fin och le sådär vackert som bara du kan när du menar det?
När våren äntligen är här som alla har väntat på, tänker du låta mig behålla min depraverade syn på allt och bara vänta till sommaren kommer?
Jag hoppas det, men dra gärna lite i mig så jag kan behålla mitt huvud ovanför ytan av dystra tankar så jag slipper svälja det.
Det har en bitter smak av ogillande.
Men låt mig vara, jag ber dig, låt mig vara när jag plötsligt stannar och lägger mig på vägen och skrattar hysteriskt åt ingentinget och alltet.
Låt mig bara vara, för det finns ingenting du kan göra för att få mig att göra något annat än att just ligga där på den solvarma asfalten och titta på luften ovanför mig och skratta.
Låt mig vara mig
utan reprimander och överhalningar
Sen ska jag tejpa fast mitt skratt på asfalten och tvinga människor att lyssna på det
Allt det ska jag göra
P.S
Jag vet att jag glittrar när jag ler men är det okej om jag låter bli?
What it's like to be me
Ibland känner jag mig som en hemsk människa.
På riktigt alltså.
Jag försöker vara snäll och glad
och öppen och utåt
och trevlig och vänlig
verkligen
Men hårda ord och svek har format mig
Och naiviteten dog när cynismen började gro i mig
Under ensamheten och svekens mörka timmar
kan jag inte glömma allt som varit
Och jag menar inte att vara elak eller hård
Och jag är så trött och less på mig själv för att jag inte anstränger mig mer
Och någonstans där mitt i allt
så blir jag trött och less för att jag är för snäll när jag borde säga ifrån
För att jag säger dumma saker när jag borde hålla käften (fastän jag inte menar något ont)
Och jag blir trött och less för att jag inte tillåter mig att berätta när någonting är fel
För att jag inte svarar när någon frågar
För att jag inte tillåter mig att gråta när jag är ledsen, utan jag blir sur och tvär istället.
Jag är inte alls sur
inte tvär
inte elak
inte bitter
inte arg
Jag är nog mest bara ledsen
Och jag behöver inga bannor
Inga hårda ord och slag
för att veta att jag gör fel ibland
Jag behöver nog mest bara en axel att luta mig mot
En annans famn att gråta i
En annans hand som kan smeka mitt hår och viska
trygghetsord i mitt öra
och säga att allting ordnar sig tillslut
Allt blir bra tills slutet kommer
För jag kan inte göra det själv
"And then you will see, what it's like to be me"
